Politiskt

sprängstoff

Busstrejken är explosiv. Den gäller inte bara förarnas fackliga krav i sig. Dessa kan också bli till dynamitgubbar i kampen mot de nyliberala murar som högern bygger upp mellan privata och offentliga verksamheter. Bussarna är inte på villovägar som DN skriver i dag. De har helt enkelt stannat för att chaufförerna dragit i nödstoppen. Nu gäller det också att Kommunals ledning inte backar innan kraven är vunna. Strejkvapnet är inte omodernt som SVD hävdar utan livsnödvändigt för en kämpande arbetarrörelse.

Bussarna har stannat. Nu gäller det att inte backa en centimeter från kraven!

█ Bussförarna på den privata marknaden ska givetvis ha samma lönepåslag som sina kollegor inom Kommunal! En ökning på 1200:- under så lång tid som 22 månader är ingen nådegåva. Man behöver inte kika bort mot horisonten för att kunna räkna ut att detta är ett minimum för att ens försvara sin levnadsstandard.

█ Sak samma när det gäller nattvilan. Där vill förarna kunna ta sig hem, pusta ut, sova, vakna upp och sedan ta sig till jobbet igen och då vara så pass fräscha att de mår hyggligt och inte är någon olycksrisk i den stressiga trafiken. Här är kravet elva timmars nattvila, vilket är en självklarhet på den övriga arbetsmarknaden. Vem av oss vill åka med en chaufför som är skittrött?

█ Samtidigt vill man också ha en kortare tid mellan första och sista arbetstid, vilket på fackligt språk brukar kallas ramtiden. Här är kravet 13 timmars ramtid.

█ Till sist vill de strejkande arbetarna att de anställningsformer som nu finns i anställningsskyddet också ska tas in i det egna avtalet. En andra försvarslinje mot politiska angrepp från högerregeringen.

Bussarbetsgivarnas argument för att säga nej till dessa krav formuleras lite svävande som att ”den privata sektorn måste få bestämma över sina egna villkor för att kunna klara de viktiga uppdrag man fått”. I klartext betyder detta ökad utsvettning av de anställda för att kunna garantera ägarna fett med avkastning. Bakom dessa privata intressen finns mycket politisk snusk. En samhällsfarlig kampanj som ytterst leds av amerikanska stenrika investerare och fonddirektörer. Ett led i försöken till utförsäljning av den gemensamma välfärden.

Jan Boreaus är VD inte bara för Swebus, en av huvudaktörerna i ”Stockholmsbataljen”, utan också chef för Biltrafikens Arbetsgivarförbund som gått samman med Bussarbetsgivarna, dessutom är han coach för arbetsgivarnas kampanjorganisation Svenskt Näringsliv.

Swebus – ingen dalahäst!

Swebus är nu inte så swedish som det låter. Det är ingen dalahäst i modernt snitt precis utan ägs av en rad av dessa globala investmentbolag som pinar de anställda i sina företag världen över. För åtta år sedan köptes dåvarande Concordia Bus, med över 3 400 fordon och över 5000 anställda i Skandinavien av den amerikanska investmentbanken Goldman Sachs i en av dessa fantastiska affärer som kallas för Leverage Buyout. Man finansierade sitt maktövertagande genom en hög skuldsättning där räntorna på lånen för köpet betalades med Concordias eget kassaflöde. Man fick sedan 2004 den likviditetskris man syftat till och kunde sedan utan förluster omstrukturera sitt ägarskap, med hjälp av fiffelmäklarna Alvarez & Marsal så att det i dag är en seriekoppling av globala fondbolag som i en diskret bakgrund är Swebus` makthavare. Smaka på huvudägarnas namn:

Blue Bay Asset Management, (Londonbaserat ); Bear Sterns Incorporated (New York); Avenue Capital Group (NY); Fidelity Funds (Boston); Lone Star Funds ( Ett diskret stort investmentbolag som lever i välmåga på Bermuda ) samt en del andra.

Dessa bolag, som är Kommunals egentliga förhandlingspartners, har bara två intressen i livet. För det första att ta hem så hög avkastning som möjligt av sina investerade medel. För det andra att politiskt hjälpa nyliberala regeringar att luckra upp och förstöra den offentliga sektorn.

I verkligheten är bussarna både gröna och miljövänliga

Därför är bussförarnas fackliga strid av utomordentlig betydelse. Den kräver allt vårt stöd och press på Kommunals ledning så att man inte fegt backar för de krav som nu spikats. Vi har sjuksköterskestrejken i färskt minne och om den inte blev ett fiasko så blev den i vart fall en flopp när ledningen gav upp så mycket av det man kämpat för. En sådant misstag får inte repriseras. Här finns inget arbetsgivarvänligt Medlingsinstitut som bara kan tuta och kräva att bussarna ska rulla som förut, eftersom det annars betraktas som ”samhällsfarlig verksamhet”.

Som bloggkollegan Benny visar i sitt sista avsnitt om nyliberalismens vilda framfart, i artikeln här nedan, så är kravet på en gratis och förstklassig kollektiv/gemensamhetstrafik inte bara en fråga om bra service och bra arbetsmiljö utan också ett avgörande krav för att vi ska få ner koldioxidnivåerna på helt andra nivåer än i dag. Min personliga åsikt är att en nystartad rörelse som Klimataktion borde ställa sig bakom Kommunals strid. Den kommer definivt inte att bli den sista som framöver rör trafikmiljön.

I andra media:DN,DN1,DN2,DN3,DN4,SVD,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,AB,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Bussstrejken, Busstrejken i Stockholm, Stockholm, Kommunal, Bussarbetgivarna, Jan Boreaus, Strejk, Arbetarkamp, Fackliga rättigheter, Solidaritet, Miljö, Gröna bussar