Vänsterpartiet, finanskrisen och kampen i Grekland

.

När solidariteten flög sin kos

.

Vi är många som undrar varför Lars Ohly varit tyst som en mussla när det gällt solidariteten med Greklands kämpande människor. Den internationella solidariteten? Vart tog den vägen? Nu när det grekiska folket i våg efter våg av förbittring visar vad de tycker om den slakt på välfärden som socialdemokraten Papandreou, på uppdrag från Greklands rika, EU och IMF, börjat att iscensätta.

.

.

Vi vet vad de svenska socialdemokraterna anser. Leif Pagrotsky är personlig rådgivare åt Papandreou och partiets utrikespolitiske språkrör, Urban Ahlin, mässar dagligen i media om att Greklands ”stabiliseringsprogram” måste drivas igenom…
När det gäller Ohly fick vi ett besked i går. Han svarade som om han  redan vore en Göran Persson och som om det först och främst handlar om börsens och marknadens väl och ve. I SVT:s Rapport, i ett reportage från den partikongress som mals i gång i dag, ställdes han mot väggen när det gällde Grekland:

.

”Du nämnde inte Grekland i din inledning?
”Självklart är en så här allvarlig finanskris i ett av Europas länder allvarligt också för oss. På det sättet kommer kanske vissa reformer att fördröjas..”
.
Mer blev det inte. Solidariteten flög sin kos.
När det gäller kapitalismens kris har inte heller Vänsterpartiets opposition några svar. Den tror att grundbulten till alla problem är otillräckliga skattehöjningar. En ny färdriktning kan bara stakas ut med rejäla skattehöjningar för alla. Om än mest för de rika.
Inför generalstrejken i Grekland under den vecka som gick underströk många av Europas antikapitalistiska grupper och partier att kampen och framtiden måste handla om någonting helt annat. Vi måste kämpa för  ett program, ytterst för regeringar, som bryter med kapitalismen. Inte minst för ett offentligt bankväsende och ett finansiellt system under offentlig kontroll. Här saxar jag en bit från detta program:

.

Grekland är just nu i stormens öga. Grekland är en av flera sårbara europeiska ekonomier, delvis på grund av skuldsättning under högkonjunkturen delvis på grund av problemen att konkurra med eurozonens gigant Tyskland. Under tryck från finansmarknaderna, EU-kommissionen och den tyska regeringen har George Papandreous regering rivit upp sina vallöften och annonserat nedskärningar motsvarande fyra procent av nationalinkomsten.
Grekland har lyckligtvis sedan 70-talet en imponerande historia av socialt motstånd. Efter ungdomsrevolten i december 2008  följde den grekiska arbetarrörelsen upp med en våg av strejker och demonstrationer som svar på regeringens krispaket. Vi gläds också över den isländska befolkningens nej till att betala bankernas skulder.
Greklands arbetare behöver all solidaritet från socialister, fackföreningar och antikapitalister. Grekland är helt enkelt det första landet som finansmarknaderna siktat in sig på. Andra står på tur i första hand Spanien och Portugal.
Vi behöver ett program med åtgärder som kan lyfta ekonomin ut ur krisen. Ett program som prioriterar människornas behov inte jakten på profiter och som tar en demokratisk kontroll över marknaden. Vi måste stå upp för ett antikapitalistiskt svar som sätter vårt liv, vår hälsa och våra arbeten före profiterna.
  • Alla nedskärningar i de offentliga utgifterna måste stoppas- stoppa ”pensionsreformerna”, hälsa och utbildning är inte till salu.
  • En garanterad rätt till arbete och ett offentligt program för gröna arbeten, industrier för förnyelsebar energi, och för renovering av alla privata och offentliga byggnader för att minska koldioxidutsläppen.
  • För ett offentligt bankväsende och ett finansiellt system under offentlig kontroll.
  • Sluta utpeka invandrare och flyktingar som syndabockar- legalisera dem.
  • Nej till militära utgifter. Ta hem alla västliga trupper från Irak och Afghanistan. Skär ned de militära utgifterna och upplös Nato.
Vi syftar till att organisera europeiska solidaritetsaktioner mot nedskärningar och kapitalismens attacker. En seger för de grekiska arbetarna kommer att stärka motståndet överallt.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,GP1,GP2,GP3,Expr1,DN2,SVD6,Expr2,Expr2,Expr4,DN3,

Bloggare: RödaMalmö,Jinge,

12 reaktion på “Vänsterpartiet, finanskrisen och kampen i Grekland

  1. Vackert kamrater. Så mycket okunnigt pladder har jag inte läst sedan sist jag läste flamman.

  2. Ni fortsätter envetet att excellera i er favoritgren:
    Att spendera andras pengar.
    Det har alltid varit kommunisternas specialitet, och ni gör ingen besviken.
    Heja på er, töntnissar, kämpa vidare i er strävan efter gemensam europeisk fattigdom! Grekland blir er plogbill.
    Höj skatterna till etthundra procent. Då har vi ju – simsalabim! – utan att inkräkta på äganderätten ändå konfiskerat allting. Fullständigt lagligt dessutom.

