Nederlag för högern i Frankrike

Dramatisk kris

för den franska parlamentarismen

Av Benny&Göte

.

Två tredjedelar av den franska väljarkåren deltog inte i valet eller röstade på den rasistiska Nationella Fronten, nu med både far och dotter Le Pen i sadeln.

Vi upprepar det en gång till. Två av tre väljare valde att inte rösta alls eller gav sitt stöd åt ett rasistiskt parti!

.

Far och dotter Le Pen sitter säkert i ledningen för Nationalfronten

En utgång som givetvis innebär ett svidande nederlag för de valda regionala institutionerna. Det är ett historiskt rekord under hela den femte republikens existens. Hela 53.64 procent deltog inte i valet.

”Valet i den franska demokratin, som ytligt framstår som solid, sker i själva verket ovanpå en vulkan”, menar den franska dagstidningen Liberation i sin huvudledare. ”Vulkanens” heta innandöme är då framförallt ”missnöjda dissidenter” från ”de folkliga klasserna”. Vi ser en legitimitetskris för parlamentarismen och den franska borgerligheten och ett hårt slag mot den sittande presidenten Sarkozy som, trots sin ställning som president, har engagerat sig intensivt i valkampanjen.

Nicolas Sarkozy har drivit en vidrig kampanj om den franska ”nationella identiteten” som inte varit något annat än ett sätt att få undan de stora sociala frågorna från valet. Han har försökt att slå mynt av den latenta islamofobin i samhället. Som väntat gav det i stället vind i seglen för originalet, Le Pen, som med sina 11.7procent på nytt gick upp över tioprocentsstrecket efter flera år av tillbakagång.
.

Socialistpartiets ordförande Martine Aubry hade anledning att vara nöjd.

Den stora segraren i valet är Socialistpartiet,  som har chansen att nu till söndag med stöd från flera allierade vinna i samtliga regioner. Kanske Grand slam. Problemet är att socialisterna bara ser segern som en etapp på vägen till nästa presidentval 2012. För dem är det inte frågan om att använda segern till att mobilisera arbetare, ungdomar och pensionärer till kamp mot makten i Paris för att därmed sätta stopp för Sarkozys kommande attacker mot det som finns kvar av den franska välfärdsstaten. Den glödheta magman i den franska vulkanen började att växa fram redan under socialisten Jospins tid som premiärminister 1997-2002. Med stöd av Kommunistpartiet och de gröna i Franrike drev han då energiskt på avregleringar, privatiseringar och alla motreformer.

.

Cohn-Bendits Ecologie-Europe gick fram kraftigt

För det franska miljöpartiet Ecologie-Europe blir det inget problem att anpassa sig till socialistpartiets ekonomiska liberalism även om det kanske kommer att bli en eller annan kortslutning när det gäller bygget av nya kärnkraftverk.

För Vänsterfronten som består av Kommunistpartiet, det franska Vänsterpartiet, vilket är en färsk utbrytning från Socialistpartiet samt  Enhetsvänstern började bekymren redan på valkvällen. I France2 följdes valutgången av en debatt där kommunistpartiets ledare Marie-George Buffet glatt förklarade att Vänsterfronten, som fick 5.9 procent, är beredd att sätta sig tillsammans med socialisterna i de regionala regeringarna och att de inte har några speciella villkor för sitt deltagande. För det nya Vänsterpartiet blir det en hård nöt att knäcka efter att partiet sagt att det vägrar att tillsammans med socialisterna förvalta och plåstra om det kapitalistiska samhället. I regionen Limousine där våra politiska fränder i NPA deltagit fullt ut i en bredare allians med Vänsterfronten har exempelvis dess förstanamn Christian Audouin med 13.13 % av rösterna vägrat att stödja Socialistpartiet i andra omgången, eftersom dess kandidat vill utesluta NPA från representation i departementet.

.

