Världsnyheten som inte ens blev en notis

.

https://i2.wp.com/msnbcmedia.msn.com/j/msnbc/Components/Photos/050219/020519_LEBANON_EXPLOSION.hmedium.jpg?resize=584%2C382

.

De flesta av oss har säkert kvar denna dramatiska bild på näthinnan. Den 14 februari 2005 sprängdes Libanons premiärminister Rafik Hariri i luften. Ett våldsamt bombattentat ändade hans liv. Självklart rörde det sig om ett politiskt attentat.
Vem låg bakom detta välplanerade mord? Uppenbart ingen förvirrad småhandlare. Den väldiga bombkratern på rätt plats, vid rätt tidpunkt, krävde uppenbart stora resurser i form av spaning, logistik, sprängämnesexperter – och pengar.

.

https://i2.wp.com/msnbcmedia.msn.com/j/msnbc/Components/Photos/050221/050221_lebanon_hmed_7p.hmedium.jpg?resize=584%2C413

.
Rafik Hariri, en korrupt politiker och miljardär i byggbranschen, då nära allierad med Saudiarabien och USA, hade före attentatet i allt hårdare ordalag kritiserat Syriens militära närvaro i landet. Bakgrunden till den syriska truppinsatsen var Libanons 15 år långa inbördeskrig, där 150 000 människor dödats. En nationell och internationell överenskommelse hade träffats i saudiska Taif 1989 som gav ett fredsmandat till den syriska militären. Självklart är varje närvaro av utländsk militär en komplex historia. Men i förhållande till exempelvis USA:s ockupationer av Irak och Afghanistan blev den syriska insatsen en av historiens mer lyckade fredsmissioner. Man fick omedelbart stopp på inbördeskriget.
Femton år senare – efter 11 september och Bush`s ”krig mot terrorismen”  – var situationen en helt annan. USA/Saudiarabien ville isolera Syrien. Israel ville ha bort den syriska militären för att få fritt fram för ett bombkrig mot Hezbollah/Libanon. Dessutom hade framförallt kristna och drusiska kapitalintressen tröttnat på syrierna, vilket ideologiskt färgade en del av befolkningen. Varje längre närvaro av utländsk militär skapar i sig dessutom ständigt växande problem.
Mordet på Hariri chockade en hel värld. Västvärldens media pekade omedelbart ut den syriska Baath-regimen med dess president Bashar al-Assad som skyldig till dådet. I Libanon bildades en antisyrisk koalition, 14-marsrörelsen, med Hariris son Saad i spetsen. Saad gick också ut i melodramatiska attacker på den syriska säkerhetstjänsten och gav den rakt av hela skulden för mordet på pappan. ”Cederrevolutionen” med näring i människor avsky över mordet och en nära nog oöverträffad medial kampanj från västvärdens alla media tvingade Syriens 15 000 soldater att lämna landet. CNN, Fox News, CBC, BBC, Sky News. Alla var de plats. Dygnet runt fick vi se ”Cederrevolutionens” väldiga demonstrationer i direktsändningar. Saads vänner från Saudiarabien kunde stärka sitt inflytande och Israel fick det militära vacuum man eftersträvat. Syriskt luftvärn var avlägsnat inför det kommande bombkriget mot landet bara ett år senare, i juli 2006! Den nya USA-vänliga koalitionen vann sedan valet till parlamentet (alla val i Libanon är odemokratiska eftersom shiiterna är kraftigt underrepresenterade) och maktbalansen i region var omkastat till de USA-vänliga regimernas fördel.

.

File:Hizbollah posters 2006.jpg.
Nu fem år senare har den politiska kartan ritats om ordentligt. Israel misslyckades med att ”hugga huvudet av ormen”. Hezbollah vann en halv militär seger under bombkriget 2006. Med en enorm social, politisk och militär organisation stod man emot Israels egentligen helt överlägsna militär. Resultatet blev en moralisk och politisk triumf för Hassan Nasrallah`s organisation. Den shiitiska majoriteten i landet finns – efter en del politiska och militära konvulsioner mellan Hezbollah och främst drusernas paramilitär – åter i regeringen. Syrien har till en del lyckats bryta sin isolering och är än en gång en ”stor spelare” i regionen, som det heter i nyhetsrapporteringen. Paradoxalt nog är den syriska baathregimen – illa omtyckt som den är av USA – den mest sekulära och öppna i hela arabvärlden. Detta sagt utan att glömma att den som alla andra arabregimer leds av politiska diktaturer, som i sista hand försvarar de egna staternas kapitalistiska system från ett kokande folkligt missnöje.
I denna nya politiska geografi har Saad Hariri flera gånger markerat en nyfödd öppenhet för ett fredligt samarbete med Syrien. Bland annat mot bakgrunden att USA – på begäran från Israel – vägrat Libanon att köpa amerikanska flygplan och amerikanskt luftvärn för att kunna försvara sin gräns mot sin krigiska grannstat i väst….
I veckan kom så sensationen. I en intervju för den Londonbaserade tidningen Asharq al-Awsat tog Saad Hariri tillbaka sina tidigare anklagelser mot Syrien. Det var ”felaktiga politiska anklagelser” som låg bakom hans tidigare uppfattning, menade han nu.
Rakt upp och ner! Hela ”Cederrevolutionen” byggde alltså på en politisk lögn.
En världsnyhet som borde svärtat medias rubriker under lång tid.

