”Självklart kommer vi att ha egna förslag i riksdagen. Vi kan inte avstå från att vara i opposition. Det skulle vara att ge Sverigedemokraterna ett för stort inflytande”, hävdade Mona Sahlin i eftervalsdebatten.

.

.

Olof Palme med sitt motstånd mot USA:s krig i Indokina

var Mona Sahlins idol i ungdomen. Undrar vad han skulle säga

om att hon nu går i armkrok med Carl Bildt under NATO:s fanor…

.

Nu har hon i en hast övergett den gemensamma rödgröna plattformen om Afghanistan för att i stället, tillsammans med Miljöpartiet, skriva sig samman om en sämre uppgörelse med den borgerliga regeringen. Skälet sägs vara att vi har fått en oklar parlamentarisk situation och en minoritetsregering. I sak fanns det alltså en möjlighet eller risk (?) för att de rödgrönas linje skulle få en majoritet. Detta om man ser till vad SD:s förespråkare signalerat i frågan.

Socialdemokratin och Miljöpartiet skyller på SD för att man nu övergett det egna förslaget och sin roll som opposition. I praktiken har man hoppat i en galen tunna och gett Jimmie Åkesson och hans parti ett rejält inflytande.

.

.

Maud Olofsson berömda badtunna får byggas om

med plats för Eriksson,Sahlin och Wetterstrand…

.

I riksdagsdebatten var Lars Ohly rätt ute när  han anklagade sina partners för att ha gjort en diffus uppgörelse med regeringen. De bara ”låtsas” att det är en ny strategi, men accepterar en text som verkligen svävar på målen och öppnar för att kriget ska kunna fortsätta decenniet ut.

Men samtidigt är det för mig ofattbart att Vänsterpartiet håller fast vid de rödgrönas plattform. Även den texten saknade säkra slutdatum. Även den lämnade öppet för att ”läget på marken” skulle kunna innebära omprövningar av de gemensamma målen:

.

”Under 2011 kommer det att finnas möjlighet att bedöma hur överlämningsprocessen fortlöpt, samt hur det ökade civila och militära (!) stödet från omvärlden slagit ut. Då behöver Sverige en ny samlad strategi för vårt engagemang i Afghanistan”.

.

I uppgörelsen kedjades Sveriges militära strategi samman med Isaf/NATO:s. Kriget skulle fortsätta ungefär som förut med ett hopp om att nästa år kunna släppa ansvaret för en eller två av de provinser i den region där vi har våra baser. I texten hette det vidare att 2013 var ett slutdatum ”Givet det vi vet i dag om situationen i de provinser där Sverige finns representerat kommer denna strategi att fullföljas i sin helhet”. Men det ”vi vet i dag” behöver inte vara sant i morgon. Under de två månader som gått sedan detta skrevs har kriget i de norra provinserna förvärrats och de svenska stridsinsatserna ökat…

I dagens riksdagsdebatt och i olika artiklar och bloggar har vänsterpartister som Ohly,Sjöstedt och Gabrielsson just ”låtsats” att de rödgrönas plattform var klockren. Fri från alla tveksamheter.

Varför inte säga som det var?

Vid Vänsterpartiets valvaka dundrade Lars Ohly om att det ”nu är antiparlamentariskt arbete som gäller”. Är det så kan givetvis inte en antikrigsrörelse byggas kring en rutten kompromiss som redan är historia. Varför hoppa i en tunna som redan är tom? En fredsrörelse i Sverige måste byggas runt det enkla kravet att våra trupper ska hem nu.

Svårare än så är det inte.

.

.

Julian Assanges och WikiLeaks nästa ”läcka” lär handla om Afghanistan. Kanske det då blir uppenbart för ännu fler svenskar varför vi inte ska delta en endaste dag till i ett krig som inte går att vinna…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, partiledardebatten, Afghanistan

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,GP1,SVD4,DN3,SVD5,DN4,DN5,DN6,DN7,SVD6,SVD7,

Bloggare: JonasSjöstedt,Jinge.RödaMalmö,