På direkten!

Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte alltid hänger med. Men här  ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.

Mona Sahlin väntar sig ideologiskt lappkast av Reinfeldt.

Mona Sahlin publicerade helt obemärkt en artikel med rubriken ”Världen måste lämna nyliberalismen” i Dagens Arena den 6 oktober. Det var ingen förlust för mänskligeheten att den gick helt obemärkt förbi, för en kritik mer menlös, tam och helt befriad från konkreta krav är omöjlig att producera.

Mona skriver inledningsvis att finanskrisen och klimatkrisen visar ”vilka risker som finns när politiken inte hänger med”. Redan ställs allt på huvudet. Varför anklaga de som tog alla politiska beslut om finansmarknadens avreglering och kapitalets totala rörelsefrihet för att inte hänga med ? Har Mona glömt bort att det var hennes egna partikamrater , med K-O Feldt i spetsen, som gav de svenska kapitalisterna fria händer på en allt mer avreglerad finans- och kapitalmarknad ? Mona är ändå för ung för att ha sådana minnesluckor. Alltså sopar hon historien under mattan.

-Man kan inte dra några slutgiltiga lärdomar av den pågående finanskrisen, skriver Mona. -Däremot finns det tre saker man kan peka på, fortsätter hon.

-Bonusprogrammen på finansmarknaden måste belysas och diskuteras. Felaktigt utformade bonusprogram kombinerat med ett alltför svagt ägarstyre har med största sannolikhet förvärrat krisen, är den första faktor som Mona riktar pekpinnen mot. Än en gång ställs allt på huvudet. ”Alltför svagt ägarstyre”… Vad är det hon kräver? Ännu mer makt åt aktieägarna? Det är i alla fall vad hon säger. Att giriga direktörer skott sig ordentligt på bonusprogrammen innebär inte att de stått i motsättning till aktieägarna. I stället är det det moderna ”ägarstyret” med krav på 15-procentig avkastning som skapat den kvartalskapitalism som inte ser längre än näsan räcker.

Mona pekar sedan på att ”marknaden skapar nya finansiella instrument i en allt snabbare takt”, att dessa instrument (hon syftar uppenbarligen på den så kallade derivathandeln) bidragit till krisens omfattning och att ”det gäller för lagstiftarna att vara minst lika snabbfotade som marknaden”. Rätt gissat. Än en gång ställs allt på huvudet. Det var ju lagstiftarna som banade väg för derivatinstrumenten genom att ändra bokföringsreglerna för bankerna. När man tillät bankerna att inte ta med kapital investerad i derivathandeln i sina bokslut kunde de engagera stora belopp i derivaten utan att överskrida de internationella reglerna för kvoten mellan eget och utlånat kapital. En teknikalitet kanske svår att förstå. Men om du äger 100 spänn kan du inte garantera en utlåning av 100 000 spänn. Svårare är det inte.

-För det tredje är det internationella samarbetet i finansiella stabilitetsfrågor fragmenterat och saknar muskler, skriver s-ordföranden och konstaterar därför att ”det internationella samarbetet måste förstärkas. IMF bör därför snarast belysa förutsättningarna för ett fördjupat internationellt samarbete.”

För en gångs skull ställs inte allt på huvudet men däremot är det helt huvudlöst. IMF- denna murbräcka i nyliberalismens korståg de senaste decennierna, ska alltså ”belysa” vägen framåt. Häpnadsväckande!!!

Resten av Monas artikel är bara tomma fraser om ”stabila sociala marknadsekonomier”, om en ”ny kurs” utan att säga vilken riktning som ska tas och ”ambitiösa frihandelsavtal” (en ny Doharond kanske?). När hela världspressen talar om ”kapitalismens kris” använder Mona inte ordet ”kapitalism” en enda gång i sin artikel. Det gäller att ideologiskt ligga så lågt som möjligt.  Hon är så jävla rädd att ta ord som kapitalism, klasskamp, solidaritet och socialism i munnen att politiken försvinner i finpratet. Vem vet, kanske dessa fula ord förlorar en röst i valet 2010.

Avslutningen på artikeln är helt underbar:

-Här hemma kan vi bara hoppas på att den svenska regeringen är beredd att byta ideologisk kurs- eller att vi får chansen att snart byta regering.

Vilket perspektiv!!!! Hur socialdemokratin har tänkt sig vinna valet med Mona Sahlin vid rodret är en tiotusenkronorsfråga. Om någon vill veta hur den arbetande befolkningen i Sverige ska möta den djupa recession som nu startat räcker det inte med att vänta på riksdagsvalet om två år. Ska Volvos arbetare tills dess hoppas på att Reinfeldt ”byter ideologisk kurs” ? Verkligen ett program i tiden.

I andra media: Dagens Arena,DN1,ETC,SVD1,SVD2,

Andra bloggar: Ekonomikommentar,

Svensson,Esbati,Trotten,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Kris, Mona Sahlin, Feldt, recession, socialdemokraterna