Olivier Besancenot var NPAs huvudkandidat i huvudstadsregionen

Våra vänner i NPA inkasserade ett bakslag i sitt första valdeltagande i ett nationellt val sedan partiet bildades i februari 2009. Med 2.5 procent av rösterna kan ingen vara nöjd. Vid en första granskning är den största orsaken till det dåliga resultatet ointresset för valet bland ungdomar i förorterna, unga arbetare och studerande. Enligt alla väljarundersökningar som gjorts det senaste året står det klart att NPA har sitt främsta stöd just bland dessa kategorier som verkar ha valskolkat mest.  Att nå ut till dessa nyckelgrupper har inte lyckats som under exempelvis det framgångsrika presidentvalet 2007. Då var det stora framgångsrika sociala rörelser och 80 procent av fransmännen röstade. Det var i detta sammanhang som en av NPA:s nuvarande förgrundsgestalter Olivier Besancenot kunde vinna 4.3 procent av rösterna. Inte heller NPA:s ”politiska kusin” Lutte Ouvrière, som valt att från början köra ”helt solo”, lyckades i detta val nå fram till de sociala grupper som passiviserats. Partiet fick 1.1% av rösterna.

.

Jean-Luc Mélenchon(Vänsterpartiet), Marie-George Buffet(Kommunistpartiet och Olivier Besancenot(NPA)

En annan bidragande orsak till det dåliga resultatet är säkert NPA:s beslut att inte nationellt ingå i Vänsterfronten, med motivet att denna inte gav några garantier om politisk självständighet i förhållande till Socialistpartiet och dess nyliberalism. Kanske ”segade” också partiet för länge med alla de förhandlingar som ägde rum innan beslutet väl togs. Partiets profil uppfattades länge som suddig.

Dessutom kostade säkerligen valet av att först och främst gå fram under eget flagg en hel del röster eftersom NPA:s kampanj av många på vänsterkanten sågs som en ovilja till enhet. Men redan på valkvällen bekräftade Marie-George Buffets deklaration att NPA:s misstankar om Kommunistpartiets planer varit mer än berättigade.

Om hetsdebatten kring att en av NPA:s kandidater valt att bära islamsk huvudsjal haft ett inflytande på valresultatet finns det ännu inte möjligheter att bedöma. Men det verkar inte otroligt att folk på vänsterkanten med starka band till den franska sekulära traditionen valt att lägga sin röst på annat håll. För NPA:s del fortsätter den egna debatten i denna fråga, liksom andra viktiga diskussioner om mer strategiska val, inför partiets kongress i höst.

.

Ilham Moussaid en av 2200 kanidadater som upprörde många.

Inför den andra valomgången nu på söndag uppmanar partiet sina väljare att ”straffa högern”. Men framförallt manar man till en tredje omgång av socialt och politiskt motstånd.

Aktiva vulkaner kan sluta med ett explosivt förlopp där hela berget rämnar och magman kastas upp i luften för att bli till glödande lava. Sker detta i Frankrike, kan den politiska scenen fatta eld från en dag till en annan. Då duger det inte att bara kasta fram en kopia av Socialistpartiets liberala program…

.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

En reaktion på “Nederlag för högern i Frankrike

  1. Hej!
    Blir inte konsekvenserna av Er bedömning att Frankrikes befolkningsmassor inte förtjänar något bättre ledarskap än de själva lyfter fram? En stark tendens åt det hållet, från Er sida? Med en liten osökt bumerangverkan i förlängningen: unga väljare straffade NPA…

    Ett spegelvänt synsätt – sannolikt närmare verklighetsförankring, kan jag tycka – är att NPA inte koncentrerat sin handlingslinje till specifika övergångskrav, för att på maktlösa låginkomsttagares villkor lösa krisen som fyller arbetsdagar och fritid. Därför uppfattades inte partiet som trovärdigt i sak, oavsett talesmän och deras slöjade eller obeslöjade profilering. Eller menar ni att NPA förevisat franska väljare ett programalternativ, som tar sats mot krisupplösande målsättningar? I sådana fall: exemplifiera, för oss läsare, uppmanar Bosse Almunger

Kommentera