Kan Palestina räkna med Obama ?

Påvens resa till Israel och Västbanken hyllas i pressen som en resa i fredens namn. Samtidigt anses det stärka Barack Obamas till synes allt hårdare press på Israels nya regering, med Benjamin Netanyahu i spetsen, att acceptera en tvåstatslösning.

Netanyahu och Peres hälsar Josef Ratzinger ,alias Påven, välkommen

Men vad är egentligen spel för kulisserna och vad är realpolitik i den fråga som nu i mer än 40 år varit central för fred i Mellanöstern ? Påven som är en i högsta grad reaktionär person, som förmodligen avskyr muslimer, och som anser den kristna tron överlägsen andra religioner, försökte under sitt besök att gå på slak lina. Men när han sida vid sida med höken Netanyahu under mottagningsceremonin lyssnade inte bara till Israels nationalsång utan också till ”Jerusalem of Gold”, populär i armén för att hylla segern 1967, då finns det ingen tvekan om det objektiva stödet till Israels ockupationspolitik som Påvens besök innebär. Stödet blir inte mindre tydligt när Hans Höghet utan att blinka hälsades välkommen till ”Jerusalem, Israels och det judiska folkets huvudstad” av stadens borgmästare Nir Barkat. Inget land i världen har godtagit den beskrivningen av den ”heliga staden”.

Det skenbara stödet för en tvåstatslösning och kritken av muren kostar inget för Vatikanstaten. För likt alla andra statsledningar i väst är det ett enormt gap mellan ord och handling. Se bara till hur « återuppbyggnaden » i Gaza avancerar.

Ingen hjälp släpps fram till Gazas återuppbyggnad

Det är redan flera månader sedan världens ledare lovade miljarder till de blottställda människorna på Gazaremsan. Än har inte en dollar nått fram ännu fem månader efter Israels attack. De vackra orden om humanitär hjälp svarar mot total passivitet inför Israels blockad av Gaza. Inte en enda konkret handling har vidtagits av USA, Frankrike, Tyskland och andra stormakter för att tvinga Israel till att häva blockaden och släppa in bland annat byggmaterial till Gaza. Den kollektiva bestraffningen av Gazas innevånare beklagas men accepteras de facto.

På måndag ska Benjamin Netanyahu möta Barack Obama i Washington. I Israel oroar sig extremhögern i och utanför Likud för att Obama ska vrida om armen på Bibi och tvinga fram ett accepterande av en tvåstatslösning. Vissa högerledare i Knesset går så långt att de uppmanar statsministern att inte ge efter för en « pro-muslimsk, pro-arabisk regering som leds av en man som heter Hussein »( Likudmedlem Moshe Feiglin citerad av Jerusalem Post)

Bibi har inte mycket att oroa sig för inför mötet med Obama

Men Netanyahu vet nog bättre. Den budget som Obama presenterade i dagarna innehåller en tioprocentig ökning av stödet till Israel upp från 2,5 miljarder dollar till 2,775 miljarder dollar 2010. Inte heller behöver han bekymra sig över bosättningarna, speciellt de i östra Jerusalem. Inget tyder på att USAs nya president, även om han skulle vilja det, kommer att ifrågasätta den israeliska högerns krav på total kontroll över hela Jerusalem. Den israeliska lobbyn i USA har tillräcklig kraft för att stoppa alla försök till en tvåstatslösning baserad på 1967 års gränser.

Ska Damaskusporten i östra Jerusalem helt stängas för palestinierna?

Inte heller från EU’s håll kan man vänta sig annat än ord utan handling. Programmet för ett närmare samarbete mellan EU och Israel ligger bara tillfälligt på is. För många EU-betalda installationer i Gaza förstördes av Israels armé för att Bryssel ska kunna låtsas att det regnar. Men Barosso var noga med att understryka att « närmandena » bara tillfälligt las på is. Och med Sarkozy vid makten i Frankrike behöver inte Israels politiska establishment ligga sömnlösa.

Påvens resa faller väl in i den allmänna ramen av mycket prat, många vackra ord och löften och en total avsaknad av konkreta handlingar.

I media: DN1,DN2,SDS1,ETC,SDS2,DN3,

Bloggare: Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Palestina, USA, Obama, Netanyahu, Sarkozy, EU, Gaza, Västbanken