Terrorn mot arbetarrörelsen – historisk tillbakablick

.

I vårt husorgan Internationalen har socialisten, historikern och författaren Håkan Blomqvist gett oss en förtätat sammanfattning av tidigare terror mot arbetarrörelsen. En bakgrund till nutidens vidriga dåd i Norge som aldrig lär diskuteras när borgerlighetens ledarskribenter och politiska analytiker försöker få oss att förstå det som skett. Här är texten i sin helhet:

.

Aldrig tidigare har arbetarrörelsen under fredliga förhållanden i Europa drabbats av en sådan massaker. Insikten om det bör finnas med när högerterrorn på Utöya och i Oslo bearbetas.

Det högerextrema massmordet på den norska socialdemokratins ungdomar kan vara den värsta massakern i fredstid på socialister i Europa sedan arbetarrörelsens uppkomst.

.

https://i0.wp.com/lh3.googleusercontent.com/-oqxOadgtNnc/TjToxlNAg3I/AAAAAAAAHjM/R4YyTUR3Rgk/717514128.jpg?resize=584%2C405&ssl=1.

Under krig, inbördeskrig och revolutioner har militära och polisiära massakrer mot socialister, kommunister och anarkister historiskt varit vardagsmat. Junimassakern på det franska Parisproletariatet 1848, för att inte tala om massarkebuseringarna efter Pariskommunens fall 1871, lämnade över tiotusen döda. Den första ryska revolutionen 1905 följdes av fruktansvärda massakrer och avrättningar av socialister och upproriska. I revolutionerna och inbördesstriderna efter första världskriget begicks massmord på ”röda” i såväl det sönderfallande ryska imperiet som i Ungern och Bayern och på andra håll. För Nordens del var det i Finland som tusentals socialister och arbetare sköts efter de rödas nederlag i inbördeskriget 1918.

.

https://i1.wp.com/lh6.googleusercontent.com/-L6BUOet9iZI/TjTmlenIcSI/AAAAAAAAHjA/TmLlQogkh_M/int-arkebus.jpg?resize=584%2C354&ssl=1.

I inbördeskriget Finland 1918 dödades nära 37 000 människor varav 27 000 från den röda sidan. Många av dem avrättades summariskt efter kriget. Finland hade bara 3 miljoner innevånare…

.

I södra Europa massakrerades vänsteranhängare när Mussolinis kampgrupper krossade strejker, fabriksockupationer och vänstermöten under tidigt 1920-tal. I östra Europa och på Balkan massakrerades återkommande vänsteranhängare när auktoritära högerkrafter sökte befästa sin makt efter det tidiga 20-talets revolutionsvågor.

Från mord till massterror

Mellankrigstidens skakiga Weimardemokrati i Tyskland upprättades genom massakrer på kommunister och radikala arbetare när spartakistupproret 1919 slogs ned och de tyska arbetarråden krossades av militära frikårer. Under 1920-talet hemsöktes arbetarrörelsen återkommande av nazistiska och fascistiska mord. Även i det relativt fredliga Sverige avslöjades att Stockholms polismästare Gustaf Hårleman under 1920-talet låtit den s k Munckska kåren inhandla ett stort antal kulsprutepistoler och revolvrar att sättas in mot kommunistiska oroligheter. I Berlin dödades 1929 tjugosju kommunistiska Första majdemonstranter och ett hundratal skadades när stadens socialdemokratiska myndigheter förbjudit utomhusdemonstrationer och satte in polis.

.

https://i0.wp.com/lh6.googleusercontent.com/-Z9nG7f424RY/TjTqipuHACI/AAAAAAAAHjY/i9EkL8C1Lmw/250px-Konrad_Hallgren_in_the_1920s.jpg?resize=379%2C548&ssl=1

.

Konrad Hallgren i Sveriges Fascistiska Kamporganisation. Ingick i frikåren runt generallöjtnant Bror Munck. Fyrtio kulsprutepistoler och trehundra pistoler, finansierade av bankiren Arvid Högman, fanns i beredskap för kårens 2 000 medlemmar.

.

Med nazismens och stalinismens maktövertagande i Tyskland och Sovjetunionen skulle terrorn bli ett mördande vapen mot oppositionella och nå nya proportioner. 1930-talets Stalinterror och utrensningar står här i särklass med över sexhundratusen arkebuserade – varav tusentals vänsteroppositionella s k ”trotskister” – under det värsta terroråret 1937. Terrorn i det nazistiska Tyskland hade ännu före kriget inte samma omfattning, men arbetarrörelsen krossades och dess medlemmar sveptes bort till koncentrationsläger, många mördades och avrättades.
Det spanska inbördeskriget både inleddes och avslutades med storskaligt mördande av anarkister, socialister och kommunister.
Under andra världskriget nådde förstås talen över massdödade anhängare av arbetarrörelsen och vänstern helt andra proportioner. Bland krigets bortåt sextio miljoner offer återfanns den europeiska och internationella arbetarrörelsens medlemsmassor. Inte minst den mäktiga judiska arbetarrörelsen av bundister och vänstersionister i östra Europa hörde till de utraderade.

