De rödgröna i Underlandet…

Brandrök över Europa

.

.

.


”Hyperinflationen sprider sig som en pestsmitta från land till land och håller Europa i ett förlamande grepp.

.

Panikslagna politiker pressade av skenande räntor och hotande statskonkurs stänger skolor, tömmer sjukhus och låter arméns pansarvagnar rosta till skrot i regnet. Pensionärerna har sedan länge berövats sina utlovade pengar och huttrar övergivna i förfallna hus.

.

Regeringar faller lika tätt och tungt som äpplen i en oktoberträdgård och gatorna fylls av miljontals demonstranter.

.

Året är 2021 och brandröken hänger tung över Europas huvudstäder. Överdriven dystopi? Visst. Men inte bara domedagsprofeter utan även högst sansade ekonomer börjar nu varna för en mörk framtid om inget görs.”

.

Andreas Cervanka i Svenska Dagbladet

.

.

.

Svenska Dagbladets Andreas Cervanka tycker om djupa spadtag. Läsarna ska ha sitt.  Här gräver han kapitalismens grav i ett nästan bibliskt Armageddon. Han pekar på allt djupare hål i statskassorna. Inte bara på de stora underskotten i de olika ländernas löpande budgetar utan också på de gigantiska strukturella svarta hål som finns när det gäller framtida åtaganden om pensioner och sjukvård..

.

Eftersom offentliga inkomster och utgifter i en kapitalistisk ekonomi fungerar på samma sätt som för vilket företag eller vilken butik som helst kommer domedagen allt närmare. Produktivitet och vad man producerar har ingen betydelse.  De regeringar som nu bannar Grekland har på ”hemmaplan hela trädgårdar med nedgrävda finanspolitiska lik”. Polen, en av värstingarna i klassen, har exempelvis ofinansierade framtida åtaganden, när det gäller pensioner och sjukvård, som motsvarar BNP för hela 15 år. Grekland nästan nio år.  Frankrike fem. USA lika många. Sverige drygt fyra år. I logik med detta ropar Cervanka efter helt nya politiska grepp när han sedan går vidare i sin artikel:

.

”Ekonomer har i årtionden påpekat att västvärldens länder kör mot ett stup. Men det har legat så långt bort i tiden att ingen velat låtsas om problemet, än mindre ta tag i det. Men finanskrisen har gjort att avståndet krympt. Framtiden är snart här. Och det har finansmarknaderna fattat. Så vad kan politikerna göra?”.

Det finns tre scenarier, menar han.  Det enklaste är att låta centralbankerna trycka mer pengar. Men det leder till superinflation vilket utarmar köpkraften. Det andra scenariot är att sitta med armarna i kors och blunda. Men med ett allt större skuldberg klättrar också räntorna i höjden och situationen blir till sist ohållbar. Den tredje möjligheten och den ”enligt de flesta ekonomer” bästa utvägen är rejäla skattehöjningar kombinerat med minskade utgifter och bantade förmåner.

.

.

Men, frågar sig till sist Cervanka, ”vilken EU-politiker harklar sig och slänger upp den lilla handgranaten vid nästa toppmöte?”. ”Det handlar om en sanering så tuff att Göran Perssons hårda 90-talbudgetar framstår som sockervadd”.

.

Nära nog samtidigt med att jag levde mig med i Cervankas dramaturgi läste jag ett referat från ett anförande och en diskussion med finansminister Anders Borg vid Handelshögskolan i Göteborg. Som brukligt är i akademiska högborgar var tonen där uppsluppen, frikostig och inte så snipig som den blir i mer officiella politiska sammanhang. Borg hade inte med sig någon handgranat till mötet. Men däremot några rejäla smällare. Han trodde inte på några nya stora skattesänkningar framöver. I stället menade han att ”höjda skatter är avgörande för att behålla en stabil ekonomi i framtiden”. Nu väntar ”en miljöskatt på koldixoid ( höjt bensinpris och dyrare elräkning ), höjda skatter för alkohol och tobak, samtidigt som det inte blir fråga om någon sänkning av fastighetsskatten”.

.

Johan Lönnroth fick en klapp på axeln…

.

Alla tvinnskruvar ska dras åt. En i taget. Först A-kassan och våra sociala försäkringssystem. Sedan höjda skatter och avgifter. Det är en moderat medelväg bra långt från den gamla partiledaren Bo Lundgrens ”Den enda vägen”. Där målet för färden alltid var just ”Sänkt skattetryck”. Anders Borg markerade än en gång att det egna partiet makat sig in mot mitten.

.

