Fransk vänster för ett enat

Första Maj

Den sociala oron i Frankrike växer för var dag. Inte sedan 1995 års strider mot pensionsreformen har trycket i den sociala grytan varit så explosivt. Att alla fackliga organisationer kallar till en gemensam demonstration är ett bevis på den vilja till enad kamp som finns bland de arbetande. Den fackliga byråkratin känner vinden blåsa och ledarna är inga självmordskandidater.

Här under hittar du en appel för att delta i det enade Första Maj som är i antågande. Det har skrivits under av i stort sett alla politiska organisationer till vänster och en del solidaritetsorganisationer.

När den sista demonstranten nått fram till Bastiljen då hänger vi på tangenterna för att ge med oss av den information vi lyckas samla in.

*************************

Inför Första Maj 2009 går alla fackliga organisationer i samma led

Lördag 25 april 2009

Efter de stora demonstrationerna och strejkerna den 29 januari och den 19 mars är det en Första Maj exeptionell som förbereds Frankrike runt. För första gången på länge kallar alla fackliga organisationer till en gemensam demonstration som de förväntar sig ska bli större än den 19 mars.

I flera månader har de sociala protesterna växt över hela landet, med en multiplikation av de mest skilda aktioner. Försvaret av jobben och vägran att acceptera avsked ligger bakom allt mer talrika konflikter. Universiteten och skolorna liksom sjukvården och Posten är mobiliserade sedan flera månader. Andra, som de anställda vid el-och gasverket EDF-GDF intensifierar sina aktioner. Första Maj kan bli nästa etapp i samordningen och generaliseringen av den sociala kampen, vars effektivitet rörelsen i Antillerna visade.

Trots att regeringens politik sätts allt mer ifråga, vägrar den att lyssna till de sociala krav som ställs, bland annat de som uttrycktes i den fackliga frontens plattform 5 januari och under protestdagarna 29 januari och 19 mars.

Långt ifrån att ge något svar på brinnande sociala problem i landet, ett effektivt svar på krisen, låter regeringen alla planerade avsked fortgå, fortsätter att sätta i verket val som låter befolkningen betala krisens räkning och fortsätter att på alla nivåer visa upp ett outhärdligt förakt och maktfullkomlighet.

Alla sociala och ekonomiska varningsljus i landet blinkar rött. Vi måste sätta stopp för Nicolas Sarkozys och Medefs(franska arbetsgivarföreningen) politik och stärka kraven på rättvisa och solidaritet.

Det gäller särskilt motståndet mot avskeden och människornas försämrade livsvillkor, i det privata såväl som det offentliga, kraven på högre löner, högre minimilön, sociala bidrag och pensionerna. försvaret av och krav på bättre offentlig service och offentliga jobb. Det gäller också att använda våra resurser till att utveckla produktionen av tjänster som engagerar värt land i en helt annan utvecklingsmodell baserad på sociala behovs tillfredställelse och ekologisk jämvikt. G20-mötet som Nicolas Sarkozy presenterade som en stor framgång bekräftade i själva verket bara den politik som krisen har sitt ursprung i. Ingen av de mekanismer för kapitalackumulation som orsakat krisen sätts ifråga. För Nicolas Sarkozy som för andra stormakters ledare är bevarandet av dessa mekanismer väsentligt.

Regeringen som befinner sig under allt större press verkar luta mot en strategi av ökad social spänning i vilken gatuvåldet och säkerheten lyfts fram igen. Regeringen visar en starkare vilja att kriminalisera sociala och kolletiva aktioner och spela på « gisslantagande av chefer », som en majoritet av befolkningen stöder, och genom att anta en ny lag om våld som pekar ut ungdomen. Alla opinionsundersökningar visar att den sociala oron är vida spridd. Vi säger nej till alla attacker som riktas mot friheten att protestera socialt och politiskt.

Frågan om jobben är avgörande. I kampen mot koncerner som offrar sina anställda till förmån för utdelning till aktieägarna och de högst uppsatta cheferna , är det hög tid att sätta stopp för avskeden och följderna av deltidsarbetslöshet för de anställda. Vi strävar i den riktningen sida vid sida med de som berörs.

Våra organisationer, som kallade till de senaste massmobiliseringarna, manar alla att göra Första Maj 2009 till en historisk succé. Vi står på de anställdas, på alla arbetares sida, på hela befolkningens sida för att stärka den folkliga mobiliseringen för en nödvändig politisk nyorientering.

Signataires : Les Alternatifs, le NPA, le PCF, le PS, La Gauche Unitaire, Le PG, Le MRC, Le PCOF, La Fédération, ADS, Alter-Ekolos-Ecologie Solidaire, La CNCU.

I media: DN1,DN2,Arbetarinitiativet,Dagens Arena,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Första Maj, NPA, Frankrike, Sarkozy