  3. Extremvänstern saknar verklighetsförankring. Låt mig exemplifiera: Polen var otroligt fattigt och nerkört under kommunismen, man tillämpade den politik som denna bloggs skribent förordar.
    Efter socialismens kollaps körde man en ekonomisk chockterapi som visade sig fungera. Idag är Polen en fungerande marknadsekonomi och en demokrati och som dessutom klarat krisen förhållandevis bra.
    Om några fått rätt så är det snarare EU- skeptiker på högerkanten, som tjeckiens president Vaclav Klaus.
    Men kapitalism och fri marknad fungerar bäst!

  4. Till Johan. Nej, ”kommunismen” eller snarare stalinismen har aldrig varit ett föredöme för oss socialister. Vår socialism eller kommunism om man nu skulle använda detta begrepp är frihetlig. Stater som Polen kördes i botten av en diktatorisk och byråkratisk statsapparat.

    När detta är sagt så är din bild av dagens Polen inte särskilt tydlig. Vi har ett nytt klassamhälle och jag tvivlar starkt på att den kollapsande kapitalismen kan erbjuda morgondagens polacker ett värdigt liv.

  5. Tragiskt
    Vänsterpartiet har verkligen sålt sin skäl för en plats i solen. Var har solidariteten tagit vägen?
    Ett vänsterparti som är anpassat till kapitalistiska systemet ska fokusera på Jämställdhet, välfärd.. För alla?? Går det i ett system som är grundad på storföretag.. lobbys, storbankernas och kapitalets intressen?
    Aleka Papariga (Grekiska kommunistpartiets ordförande) Blev tillfrågad, i sept 2009, om de kan tänka sig samarbeta med andra partier i riksdagen . Hennes svar var ”NEJ!! på inga villkor kommer vi att göra detta,
    Ett samarbete skulle innebära att vi bör ge efter viktiga frågor i vårt program. Vi anser att alla frågor är viktiga. Vi är inte efter att samarbeta för en plats i ett system vi er emot.
    ”Vi vill inte efter att vara med om att hålla i ratten på en buss som kör Grekland i samma riktning , Vi vill ändra på bussens riktning ,, Därför är ett samarbete omöjligt!”

    Dessa ord borde Lars Ohly tänka på.. Vad är han beredd att ge efter? och efter det…. kan han kalla sitt parti för en ”arbetarklass parti”?

  6. Nu hägrar taburetterna för V och tilldelning av attraktiva ämbeten i staten, departement och regeringskansli, kan det vara så?

    Iofs är väl knappast V position i Greklandsfrågan förvånande de har ju lång tradition av att rätta in sig i ledet och ta ”svåra” beslut och stödja S. Men iofs hade de nog varit lite mer frispråkiga fram till det gällde att göra det rätta eller stödja S i en riksdagsomröstning om de inte accepterat Sahlins tvångströja för att få vara med i hennes allians.

    Man blir allt lite förvånande över S och V vurmande för skattehöjningar som valparoll. Att det finns anledning att se över hur bördorna fördelas är en sak men annars låter det lite infantilt att ha skattehöjning som nån sorts allmän välgörare. Svensken är enligt de flest undersökningar mer än villig att betala för en gemensam välfärd men därtill att skatter skulle närmast vara ett självändamål är lite väl magstarkt. Skatter har i stort sett i alla tider varit ett medel att förtrycka de många, det var under en kort tid så att det fungerade till folkets fördel där medlen gick till gemensam välfärd och utveckling av samhället för alla.

    Redan den gode Grassman skrev om ”Den kvävande skatten”.
    Det totala skattetrycket skär bort något större del av den ekonomiska aktiviteten än den offentliga verksamheten skapar.

    Femte versen i Internationalen äger återigen allt mer giltighet, ”Båd’ stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner.” Nu är det förstås en aning mer sofistikerat än förr, inte så simpelt som att bara beskatta och skickar uppåt, de nyliberal idéerna om budgettak och speciellt sk överskottsmål innebär en permanent åtstramning och hämsko på möjligheten till full sysselsättning vilket bibehåller en skevt matförhållande mellan de många och de få. När det gäller beskattning på rentiererna vs produktivt arbete är det förstås lika osofistikerat som förr.

