Krisen alla såg, men ingen ville se.

Året 2008 är över. Det var året då K-ordet med stort K blev det mest använda ordet i media världen över . K som i Kris. Men vad var det som hände och varför hände det ? Och inte minst, vad väntar oss under 2009 ?

Här följer en krönika i tre delar som jag hoppas kommer att ingå i din jullektyr.

Del I

I slutet av september 2007 började redan den amerikanska bostadsmarknaden falla samman. De så kallade subprimelånen visade sig vara just det många trodde- en finansbubbla som blåsts upp till bristningsgränsen. Smarta mäklare hade lånat ut pengar till husköp åt hundratusentals familjer som inte ens hade tillräckligt stora inkomster för att betala en hyreslägenhet. Men mäklarna behövde inte bekymra sig för riskerna eftersom investeringsbanker som Bear Stearns, Lehman Brothers och Citibank i sin tur köpte upp lånen för att packetera om dem till « värdepapper » som i sin tur såldes vidare till hugade spekulanter på en marknad som ingen snart visste hur den fungerade och vilka aktörer som satt inne med riskerna som uppenbarligen fanns med subprimelånen i första ledet.

Men i det finansiella pyramidbyggets uppgångsfas är det ingen som bekymrar sig över riskerna. Det är glada miner på alla fronter och giriga blickar kastas mot de hägrande vinsterna. Många såg krisen komma men ingen ville se den. Vinsterna som ännu fanns att göra var för stora. Men när sedan understa stenarna i pyramiden börjar spricka då sjunker mungiporna och girigheten går över i panik. Sälj, sälj, sälj. Alla försöker samtidigt att göra sig av med riskfyllda papper och  då går botten ur. Finanskrisen är ett faktum.

Om spekulation, finansbubblor och krascher kunde stanna i den finansiella sfären vore det inte mycket att bry sig om. De som tjänat stora pengar i uppgången förlorar dem i utförsbacken. Men det är tyvärr inte så det fungerar. I stället stryper banker, fonder och andra finansinstitut sin utlåning och den « verkliga ekonomin », industri och service, får inte längre tillgång till de dagliga krediter de behöver för att köpa råvaror, betala räkningar och löner. Det omedelbara resultatet blir avsked och nedläggningar. Miljontals arbetare förlorar sina arbeten.

Den internationella arbetsorganisationen ILO varnar i en nyligen publicerad rapport för allvarliga försämringar under 2009 för arbetare världen över.
-För världens 1,5 miljarder lönearbetare väntar hårda tider. Långsam eller negativ ekonomisk tillväxt, tillsammans med kraftigt fluktuerande matpriser och pris på energi, kommer många arbetares reallöner att minska, speciellt för hushåll med låga löner och för de fattiga. Men även medelklassen kommer att drabbas ordentligt, skriver ILOs chef Juan Somavia i rapporten.
ILO varnar för att den officiella arbetslösheten i världen kommer att nå 120 miljoner innan årets slut, upp 20 miljoner från dagens situation. Kom då ihåg att den ‘officiella ‘ arbetslösheten inte tar med de miljoner och åter miljoner som är undersysselsatta eller inte alls finns med på arbetsmarkanden därför att de tappat hoppet och inte längre söker ett arbete.
Rikemansklubben OECD i sin tur skriver på sin hemsida att innan 2010 kommer antalet arbetslösa i medlemsländerna att stiga från nuvarande 34 miljoner till 42 miljoner. Här gäller samma anmärkning som ovan vad gäller mörkertalen.

Bakom varje rubrik om avsked, omstrukturering eller nedläggning döljer sig individuella katastrofer för varje familj som drabbas. Allt ifrån ekonomiska svårigheter och sociala problem i länder där det ännu finns sociala skyddsnät som trots allt fungerar någorlunda, till länder där ett avsked innebär omedelbar ren misär och kanske svält. Men gemensamt för dem alla är att de inget har att göra med krisens orsaker och att de är de första att drabbas av krisens konsekvenser.

…fortsättning i morgon

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,ETC,Fokus,Dagens Arena,Sydsvenskan,

Andra bloggare:Svensson,Röda Malmö,Jinge,Ekonomikommentar,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Subprimes, Kris, USA, EU, BolÅn, Kina, Indien, Obama, Merkel, Sarkozy, Recession, Depression,