.

Saad Hariri och Bashar al Assad umgås nu fryntligt som goda vänner…

.

Men västvärldens mediala karusell sedan den tiden tycks ha stannat för gott. Den tycks ha gått till skroten. I vår globala mainstream media har Saads erkännande bara skapat några krusningar. I Sverige inte ens en notis i tidningarna.
I svensk media inte ens en notis. Vore det exempelvis inte intressant att fråga vår utrikesminister om denna sensationella politiska rokad?
Själv har jag ingen åsikt om vem som ligger bakom mordet. Hezbollah hävdar att det genomfördes av Israel och har presenterat en del underlag som ger en liten fingervisning. Förarlösa israeliska drönare har före mordet tagit fotografier av den plats där bomben senare utlöstes. En del, politiskt tillsatta, utredare från FN sägs å andra sidan komma att peka ut Hezbollahs säkerhetstjänst.
Men nu sägs det att Beiruts caféer i citykärnan i huvudsak befolkas av människor från alla de otaliga säkerhetstjänster och spioner som likt gråsparvssvärmar flockas i barerna och som har hittat stadigvarande härbärgen i det som annars skulle ha varit Mellanösterns pärla.
Jag bidar alltså min tid när det gäller att slå fast vem eller vilka som var skyldiga.
Men däremot är det en skandal att svenska medias huvudström fullständigt nonchalerar Saads erkännande. Eller snarare en grå rutin. Den som vill veta någonting om vår värld hittar inte mycket i våra tidningar eller i annan media…

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,
I pressen: SVD1,SVD2

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,Teckentydaren,RödaLund,

8 reaktion på “Världsnyheten som inte ens blev en notis

  1. Du kan inte föreställa dig att Saad Hairiris tillbakatagande av anklagelsen är en politisk lögn?

  2. Jo, självklart. Å andra sidan, med den hederskultur som präglar landet, känns det lite avigt att han skulle avstå från att peka ut de människor som tog livet av hans egen far…

  3. Inte så märkligt att vår fria demokratiska press väljer att förtiga detta, uppdraget som husbondens röst väger naturligtvis tyngre. Vill bara påminna om Peter Wallenbergs ord då han gav Bertil Torekull sparken från Svenska Dagbladet, ” man skall veta vilken hand som föder en”

  4. jag såg på aljazeera english tv dom bevis som lades av hizbolah som uteslutar isreal inblandning i mordet.men det jag tycke är jätte märkligt ur teknologiskt perspektiv hur kunde hizbollah fånga upp dessa hemliga bilder och videor eftersom ett sådant information brukar aldrig läcka ut en isrealisk soldat säger att hizbollah kunde me hjälp av special byggd utrustning fånga upp frekvenserna som israelerna använde för att kommunicera me deras förarlösa flyggplan och fånga upp bilderna…

  5. Som sagt. Vi vet inte svaret.
    Men Hezbollahs säkerhetstjänst slog ut Israels flera gånger 2006 under bombkriget, Det var nog det som retade Israels segervana militär mest…

  6. Jag är otroligt förvånnad av att se hur hizbollah kunde slå ut isreals mest högteknologiska arme me all den utvecklade teknologin som isrealerna dessutom har ,isreal stor val av teknologi från usa och europa ….helt otroligt sökte på youtube lite filmer mden hizbolla gerillan eller millisien verkar vara väldigt diciplinerade med hög stridsmoral och vet precis vad isreal svagpunkter dessutom kan man se hur deras oprationer har lyckats me en sån enkelt utrustning.har hizbollah använts sig av hokus pokus eller,dessutom har isreal lyckats förstöra så mycket av infrastrukturen och bombningar av civila mål vilket bevisar vilken dålig förlorare isreal är

  7. Jag läste detta i en vanlig ”borgerlig” dagstidning för några dagar sen, SvD tror jag, ingen förteg något. Både påståendet och tillbakadragandet saknade väl kredibilitet, sonen gör antagligen affärer.

  8. Då blev det en notis. Men en svala gör ingen sommar.

    Men jag är överens men din slutsats.

Kommentera