Älgjakten i gång

Foto Håkan Jonsson

I morse, en stund efter femslaget, försvann jag i mörkret ut över åkrarna och bort mot ett litet näste, upptornat på en urbergsknalle som trängt sig upp över åbrinken och fälten. Där med bra utsikt över nejderna går det att spana efter klövviltet och på ett par ängar få ett bra skotthåll.

Älgjakten i Västra Götaland har blåst i gång. För min del är den anspråkslös. Vi bor på en liten gård och jag jagar tillsammans med en större markägare, en bonde och hans son, som till vardags harvar med ekologisk mjölkproduktion.

Allmogejakt säger man ibland. Får vi full utdelning kan det under dessa två dagar bli ett vuxet djur och en kalv, eller två kalvar. Vår gård har dessutom licens på en kalv i sjuttio dagar. Vi skjuter inte på rådjur under älgjakten, det skulle störa de kungliga djuren för mycket. Men hjort och vildsvin kan det bli.

Men i dag har klövviltet valt andra stigar än de som går över våra marker. En kraftig västvind med ihärdigt regn har nog fått våra tänkta byten att stå still i de tätaste skogspartierna. Ändå var det dramatik där på mitt första pass uppe på bergknallen. En kort stund blev jag överrumplad av en väldig duvhök som slog ner på en gren ovanför mig. Men förmodligen blev den lika skrämd som jag eftersom den i samma stund som den landat brakade iväg med kraftiga vingslag.

I morgon fortsätter vi med ett pass där vi går in med stötande hund i ett par områden. Därför blir det två dagars bloggvila. Mot slutet av denna vecka är vännen Benny Åsman också tillbaka vid sitt ”dashboard” ( det är där man lägger upp en blogg ). Hans hemresa till Timrå var i två avseenden nog inte riktigt som tänkt. På min fråga i telefon om hur det gick med fisket, med all öring och gädda i Indalsälven, kom bara det norrländskt korthuggna svaret att det var: ”stendött”. Humöret blev säkert inte heller bättre av att hans älskade Timrå fick spö av Färjestad, på den hemmamatch där han bokat sig en plats för att se sina älskade ”Red Eagles”..,

När jag ändå pratar hockey och stötande hund så skickar jag i all vänskaplighet i väg en liten puck till bloggargrannen Svensson. Han har filosoferat över det här med varg och hund och sedan formulerat sina visdomsord så här:

” Bästa sättet att undvika rovdjursdödade hundar verkar alltså vara att låta bli att jaga. Även de vargdödade hundarna är alltså ytterst jägarnas fel”

Så kan man se det. På samma sätt kan man säga att det är människans eget fel att hon dör. Lät hon bara bli att leva skulle hon aldrig dö.

Så sant som det är skrivet.

k