På direkten!

Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte alltid hänger med. Men här  ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.

Här låter vi arbetare vid min gamla arbetsplats Volvo Lastvagnar/Tuve ge sitt svar på de egna direktörernas varsel  och hot om massavsked. Texten är dagsfärsk och hämtad från lokala fackliga medlemstidningar på fabriken:

Schackpjäser åt direktörerna

Nästan 700 av våra arbetskamrater skall kastas ut från fabriken – 610 fastanställda och 65 visstidare. Det kan ju verka logiskt. Försäljningen går lindrigt sagt knackigt, och då måste ”kostymen” anpassas därefter. – Vi kan ju inte bygga bilar som ingen vill köpa. I motgångens stund är inte vi arbetare en resurs längre – utan en belastning. – Släng ut dem som inte behövs!

För 18 månader sedan – inför bolagstämman 2007, snurrade hjulen för fullt. Volvo tjänade mer pengar än ledningen kunde hantera. Man visste helt enkelt inte vad man skulle göra av alla pengar. För att komma undan det pikanta problemet, valde man att slänga 20 miljarder i sjön. Aktieutdelningen tredubblades mot det normala! Det ansågs inte som något problem av direktionen. Vår vinstmaskin skulle snart ha tjänat in de pengarna igen.

Nu går det inte lika bra. Då borde med samma logik ägarna betala. Vi arbetare fick ju ingen del av 2007 års ”överskottspengar” – tvärtom kraven på ökad effektivitet i verkstan har hela tiden skruvats upp – en effektivitet som enligt ledningen dessutom skulle vara garantin för våra jobb.

Verkligheten blev en annan. Från att ena dagen (fredag vecka 39) ha en inplanerad produktionsökning för nästa år kommer nästa dag (måndag vecka 40) ett varsel på nästan ett helt skift (1/3 av den totala arbetstyrkan). – Varför?

– Vi säljer inga bilar längre! – Är det så enkelt? Det visste man ju vecka 39 också. Försäljningen har gått dåligt sedan långt före semestern. Nej – det är förstås aktieägarna som spökar igen. De som fick 20 miljarder förra året. Inför dem vill ledningen nämligen visa handlingskraft. Först håller man tyst under nästan ett halvår om att försäljningen går dåligt. Sedan när detta tjuvhållande blir ohållbart. Då vänder man på en femöring, beslutar 2 veckor efter en taktökning om en kraftig neddragning och varslar i ett nafs 1/3 av de anställda. Vi är schackpjäser som offras för att våra direktörer skall visa sina muskler på börsen! När Volvo tjänar pengar tillfaller de ägarna. När det går dåligt sparkar man ut arbetarna. Att jublet på börsen snabbt kom av sig, p.g.a. den allmänna finansiella hysterin är en helt annan historia.

Slutsatsen blir ändå, att för Leif Johansson och hans fallskärmsgäng är det börsen som räknas, och hur den kan förväntas må som är viktigt. I det spelet är vi arbetare bara schackpjäser som offras utan en blink. Att behålla 1000 arbetare (totala varslet i Sverige) under ett år skulle kosta ca 400 miljoner. Det kan låta mycket. Jämför då med vinsten för Volvo under tredje kvartalet i år – 7,2 miljarder! Kostnaden för ett års ”övervintring” skulle alltså bli 5,5 % av senaste kvartalsvinsten! Jämför också med att man förra året skänkte 20 miljarder till börsen bara för att man tyckte att kassakistan var för stor. Det är inte kostnaden som gör att man sparkar ut 1000 människor i arbetslöshet. Det är direktörernas behov att visa upp handlingskraft.

Att kräva – DRA TILLBAKA VARSLEN! är därför högst realistiskt och rimligt! Kostnaden är mycket blygsam jämfört med tidigare miljardutsvävningar. Det handlar bara om att flytta fokus från hyenorna på börsen till företagets viktigaste resurs – de egna medarbetarna

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, fackligt motstånd, Volvo, Volvo Lastvagnar, varsel, arbetslöshet, LO

I pressen: DN1,SVD1,AB1,AB2,,DN2,SVD2,