Ockupationen av Norge

Men inte ens under den tyska ockupationen av Norge finner vi riktigt en motsvarande massaker av socialister som den på Utöya. När ockupationen hårdnade från 1941 avrättades vid olika tidpunkter infångade motståndsmän, men det värsta massmordet inträffade i det lilla samhället Telavåg i april 1942 när två officerare från Gestapo sköts till döds i samband med ett försök att gripa motståndsmän. De tyska repressalierna blev fruktansvärda. Alla samhällets byggnader brändes ned, fiskebåtarna sänktes, boskapen drevs iväg och alla män greps. Av de drygt sjuttio deporterade mördades ett trettiotal. Samtidigt avrättades 18 motståndsmän i ett interneringsläger på annat håll. Under hösten mördades också ett trettiotal motståndsmän i samband med undantagstillstånd i Trondheimsområdet.

.

https://i0.wp.com/lh5.googleusercontent.com/-A8Kk5Z-QHaI/TjT2xU_Dr9I/AAAAAAAAHjk/EELr6KeSKKs/800px-Grini_1941-43.jpg?resize=584%2C340&ssl=1

.

Uppställning av norska fångar i Grinis fängelse utanför Oslo.

.

Även i Danmark sköts och mördades motståndsmän varav många tillhörde vänstern, ett drygt hundratal arkebuserades vid olika tillfällen och ytterligare hundratals dödades i koncentrationsläger eller i strid.

Paris och Nordirland

Under efterkrigstiden förekommer sovjetiska massakrer på vänsteranhängare (demokratiska socialister och andra) under upproren i Östberlin 1953, Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968. I Grekland och Turkiet har vänsteranhängare vid flera tillfällen massakrerats efter kriget. I synnerhet förstås under det grekiska inbördeskriget 1946-49 men också i samband med militärkupper och under den turkiska militärens försök att undertrycka kurderna. Massmorden och de etniska rensningarna i krigets Jugoslavien hör förstås också här till de mörkaste kapitlen.

.

https://i1.wp.com/lh3.googleusercontent.com/-P4ds0zPag88/TjT4yrd44oI/AAAAAAAAHj4/EB8Se162BNM/DEAD-IN-STREET.jpg?resize=584%2C565&ssl=1

.

1956 gick sovjetiska stridsvagnar in i det upproriska Budapest.

.

Men när det handlar om fredstid och i synnerhet i Västeuropa står dådet i Norge i absolut särklass. I oktober 1961 massakrerades hundratals anhängare av den algeriska befrielserörelsen FLN vid en demonstration i Paris av kravallpolis. På Nordirland sköts 26 demonstranter och åskådare ihjäl av brittisk militär under den ”Blodiga söndagen” 1972. Men aldrig tidigare har arbetarrörelsen under fredliga förhållanden i Europa drabbats av en sådan massaker. Insikten om det bör finnas med när högerterrorn på Utöya och i Oslo bearbetas.

Läs också:

Sverigedemokraterna – barnkammare för terrorism?

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,GP1,GP2,GP3,SVD5,DN5,SVT1,DN6,

6 reaktion på “Terrorn mot arbetarrörelsen – historisk tillbakablick

  1. Lägg gärna till attentatet mot Norrskensflamman och dödsskotten i Ådalen ( känner ej till om det finns nordiska parallellfall).

  2. Det man kan fråga sig då är om vi verkligen har fred? Om inte det globala kapitalet orsakar sådana spänningar i världen att det liknar krig? Imperialismens som kapitalismens högsta stadium som Lenin uttryckte det. Lustigt nog har vi (väl?) också i princip följt Lenins råd och förstatligat bankväsendet – han såg ju bankerna som nyckeln till kapitalismen.

    Globaliseringen innebär starka tendenser till utjämning och det man kan fråga sig är om VI ska anpassa oss till Asien (sweat shops) eller om DE ska anpassa sig till oss? I dagsläget så förespråkar de flesta, def den svenska regeringen, det förstnämnda alternativet (det är ju därför de har urholkat a-kassan och återinfört lösdriverilagarna/spinnhuset – Fas3).

    En helt integrerad värld innebär ju också att flyktingströmmarna kommer att upphöra: om det är lika dåligt här som i Somalia, så finns det ju ingen anledning att flytta hit. (Inte heller skulle någon flytta om det var lika BRA i Pakistan som här.) Det andra alternativet, internationell solidaritet, vet jag faktiskt INGEN som förespråkar. Och hur skulle det se ut i praktiken? Hur ska man kunna hjälpa arbetarna i 3:e världen till anständiga löner (= mindre vinst för kapitalägarna)? Jag tror att det är det som orsaken till Sverigedemokraterna: deras väljare är de direkta förlorarna i det globala spelet, och det finns faktiskt inget parti (förutom extrem-högern) som försöker föreslå lösningar för deras problem. (nämligen att de är så kassa individer som inte klarar den internationella konkurrensen.)

  3. Pingback: Historien upprepar sig | En bättre värld är möjlig

  4. @Lotta

    Nja, vi har nog privatiserat monopolet att skapa samhällsekonomins betalningsmedel, dvs krediter.

    I stället för att staten ger ut skuldfria pengar (fiat) har vi överlåtit detta monopol till de privata bankerna som dessutom skuldsätter oss alla och tar bra betalt för det och på så sätt dränerar samhällsekonomin. Detta är förövrigt en av orsakerna till den skuldbaserade och världsomfattande kris som vi kallar den stora finanskrisen.

  5. Pingback: Hatet får inte vinna | Kent Persson (m) blogg

  6. Pingback: Jag vill leva, jag vill dö i Norden « ardin.se

Kommentera