    Själv tror jag det är alldeles för sent att få till någon ekonomisk rättfärdighet med skatter, missar de många att få en rättfärdig andel av produktionsresultatet vid källan så att säga så är det kört, vilket i princip bara är möjligt med full sysselsättning. Som det såg ut i USA 1947 – 1973 steg produktiviteten med 104% och familjernas realinkomster med 104%, från 1974 – 2003 ökade produktiviteten med 71% medan realinkomsterna ökade med 22% en ökning som helt eller mer ätits upp av att medelfamiljens fast kostnader som t.ex. bostad, sjukvård och utbildning ökat kraftigt. Missar man det tåget är det kört, att progressivt beskatta kan vara symboliskt bra men kompenserar inte för att man missat att göra en bra just vid källan.

  7. Socialismen är ett utdöende släkte hoppas jag, deras syn på rika?som vi så väl behöver i sverige vad händer om dom rikaste flyr landet som på Göran Perssons tid vi behöver deras skattepengar ,vem vill satsa på Sverige av utlänska företag med en hög företagsskatt när tänker ni vakna ni är verkligen trångsynta det går bra för socialistiska regeringar ute i Europa,jag ber till gud att svenska folket drar sej till minnes till 2005+2006 högkonjuktur och hög arbetslöshet och alla dessa sjukpensionärer.

  8. I Klotzens värld sitter folket och låter välståndet ”trickle down” från de rika.

    Tja om man tror att dessa år med den dryge ledaren handlande om socialism har man nog inte riktigt förstått vad som hände i det här landet. Bara för att det fd arbetarpartiet heter nåt med social innebär det inte att de är socialister eller ens att de sjunger internationalen på första maj och kongresser (öppet sponsrade av kapitalet nu senast bl.a. Eon)

    Om man inte förstår att det är nyliberal ekonomisk politik som är fundamentet i den svenska ekonomiska politiken har man nog missat något. Jag kanske har fel, jag är ingen expert på socialism, nyliberal ekonomisk politik är kanske snarlik socialism. Men jag ganska säker på att den ekonomiska politik som förs är till men för de många och ger oss dåliga förutsättningar för att bibehålla ett i grunden ganska sympatiskt välfärdssamhälle, nu är jag förstås partisk som är född och uppvuxen här och ser med en viss saknad på vad som gått förlorat.

    Inte ens V beklagade sig över att utanförskap och arbetslöshet inte raderades ut åtminstone i en högkonjunktur, men de har väl också blivit såna där nyliberala socialister, vem vet i dessa tider.

  9. Socialismen kommer aldrig att dö ut. För så länge det finns en överklass som bara tänker på sig själva och struntar i solidariteten så finns där också folk som kommer att kämpa för ett rättvist samhälle.

    Vilka regeringar i det här landet är det som kört Svensk ekonomi i botten? Jo de borgerliga.

    Sveriges stadsskuld uppgick till hela 80 % 1995. Kom ihåg att det var den borgerliga regeringen Carl Bildt som byggt upp den enorma skulden under sin tid vid makten.
    Och att vi återigen är på väg mot en statsskuld på närmare 100 miljarder. När borgarna tog makten så låg den på 70 miljarder plus.
    Och vilka blir det som i slutändan får betala för borgarnas ansvarslösa politik?
    Jo vi vanliga arbetare. För de rike går det ju ingen nöd på, det har ju Reinfeldt och Co sett till genom att gynna de 10 % rikaste i vårt land, och det på de fattiges bekostnad.

    Sen gillar jag inte folk som klankar på sjukpensionärerna, Vad har dom gjort dig för ont Ulla-Britt?

    Sen tycker jag också att Ohly mer glider med i mainstream rörelsen bara för att få vara med de stora. Har han glömt hur grundideologin var?

  10. Vilka regeringar i det här landet är det som kört Svensk ekonomi i botten? Jo de borgerliga.

    Jo de omfördelar friskt från de många till de få, som regel i betydligt snabbare takt än S brukar göra när de regerar.

    Det finns alla anledning att kritisera Bildt/Wibble regimen för dess stolliga kronförsvar och inte minst den pro-cykliska sk krispolitiken som fullständigt sänkte vår inhemska ekonomi och var grundorsaken till den oerhörda arbetslösheten och onödigt dåliga offentliga finanser. Men den delen som emanerade ur 80-talets spekulationsekonomi hade S ansvar för. Ytterligare ett exempel där modern pennig teori blir bekräftad, i ingången till krisen var privat sektor skuldsatt upp över skorstenen medan det ”sparsamma” offentliga hade en av världens starkaste balansräkningar. När fastighetsvärdena föll med i snitt 30% blev situationen ohållbar för privat sektor. En privat sektor i djup skuld är inte bra för någon ekonomi det hämmar den ekonomiska aktiviteten. T-son söderström gjorde en undersökning om detta, summa summarum när vi kommit ut på andra sidan så att säga hade 1000 miljarder i skulder lyfts över från privat sektor till det offentliga. Förmodligen i stort sett ett nödvändig resultat. Man kan jämföra med amerikanska progressiva (vänster)ekonomers kritik av Clintons överskott, eftersom överkotten motsvaras av samma underskott i privat sektor menade de att det var ohållbart, det är i privat sektor den huvudsakliga ekonomiska aktiviteten förekommer. Dessa ekonomer har också visat på att USA som regel nästan alltid har haft underskott i det offentliga och att de få gånger man skall sk balansera och har överskott följs det av recession. Normalt med god sysselsättning på måttliga 2-4%, dvs ungefär vad offentlig sektor brukar ha som investeringsvolym

