Frankrike – strejkfronten bröts vid Total

.

”De spänner om bågen”

.

.

Solidariteten var urstark. Bågsträngen spändes vigt och för fullt. Strejkfronten vid den franska oljejätten Totals raffinaderier hotade att snabbt stanna Frankrike och förnedra Nicolas Zarkozy.  Den viktigaste måltavlan för de strejkande var att rädda jobben vid verksamheten i Dunkerque för att med detta som en start kunna tvinga fram politiska svar för hela energipolitiken.

.

Se mer i en blogg från i förrgår.

.

.

Framjagade av sina fackliga ledare röstar här arbetarna vid raffinaderiet i Mede för en återgång

.

Men i går slogs både båge och sträng av med ett brak. Av fackens nationella ledningar.  I solidaritet, inte med arbetarna och tjänstemännen vid Dunkerque utan med nyliberalismen hos Socialistpartiet och de gamla stalinisterna i det franska Kommunistpartiet, lyckades den nationella fackföreningsbyråkratin inom framför allt den fackliga centralen CGT bryta strejkfronten. Efter vaga löften om en oförändrad nationell verksamhet, med undantag just för Dunkerque, i ytterligare fem år, lyckades byråkratin att få en majoritet av de strejkande, både vid Totals övriga anläggningar, liksom vid Exxonmobils två, att rösta för en återgång. Som man magstarkt nog valde att kalla för ”ett strejkuppehåll”.

.

Besvikelsen vid Dunkerque var svår. ”Totals ledning lyckades med att söndra för att kunna fortsätta att härska”, menade man. ”Vi blev övergivna”. Än en gång fick vi bekräftat att den gamla arbetarrörelsens partier och deras fackliga ledare saknar andra politiska visioner och mål än sin egen fortlevnad. Arbetet med att förankra NPA, det nya antikapitalistiska partiet, vid landets arbetsplatser måste få ett än större fokus.

.

Vid entrén till Totals raffinaderi Dunkerque pyr ännu askan…
.

I Flandern, bakom den ännu pyrande askan efter däck som bränts för att spärra infarten till raffinaderiet, fortsätter de anställda vid Dunkerque sin ockupation. De väntar på besked från Totals ledningsmöte den 8:e mars. Trötta och besvikna. Men inte uppgivna. De nöjer sig inte med den gamle svenske diktaren Verner von Heidenstams ord om att ”det är skönare lyss till en sträng, som brast, än att aldrig spänna en båge”.

.

De spänner helt enkelt om bågen. Inför hotet om totalt bensinstopp från Total tvingades Sarkozys industriminister, Christian Estrosi, att förklara att raffinaderiet vid Dunkerque ”måste återöppnas om det inte finns några andra ersättningsalternativ från företaget”. En politisk eftergift som Dunkerques arbetare och tjänstemän nu kan ta fasta på.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I pressen:

Kommentera