Avgörandets stund?

.

I morgon samlas Frankrikes arbetare till en ny kraftmätning med Nicolas Sarkozy och hans regering. Den stora majoriteten av befolkningen säger NEJ till regeringens totalt orättvisa reform av pensionssystemet. Men regeringen säger att den kort och gott skiter i vad folk tycker. Nationalförsamlingens borgerliga majoritet antog reformen redan i september och den 6 oktober röstade också Senaten igenom pensionslagen. De enda som jublar i landet är Sarkozys tynande trupper och arbetsgivarna.

.

-Full pension vid 60 år är möjligt. Beskatta kapitalinkomsterna. Det krävde CGT i Bryssels euromanifestation den 29 september.         Foto: Benny Åsman.

.

Därför blir strejkerna och demonstrationerna i morgon och nästa lördag kanske en avgörande kraftmätning mellan regeringen och de fackliga organisationerna. De senare har i det längsta hoppats att slippa ta till en obegränsad generalstrejk som vapen. Men regeringens totala okänslighet för opinionen ger de arbetande inget val. I morgon går många branscher i strejk och budet från många håll som exempelvis järnvägsarbetarna är att strejken fortsätter efter den 12 oktober.

De anställda i hamnarna kring Marseille är redan i strejk sedan två veckor i protest mot en reform av arbetets organisering i hamnarna. Som en följd är två raffinaderier i regionen torrlagda och det kan snart bli fråga om bensinbrist i vissa bensinstationer. I morgon ansluter hamnarbetarna sin strejk till protesterna mot pensionsreformen.

Här under hittar du ett uttalande från NPA, Nya antikapitalistiska partiet, som ger sitt fulla stöd till generalstrejken och  som motiverar varför den orättvisa reformen måste dras tillbaka av regeringen eller skjutas i sank av de strejkande.

Uttalande från NPA :

Generalstrejk för att stoppa pensionsreformen.

De fackliga organisationerna uppmanar de anställda vid RATP, Total, transportsektorn , i hamnarna och varven, järnvägen och i energisektorn att fortsätta strejkerna efter mobiliseringen den 12 oktober och det utan tidsbegränsning.

Nicolas Sarkozy, François Fillon och hans regering, och arbetsministern Eric Woerth fortsätter att minimisera mobiliseringen mot pensionsreformen och viftar undan löntagarnas krav. Den stendöva regeringen tänker tvinga igenom reformen och förbereda terrängen för en marknadskapitaliserad pension.

De klamrar sig fast vid en orättvis reform som kommer att försämra löntagarnas arbets- och livsvillkor. Det är kvinnorna och arbetare med osäker anställning som blir de hårdast drabbade på grund av den yrkes- och lönemässiga ojämlikhet de lever under.

Sedan septembers början har mellan 2,5 och 3 miljoner människor tre gånger demonstrerat att de vägrar acceptera den nyliberala reformen som stöds av arbetsgivarföreningen MEDEF. Nu försöker regeringen lura på befolkningen en lag med marginella förändringar av detaljer som inte ändrar något i grunden, inget i den ojämlika fördelningen av de producerade rikedomarna mellan företagare och löntagare och inget för de 4,5 miljoner personer som är arbetslösa.

Det finns bara en metod för att ändra på styrkeförhållandena – utlys en icke tidsbegränsad generalstrejk.

Det är därför som NPA stöder de arbetande och deras fackliga organisationer i beslutet att fortsätta strejkerna efter den 12 oktober. Vi sätter in alla våra krafter till stöd för mobiliseringen.

6 oktober 2010

.

NPA stod upp mangrannt den 23 september. Här demonstrerar de i Paris.

Så här skrev jag på bloggen efter den stora demonstrationen den 2 oktober. Analysen står sig med smärre modifikationer.

”Paradoxalt kanske det är fackföreningarnas strategiska problem som är regeringens starkaste trumfkort. För vad ska fackföreningarna göra efter nästa protest den 12 oktober? Nöja sig med ännu en endagsprotest en vecka senare? Eller satsa allt för att tvinga regeringen till reträtt?

Regeringen vet att de fackliga ledningarna inte vill eller är beredda att kalla till en icke tidsbegränsad generalstrejk för att fälla regeringens reform. Det är Sarkozys starka kort. Och det är de fackliga ledarna också medvetna om.

Hur avsluta rörelsen? Om de fackliga ledarna inte vill ta till stora släggan och inte heller blåsa till reträtt vad ska de då göra? Att släppa protesterna och invänta presidentvalet 2012, som Socialistpartiet förespråkar, är lika med att erkänna ett nederlag mitt i rörelsens mest dynamiska moment. Det vill säga fackligt självmord och en trolig förlust för vänstern 2012.

.

NPA vill inte vänta till 2012 för att bli av med Sarkozy.

.

Regeringen väntar sig att de fackliga organisationerna ska fortsätta på en mittenväg med ytterligare ett fåtal mobiliseringar efter den 12 oktober och att luften då ska gå ur motståndet. Det är ett högt spel som bara kan vinnas om fackföreningarna accepterar spelreglerna och de dåliga oddsen i ett sådant scenario. Om mobiliseringen den 12 oktober visar en klart mätbar avmattning då kommer vi att få se de fackliga organisationerna, i första hand CFDT, anta en strategi för en stegvis avveckling av motståndet.”

Vad som hänt sedan dess är att lokala fackliga organisationer vid de statliga järnvägarna SNCF, hamnarna och en rad andra sektorer beslutat att i olika former fortsätta strejkerna efter den 12 oktober i ett försöka att driva regeringen på reträtt. Det kan göras. Det har redan gjorts förut.

Viljan att ta tjuren vid hornen finns bland medlemmarna och ute på arbetsplatserna. Nu är det upp till de nationella ledningarna i fackföreningarna att visa beslutsamhet, vilket inte är givet på förhand. Inför frågan om fortsatt strejk efter morgondagens demonstrationer och strejker har de nationella fackliga ledarna lämnat initiativet fritt för de lokala fackföreningarna.

Blir mobiliseringen i morgon en stor succés ligger segern inom räckhåll.

.

Media:GP1,AB1,ETC,DN1,SVD1,GP1,GP3,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Pension, Fackföreningar, Sarkozy, Fillon, NPA,