    Sånt är förstås irrelevant om målsättningen är att samhället skall stå för all ekonomisk aktivitet då blir läget ett annat, men för oss som inget har emot blandekonomi och ser det som Grassman kallade de demokratiska decennierna som en god förebild ekonomiskt, dvs några få efterkrigsdecennier när det var relativ stort mått av demokrati när det gällde även det ekonomiska, kanske lite mer här men ganska likartat i många industriländer.

    Dessa idéer om budgetbalans och helst överskott är rent nyliberala idéer för att begränsa det offentliga som de hatar, idéer från de förkeynsianska tiden med guldstandard.

    Och att vi återigen är på väg mot en statsskuld på närmare 100 miljarder. När borgarna tog makten så låg den på 70 miljarder plus.

    Alltså ärligt talat är detta synsätt rent nonsens. Det som är det gängse standarden när det pratas om offentliga finanser i OECD, EU, IMF, FN etc handlar det om hela den offentliga sektorn aldrig om en enskild del som i fallet det som kallas staten i Sverige. Den historiskt kunnige vet förstås att denna bisarra fokus som är här i landet på just statens balans och inte helheten är något som skapades av den nyliberala högerrevolutionen. Det gjordes stor sak av om det var underskott i staten, Palmes kanslihushöger proselyter var inte sena att haka på. Detta för att föra folk bakom ljuset inte minst fungerar det för att ofta ser folk just uttrycket ”staten” som synonymt med hela det offentliga.

    Vänstern i meningen den reala opposition attackerar nu alliansen på samma sätt som de borgerliga alltid attackerat sossarna, med konstlade och felaktiga idéer om de offentliga finanserna och alliansen slog sossarna från vänster i förra valet med utanförskap och arbetslöshet, världen är upp och ner.

    Allt tal om raserade offentliga finanser är rent nonsens, vänstern borde ägna sig åt verkliga problem. Som t.ex. varför vi inte har mer stimulanser av ekonomin när arbetslösheten är skyhög, men

    Att det som numer i vanligt tal kallas landets ekonomi (primärt statens implicit den offentliga) skulle vara körd i botten kan vara helt lugn, så är inte fallet Sverige har en av världens starkaste offentliga balansräkningar. Förr när vi levde i en annan tid med ett progressivt och modernt arbetarparti var det viktiga landets ekonomi i meningen folkhushållets dvs privat + offentlig. Med 10% öppen arbetslöshet och ytterligare i form av undersysselsättning och bortrollade i sociala system är folkhushållets ekonomin knappast att betecknas som bra, allt för många medborgare far illa.

    Faktisk och beräknad sk nettoskuld i den offentliga balansräkningen f.o.m. 2006 till 2014 enligt vårpropositionen:
    -410, -536, -380, -487, -431, -414, -428, -476, -558 – miljarder kr.
    Efter som det betecknas nettoskuld innebär ett minustecken framför att det är plus dvs överskott.

    Offentlig sektors bruttoskuld relativt BNP under samma tid:
    45,9, 40,9, 38,3, 42,3, 41,3, 39,8, 37,8, 34,4, 30,3 %
    Dito nettoskuld:
    -14,1, -17,5, -12,1, -15,9, -13,6, -12,4, -12,3, -13,0, -14,6 %

    I slutet av 2006 prognostiserades det att detta finansiella överskott i de offentliga finanserna skulle uppgå till närmare en biljon i år, krisen satte streck i räkningen för den prognosen. När Borg tillträdde deklarerade han ganska omedelbart att han var anhängare av den tidigare sosselinjen med sk offentligt sparande och överskott och gör så fortfarande. En del borgare som Ann Marie Påhlsson och några till uttryckte avvikande mening och att det där med överskottsmål kunde nu avskaffas. Eller i klartext, nu när det finns obefintlig risk för offentliga satsningar kan vi sluta med dessa charader för att lura sossarna och folket. Borg är nyliberal och förstår vilket utmärkt instrument allmänt accepterad överbeskattning är för att motverka real fullsysselsättning som skulle kunna ändra rådande maktförhållande i samhället.

Kommentera