I den andan tillät han sig också att vara generös och öste beröm över Göran Perssons hårda sanering av statens finanser. Ja, han reste faktiskt ett helt monument över denne senare så gisslade ”hövding” för arbetarrörelsen. Även Vänsterpartiet och Miljöpartiet tilldelades i rättvisans namn varsin statyett. Borgs välvilliga ord kom som ett svar på en fråga från Vänsterpartiets förre talesman i ekonomiska frågor Johan Lönnroth. Denne ville veta om det inte i ljuset av det Borg nu ser framför sig, var en god sak att redan på nittiotalet ta tag i statens utgifter. Lönnroth vädjade helt enkelt om en retroaktiv klapp på axeln för att han, Lars Bäckström (nu välmående landshövding), Schyman och Ohly då villigt ställde partiets röster till förfogande för regeringsunderlaget och dess nerskärningspolitik. Han fick också en värmande klapp:

.

”Det är klart att Göran Perssons historiska insats är monumentalt betydelsefull för Sverige. Vi kan ha haft olika synpunkter på hur man borde sanerat vår ekonomi. Men den sanering de / (s) + (v/mp) / gjorde är oerhört viktig för att vi har en god ordning i vår ekonomi.”.

.

Kapitalismens pendel går av och an. Det ena regeringsalternativet avlöser det andra. Men klockan eller systemet står stadigt och fortsätter att gå som förut. Trots att dess tid borde vara ute…

.

Jag tillhör inte dem som tror på en lagbunden historia. Jag tror vare sig på planetens eller kapitalismens omedelbara undergång. Gång på gång har det visat sig att marknadssystemet, att kapitalismen likt en fågel Fenix kan resa sig ur askan. Men med de lösningar som nu sätts upp på den politiska dagordningen i Europa – med både ”sockervadd” från nittiotalet till hårda piskslag i Cervankas sociala inferno, finns det alla goda skäl i världen för att en gång för alla göra slut på ett system som förstör både vår jord och oss människor.

.

Den stora tragiken är då den traditionella arbetarrörelsens politiska urartning och dess enorma fattigdom när det gäller alternativ. Beskäftiga, halvliberala ekonomer som Johan Lönnroth och Lars Bäckström satt en gång i lag med finansminister Nuder, räknade nödvändiga skattebaser och summerade tillsammans alla nödvändiga nerskärningar ute på skolor och i sjukhus. Lars Ohly satt som partisekreterare och motade den interna kritiken. Vi fick det Gustav Fridolin kallat ”nittiotalets förlorade ungdomsgeneration”.

.

Runt om i det Europa där det nu luktar brandrök är det i land efter land i första hand socialdemokratin som får rollen att skära hårt i den offentliga välfärden. I Grekland är det socialdemokraten Andreas Papandreou som  tar ansvaret för marknadssystemet. I Spanien är det socialdemokraten José Zapatero. Oftast med stöd av gamla vänsterpartier. Fackföreningarna tröttas ut med protestdemonstrationer som ledningarna håller kemiskt fria från socialistiska program.

.

Inte heller i Sverige vecklar den rödgröna alliansen ut några röda fanor. Varje försök att ens snegla åt ett perspektiv om de arbetande människornas Europa, ett Rött Europa, hålls undan. Symboliskt nog är Wanja Lundby-Wedin ordförande för ”det mäktiga Europa-facket”. Vem skulle ens komma på tanken att fråga henne hur hon ser på Europas framtid? Nej, EU ska vara kvar liksom militarismen och NATO. Banker och finanscentra lämnas i fred. Avindustrialiseringen av Väst-Europa ska fortsätta.  Fossila bränslen ska fasas ur med främst kärnkraft. Jordbruk och djurhållning ska bli mer och mer konkurrensutsatta och därmed mer profitstyrda. Sociala välfärdssystem begränsas. Inte minst pensionerna…

.

.

På våra biografer har man i morgon premiär för Tim Burtons nya version av Alice i Underlandet. Den lär bli sevärd och borde ses inte minst av de rödgrönas företrädare. Varför inte Sahlin,Wetterstrand, Eriksson och Ohly på samma parkettrad? Under föreställningen kan de då samfällt fundera över ett mycket tänkvärt uttalande från Lewis Carroll som på 1800-talet skrev den ursprungliga sagan om Alice:

.

”Om du inte vet vart du är på väg kommer du att hamna någon annanstans!”

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,AB2,AB3,GP1,GP2,

Bloggare: RödaMalmö,Jinge,AlliansfrittSverige,JonasSjöstedt,EttHjärtaRött,RödaLund,

.

3 reaktion på “De rödgröna i Underlandet…

  1. Pingback: Jinges Web och Fotoblogg » Centerns lag i Politik-SM?

  2. Pingback: Välkomna till Arbetslöshets-Sverige « Röda Lund

  3. Bara att börja jobba underifrån förstås
    Varför ska staten låna pengar mot ränta av bankirer som skapar dem ur tomma intet, istället för att skapa dem själva ? Pengaskapandet lagt i privata händer är det grundläggande felet förstås. Bara att plocka tillbaks det från parasiterna innan de äger hela världen och vi alla är skuldslavar

Kommentera