-Sarkozy tänker införa hårdare straff för brottslingar med utländskt ursprung.
.
Det står att läsa som huvudrubrik på tidningen Le Mondes förstasida i dag den 31 juli. Upprinnelsen till försöket att införa två straffnivåer för samma typ av brott beroende på om förövaren har utländskt ursprung eller inte är en följd av de uppmärksammade upploppen i staden Grenoble efter att polisen skjutit en ung rom till döds vid en trafikkontroll.
Mästeropportunisten Sarkozy, som själv kommer från Ungern, missar aldrig ett tillfälle att spänna musklerna och kräva hårda tag. Det gav massor av röster, mest bland Le Pens anhängare, i förra presidentvalet. Då lovade han att bekämpning av kriminaliteten skulle prioriteras. Sedan dess har till hans stora förtret den i stället stigit kraftigt och alla, inklusive i det egna lägret, talar om fiasko. I opinionsmätningar ligger nu Sarkozy lägre än någonsin.
För att hålla krisen och politiken – ”allt för de rika” – i bakgrunden sitter det därför bra med lite ”styrkebevis” på den allmänna ordningens terräng. Efter händelsen i Grenoble har Sarkozy sagt att han tänker införa en lag som kan upphäva det franska medborgarskapet för personer med utländskt ursprung om de begått allvarliga våldsbrott.
.
Det gäller att visa musklerna och angripa de som inte kan försvara sig
.
-Genom att upphäva en persons franska nationalitet bryter presidenten ett tabu, skriver Le Monde.
-Det inför ett okänt begrepp i fransk rätt. Det innebär att det skapas två kategorier fransmän för vilka rättssäkerheten inte är lika, fortsätter tidningen.
Tidningen skriver också att det bara finns ett exempel i fransk historia då en liknande princip brukades, nämligen av kollaboratörerna i Vichyregimen som under kriget upphävde den franska nationaliteten för 15 000 medborgare. Det är fint sällskap Sarkozy hamnar i. Men vad gör man inte för att hålla uppe stödet bland väljarna.
-Vi ska skicka tillbaka alla romer som begår brott till Bulgarien och Rumänien, hetsade Sarkozy efter upploppen i Grenoble och spelade an på alla fördomar om tjuvaktiga ”tattare”. Vad gaphalsen glömde att tala om är att av de 400 000 romer som finns i Frankrike är 95 procent franska medborgare med fast bostad.
.
Bloggare:Svensson,Jinge,Alliansfritt Sverige,Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Rasism, Frankrike, Sarkozy, Romer, Grenoble, Rättvisa,
30-talet närmar sig med stormsteg.
Och i Ungern närmar det sig med orkansteg! Måhända har Sarkozy med sig en del i bagaget därifrån. Romer står ju definitivt inte högt i kurs där.
Hej Kerstin,
Jo det ser mörkt ut på många fronter. Men innan 30-talet hade vi 20-talet. Det fanns motstånd som inte var dömt på förhand att förlora. Så tror jag att vi kan se på läget i dag också. Borgarna har förklarat öppet klasskrig. Arbetarrörelsen har sovit lugnt i reformismens armar och är illa förberedd. Men jag tror inte att det är självklart att borgarna kommer att vinna. Det finns motstånd i Europa och det kan växa. En delseger här eller där kan stärka modet och kampviljan om man ser att kamp kan löna sig. Motstån finns i de ”nya ekonomierna” som Kina. Det är inte givet att låga kinesiska löner kommer att ligga till grund för billig import av konsumtionsvaror i decennier framöver. Till och med i Bangladesh tar de fattiga till hårda tag i kampen för sina intressen. Ska vi säga att jag ser inte så mörkt på framtiden även när Sarko&Co blåser till strid. 30-talet är inte här ännu. För då skulle vi redan gå med nedböjda huvuden.
Hrm, går inte de flesta med sådana huvuden idag?
Och det fanns kritiska röster på 30-talet också, betydligt mer energiska sådana än vi ser idag, och många fler.
Men visst, det kommande valet är öppet. Kan inte säga att jag hoppas på så väldigt mycket från det möjliga alternativet här.
Beundrar din optimism dock :-).
Kerstin, Jo det finns nog många som går med böjda huuden i dag också. Men skillnaden kanske är att i mitten av 30-talet hade den tyska arbetarklassen lidit ett fruktansvärt nederlag , inte bara fackligt utan politiskt, moraliskt och fysiskt. Resten av motståndet i Europa visade sig bli ”sista strider” under en generaliserad reträtt. I dag tror jag att modlösheten mera beror på att inget parti med tillräcklig trovärdighet erbjuder en vision om att det verkligen finns ett alternativ till ”marknadens diktatur”. Ingen arbetarklass i dagens Europa har krossats in på bara benen. De är svarslösa inför den nyliberala revolutionen eftersom de etablerade arbetarpartierna också står för en nyliberalism även om de vill plåstra om effekterna av den ”fria marknadens” barbari.
Jag är inte speciellt optimistisk om vad som väntar. Men eftersom det inte finns något alternativ till att fortsätta kampen för ett socialistiskt samhälle är det bäst att göra det med hoppet som sällskap.
Pingback: Vänsterpolitiker skyddar romer | Svensson