.

De antifackliga lagarna är klubbade i Capitol, Wisconsins delstatsparlament. Den rovgirige  republikanske höken, guvenör Scott Walker, har inför ett stort pressuppbåd satt sin signatur under den lagstiftning som i praktiken innebär handklovar på för 225 000 anställda inom stat och kommun när det gäller facklig förhandlingsrätt. Det blir också förbjudet att, trots medgivande, automatiskt dra fackavgiften från de offentliganställdas löner.

.

.

(Wisconsin, Madison). I lördags samlades hundratusen människor i den

största protesten som varit mot de antifackliga lagar som klubbats

.

Fjorton demokratiska ledamöter hade i en månad blockerat ett majoritetsbeslutet genom att ”spela flundra” som det heter i USA. De hade ”försvunnit” i delstaten Illinois i en manöver för att uppmärksamma allmänheten om de drastiska beslut som var att vänta.

Men till sist kringgick Walker deras blockad genom en egen parlamentarisk manöver. Den antifackliga lagstiftning, som låg inbäddad i republikanernas budget, flyttades över till en egen särskild fråga, där det inte krävs att alla ledamöter är närvarande vid omröstningen.

Ett motdrag som innebar schack matt för demokraterna. Deras spektakulära aktion var ett bra sätt för att skapa medvetenhet om vad som höll på att ske. Men som ett enskilt drag helt otillräckligt. Demokraterna och fackföreningsrörelsens ledare hade för det första försvagat motståndet genom att redan från början godkänna budgetens stora nerdragningar när det gäller reallönerna för statens och kommunernas alla anställda. För det andra har de energiskt bekämpat alla lokala krav på en delstatlig total generalstrejk. När lagarna nu till sist klubbats igenom kräver de också att alla anställda ska foga sig i det som skett. Absurt nog hävdar de detta även för de som är organiserade i fackföreningar vars gamla avtal kan vara gällande i ända upp till två år!

Demokraterna försöker i stället att kanalisera in floden av missnöje i lugna parlamentariska fåror. Fokus riktas in mot kommande kompletteringsval: ”Nu gäller det att rösta bort de republikaner som efterhand kommer att stå till omval”. Dessutom utnyttjar man framgångsvågen till att på amerikanskt manér satsa stort på att samla in pengar till de kommande valen…

De enorma demonstrationerna i lördags kan sägas vara som ett lika klassiskt  som massivt ”uppbåd” efter en svår motgång. Vi har sett ett  nederlag.  Men också en väldig motreaktion. Uppenbart har Walker väckt ”den björn som sovit” och hundratusentals människor har blivit klara över vad som skett. Inte bara i Wisconsin utan i många stater runt om i USA. Eftersom Walker varit och är en symbol för den av media så uppmärksammade Tea Party-rörelsen har dess reaktionära politiska dagordning dessutom blivit mer tydlig. I den motståndsrörelse som vuxit fram har gymnasister och studenter i tiotusental deltagit i protesterna. Framtiden kommer att avgöra vilken väg, eller snarare vilka stigar, ”uppbådet” väljer och USA:s socialister, som bara samlar mindre grupperingar, propagerar intensivt för att det som krävs är en facklig kamplinje och ett arbetarparti som kan bryta det borgerliga tvåpartisystemet.

.

Läs mer här för en bakgrund:

Michael Moore i salut för Wisconsins abetare

Från Mellanöstern till Mellanvästern

.

.

Ett femtiotal bönder slöt upp med en traktorkavalkad

En med en dyngspridare ”För Walker”…

.

Republikanernas kampanj mot de offentliganställda orkestreras av argument som ” De privatanställda har fått betala med arbetslöshet och sänkta löner. Nu är det er tur”. För bloggens sifferbitare är här en del intressant statistik som bestrider dessa påståenden:

http://www.nytimes.com/interactive/2011/03/06/us/public-private-employees.html?ref=us

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Wisconsin, Madison, Capitol, demokraterna, Tea Party-rörelsen,

I pressen: SVD1,SVD2,DN1,