Här måste rivas – för att få luft och ljus

.

Håll gärna för näsan

Men rösta mot högern!

.

När August Strindberg i dikten Esplanadsystemet skrev ner sin inspirerade fras, ”Här rivs för att få luft och ljus”, var det inte för att applådera rivningshysteri i stil med grävskopornas gravläggning av åldriga svenska stadskärnor under 1960- och 70-talen. Han skrev för att hylla genombrottet ”för det nya samhället och dess moderna livsstil”. Det var detta som var luften och ljuset för den gode August. Inte minst arbetarrörelsens uppmarsch och nya demokratiska landvinningar.

.

http://hellbom.files.wordpress.com/2008/12/klara-fran-telegraftornet-001.jpg?w=584

”Gamla Klara” i Stockholm revs brutalt.
Det var inte detta August Strindberg syftade på
när han diktade om luft och ljus.

.

När den rödgröna alliansen i dag lägger sitt budgetalternativ handlar det däremot definitivt inte om att riva ner det gamla, förbrukade samhället. Detta samhälle där en helt okontrollerbar och kapitalistisk marknad, med avsky för folklig demokrati, våldtar varje utrymme där vi människor lever. Marknaden med dess hunger efter vinster ska fortsätta med att lägga våra ”livspussel”.
I Sverige, som det kanske sista landet i Europa, upprepas nu det som prövats och förbrukats i land efter land. Vi ser en allians mellan arbetarrörelsen bägge gamla sunkiga partier och ett modernt socialliberalt borgerligt parti, Miljöpartiet. Där erbjuds vi inte, ”luft och ljus”, men lovas en bättre skötsel av ”den gamla halvruttna fastigheten”.
Många av jordskreden i mina bygder, som Surte- eller Tuverasen har orsakats av att saltet i gamla havsbottnar tvättats ur. Friktionen i de leror som markerna vilar på har minskat. Jordmassorna har gett sig i väg. Husen har rasat. Människor har omkommit.
De ”rödgröna”, som förr skulle ha kallats för folkfront, lovar att sköta fastigheten, ”Sverige”, bättre än moderaternas och deras spridda flock av borgerliga småpartier. De vill förvalta fastigheten på ett helt nytt sätt . Med en del nya fönsterramar. Här och där lovas vi inglasade balkonger. Några får nya kök. Trappuppgångarna ska snyggas upp. ”Stambytet”, med en första renovering av A-kassan, är dessutom självklart viktigt. Men fastigheten är ändå samma nerkörda kåk som för regeringen Reinfeldt. Vi lovas ”utredningar” om kommande renoveringar och därmed oklarheter och svikna vallöften.
Samtidigt är det en förvaltning där ”folkhemmet” eller ”välfärden” som det heter numer, vilar på det som är lösa leror. Där saltet har sköljts bort. Finanskrisens väldiga regn har dränerat hela den världsekonomi, där Sverige är en pyttedel.
Det som måste rivas får stå kvar helt orört. Klassamhället består. Inte en enda andning om kapitalskatter. Den omtalade ”Förmögenhetsskatten” är tom retorik. För att inte tala om den helt grundläggande förutsättningen för att våra liv ska få utvecklas på ett bättre sätt: en konfiskering eller socialisering av de banker och bolag som har makten över avgörande beslut för vår framtid.
Dessutom vet alla, som ägnat lite tid åt att fundera över framtiden, att vi inte kan riva det gamla utan att det sker som en del av åtminstone ett första steg, i en europeisk omvälvning eller revolution, där Europas arbetande människor tillsammans erövrar makten över sina liv. Ett första steg där kapitalismens och EU:s  glaspalats rämnar. Där vi sedan kan bygga ett verkligt Rött och Grönt Europa. Ett Europa där mänskligheten för första gången skulle kunna pröva att leva sina liv i en socialistisk demokrati. Inte till namnet, som i stalinismens avskyvärda folkdemokratier, utan i samhällen med bredast tänkbara yttrandefrihet. Vare sig begränsad av brutala bankdiktaturer eller av lika brutala stalinistiska enpartistater. Det var mer än en tillfällighet att Wanja Lundby-Wedin, som är ordförande för det stora Europafacket, i sitt 1 Majtal ( arbetarrörelsens internationella högtidsdag ) häpnadsväckande nog inte överhuvudtaget tog itu med hur solidariteten med Greklands just nu utsatta arbetande befolkning ska hanteras.
Även Sveriges krig i Asien, framförallt då i norra Afghanistan, ska fortsätta. En till två miljarder om året anslås till detta vansinne.  Vänsterpartiet blir i regeringsställning ansvarigt för ett imperialistiskt krig, helt underordnat USA:s jakt på kontroll över Central-Asiens råvaror. Ett krig där Norges rödgröna regering (som pumpar upp olja hej vilt) i dag, som en brutal påminnelse, får försöka hantera problemet med att ett tiotal norska ”fredssoldater” skadats av ”upprorsmän”. Två allvarligt. En livshotande. I november är det kanske Lars Ohly som får lägga ner kransar över sina soldater…

