.
Ingenting var mer naturligt än att Vänsterpartiet skulle lämna samtalen med regeringen om den breda överenskommelse som gjorts när det gäller Afghanistan. Redan de rödgrönas uppgörelse i frågan innebar en svår vånda i de egna leden. Hade man vunnit regeringsmakten hade det, under flera år, inneburit att Vänsterpartiet varit politiskt ansvarigt för att svenska soldater stridit under NATO:s fanor.
Att nu, efter valnederlaget, likt socialdemokraterna och Miljöpartiet, skriva sig samman med den borgerliga regeringen om en fortsatt krigsinsats, är självklart omöjligt. Det handlar helt enkelt om partiets överlevnad. Miljöpartiet har för sin del valt att definitivt tvätta bort minsta rest av glorian som ett fredsparti.
.
.
”Det handlar om journalistik där man likt silkesmasken spinner in sig i en vacker kokong. Värstingen i sammanhanget är Johanne Hildebrandt som uppseväckande nog tillåts att ha en egen kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida. Tidningen kunde lika gärna ha betalt den populära bloggaren Blondinbella, eller Isabella Löwengrip, för en egen spalt med lite kommentarer från fältlägren.”
.
.
Ser man till den ”inbäddade” bevakning som, inför uppgörelsen och riksdagens omröstning nu på torsdag, serveras från krigets Afghanistan blir detta mer än uppenbart. Det handlar om journalistik där man likt silkesmasken spinner in sig i en vacker kokong. Värstingen i sammanhanget är Johanne Hildebrandt som uppseväckande nog tillåts att ha en egen kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida. Tidningen kunde lika gärna ha betalt den populära bloggaren Blondinbella, eller Isabella Löwengrip, för en egen spalt med lite kommentarer från fältlägren.
I de inbäddade reportagen hittar vi ändå en del sanningar. I en av sina kolumner klagar Hildebrandt över att det i praktiken bara finns ”200 kängor på marken”. För att bevaka ett område stort som hela Norrbotten. De mesta pengarna ( minst två miljarder ) och den mesta energin går åt till administration och alla semesterresor hem till Sverige. Dessutom kan hon, trots sina tidigare hyllningar av år med kostsamma krigsmödor, konstatera att:
Fram till förra året gjorde de svenska trupperna inte så mycket mer än att vakta sig själva på campen, eskortera och patrullera.
Alltså samma sak som i Tchad 2008. Den senaste tiden har man ändå i Afghanistan haft ett helt skyttekompani på plats, FS19, och fått tid över för att bygga en bas på en kulle i Ali Zayi, en by väster om Mazar –al-Sharif, konstaterar hon. Men: ”Operationen har dock slukat mycket resurser och skyttesoldaterna är slitna efter att ha bemannat kullen dygnet runt i fyra och en halv månad”. Dagens Nyheters inbäddade journalist Ole Rothenborg har mer att berätta om detta svenska örnnäste:
Svenskarnas Forward Operation Base i byn Alizayi kunde vara tagen ur en gammal film om Främlingslegionen i Algeriet. En brant backe längs kullens ena sida leder upp till fortet som är omgärdat av tjocka murar och taggtråd. I de fyra hörnen finns värn till vaktposterna. Bakom sandsäckar och kulsprutor har de fri utsikt över byn och åkrarna där nedanför.
Enligt Hildebrandt älskar byborna de svenska soldaterna. Rothenborgh ger en annan dimension:
Det är nog olika i olika byar hur välkomna vi är, säger en soldat som vill vara anonym. Jag tror inte att vi är så väl sedda i just denna by, däremot lite längre bort i Sheberghan.
Så gott det går försöker soldaterna också att ha en bra kontakt med civilbefolkningen:
Det står många barn längs de smala gatorna när en svensk pluton kör genom byn Alizayi. Några vinkar till soldaterna när de kommer, men andra kastar demonstrativt stenar mot pansarterrängbilarna. Det är inte lätt för soldaterna att se vänligt sinnade ut när de kommer farande i full stridsmundering.
Det är hela tiden en svår avvägning mellan vår egen säkerhet och att få kontakt med lokalbefolkningen, säger plutonchefen Petter Bolund. Men skytten som sköter kulsprutan på fordonens tak brukar vända bort vapnet och ta av sig sina goggles när vi åker genom byarna.
Riktig närkontakt! För att ändå kasta lite ljust sken över detta svenska örnnäste väljer Rothenborg sedan att stärka hemmafronten genom att idyllisera lägerlivet:
Barnen som kastar sten mot soldaterna borde vara med några av kvällarna uppe i fortet för att få en annan bild av soldaterna. Då lägger de ifrån sig hjälmar, skyddsvästar och alla tunga vapen. Några sitter runt en liten brasa och värmer en burk Bullens pilsnerkorv eller en burk ravioli. Från sjuktransportens grupp hörs höga skratt. De tittar på filmen ”American pie” på en bärbar dator. Om det inte vore för fullmånen skulle hela fortet vara becksvart, för här finns ingen elektricitet. Hela scenen påminner mer om scouter på hajk än en krigsbas.
.
USA:s bild av sin ockupation…
.
För en kritisk läsare är det som Hildebrandt och Rothenborg berättar, trots deras naivitet och bristen på analys av kriget i stort, så avslöjande att det säger mycket, mycket mer än vad som var tänkt. I en ledarkrönika i gårdagens Aftonbladet gjorde Olle Svenning en alldeles utmärkt genomgång av kollapsen för det som nu är Barak Obamas – och Fredrik Reinfeldts krig. Hans krönika tillsammans med de kokonger som våra silkesmaskar spunnit visar väl varför Vänsterpartiet – äntligen – väljer eller har tvingats att välja – en mer självständigt syn på vårt krig i Afghanistan.
Det var inte en dag för tidigt.
För Bullens pilsnerkorv i all ära. Men smakar de ändå inte bättre vid en lägereld i en skog här hemmavid?
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Vänsterpartiet, Mazar al Sharif
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,GP1,GP2,Expr1,SVD4,AB3,DN4,Expr2,SVD5,SVD6,SVD7,SVD8,SVD9,
Ja, som yrkesverksam journalist är det märkligt att se hur otroligt soldatglorifierande texter som t ex Rothenburgs får så stor plats i tidningarna. Själv funderar jag på att leva ”inbäddad” med fackliga kämpar ute på arbetsplatserna. Undrar om DN eller SvD skulle ta in mina artiklar om de var lika subjektivt skrivna som Rothenburgs afghanistanskildring?
Jag förstod inte riktigt. Vad är det Miljöpartiet gjort som har tvättat bort fredsglorian från deras parti?
Men snälla ”Erik”, Mp och s har tillstyrkt att svenska soldater för krig tillsammans med USA i ett främmande land som heter Afghanistan. Det är ungefär samma sak som när Karl XII var och härjade kring Narva och Poltava, om Du förstår.
Ofta blondinbella ska till Afghanistan?
Gott nytt år!