.

I går skadades flera norska ”fredssoldater” i Afghanistan.
I november kanske det blir Lars Ohly
som får lägga ner kransar över sina fallna svenska soldater…

.

Men hur man nu än vrider och vänder sig. Vi tvingas trots allt alla att leva i denna gamla slitna  ”fastighet” – ett tag till. Vare sig den är på glid eller inte. Är det då inte någon skillnad mellan ”fastighetsskötarna”? När vi väl är framme i september, hur ska vi rösta? Eller ska vi inte rösta alls?
Visst, vi måste bygga ett nytt, lika brett som levande demokratiskt socialistiskt parti, ett parti som både kämpar för värdiga sociala liv och försöker förstå och ta itu med ekologins betydelse för oss och framtida människor. Men samtidigt med detta. Själva valhandlingen, i riksdagsvalet?
Jag själv skulle aldrig lämna några garantier för att det ena alternativet är ”bättre än det andra”. Det kanske kan bli så att de nyrenoveringar som de rödgröna lovar, verkligen, av de flesta, får betalas med avgifter, skatter och räntor, som Reinfeldts borgerliga varnar för. Det finns socialister som glatt vill beskatta och höja avgifter, oavsett klass, bara det sker i namn av olika goda moraliska omskrivningar. Hade Lars Ohly och Gudrun Schyman fått styra ( tillsammans med Keynes i stället för Marx ) , kanske vi alla svenskar i dag hade varit ”greker” eller åtminstone morgondagens ”britter”.
Men, och det är ett viktigt men. Det skulle aldrig falla mig själv in att bojkotta eller strunta i valet, utan ett eget alternativ, att medvetet ställa sig ”i vägen” för alla de människor som hoppas på en förbättring med de rödgröna. Varför göra något så dumt som att riskera att bli syndabock och dessutom hjälpa fram Sverigedemokraterna?
I denna fråga, när det gäller själva valet, är jag och bloggkompisen Benny överens:

Håll gärna för näsan. Men i september röstar vi mot högern!

.

http://fredrikedin.files.wordpress.com/2010/02/str30.jpg?w=584

.

Esplanadsystemet

.

Där gamla kåkar stodo tätt
och skymde ljuset för varandra,
dit sågs en dag med stång och spett
en skara ungfolk muntert vandra
Och snart i sky
stod damm och boss,
då plank och läkt
de bröto loss.
Det ruttna trät,
så torrt som snus,
det virvlar om
med kalk och grus.
Och hackan högg
och stången bröt
och väggen föll
för kraftig stöt.
Och skrapan rev
och tången nöp,
att taket föll
och skorsten stöp.
Från kåk till kåk
man sig beger,
från syll till ås,
allt brytes ner.
En gammal man går där förbi
och ser med häpnad hur man river.
Han stannar; tyckes ledsen bli,
när bland ruinerna han kliver.
— ”Vad skall ni bygga här, min vän?
Skall här bli nya Villastaden?”
— ”Här skall ej byggas upp igen!
Här röjes blott för Esplanaden!”
— ”Ha! Tidens sed: att riva hus!
Men bygga upp? — Det är förskräckligt~”
— ”Här rivs för att få luft och ljus;
är kanske inte det tillräckligt?”

.



.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,
I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,AB1,GP1,GP2,GP3,GP4,SVD3,SVD4,Expressen1,Expressen2,SVD4,AB2,

Bloggare: RödaMalmö,Jinge,AlliansfrittSverige,RödaGöinge,Arbetarperspektiv,JonasSjöstedt,EttHjärtaRött,

Kommentera