Häxmästarens giftiga brygd

.

Så många veckor har inte flytt sedan den giriga bankvärldens eget husorgan, Financial Times, korade vår Anders Borg till Europas bästa finansminister. I sin motivering menade tidningen att han är ”häxmästare bakom en av Europas bäst presterande ekonomier” … tack vare … ”en stark uppbackning för en ansvarsfull ekonomisk politik”.

.

.

Utmärkelsen var givetvis också en politisk handling. Med denna ville tidningen slå ett slag för mer åtstramning, mer budgetsanering och mer nedskärningar i våra ekonomier. Den ”ansvarsfulla” ekonomiska politik som nu iscensätts i många europeiska stater. Med en samtidig och långvarig recession som sin naturliga efterbörd.

I Sverige vet vi – som har hågkomster från 1990-talet – att Borg inte har blandat till sin giftiga brygd på egen hand. Receptet har han ärvt från Göran Persson som tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet under dessa år svarade för de nedskärningar i ekonomin, som alltsedan dess efterlämnat ett stort sediment av strukturell massarbetslöshet. Framförallt många av landets unga människor saknar inte bara egna bostäder utan också egna jobb. Inkomstklyftan i Sverige har vidgats under snart trettio år.

Nu kommer de gamla arbetslöshetssiffrorna att överlagras av nya. Hyckleriet om regeringens ”arbetslinje” blir uppenbar när siffrorna om nya stora varsel stiger snabbt. Dubbelt så många unga förvisas för gott till en usel tillvaro som förtidspensionärer. De trampas för alltid ner i samhällets dyiga bottnar. Fler människor än tidigare tvingas också att söka socialbidrag.

I dagens Aftonbladet varnar ledaren för det som sker och ger samtidigt sina råd för framtiden:

.

Europa skakar, arbetslösheten växer och regeringen måste handla.

.

När industrin bromsar följer den privata tjänstesektorn efter.

Till sist drabbas också offentlig service när skatteinkomsterna sjunker.

Dit är det ännu långt, men problemen på arbetsmarknaden syns ändå tydligt i Arbetsförmedlingens senaste rapport.

.

Sverige behöver en tilläggsbudget där allt fokus ligger på att höja sysselsättningen och hålla fart i ekonomin. En del förslag skulle Anders Borg kunna hämta hos oppositionen, som större utbildningssatsningar och en fungerande a-kassa.

.

Men räcker detta? Är det nog med en liten ”tilläggsbudget”? Är det denna vision, som gör att en svårt skadeskjuten opposition åter kan få luft under vingarna? Små, tillfälliga plåster på redan stora, variga sårytor och ingen politik alls för en fullt möjlig genomklappning av den svenska exportindustrin.

Den liberala borgerlighetens moderna parti, Miljöpartiet, rustar sig inför krisen med att göra sig av med vänsterns och sitt gamla krav på sex timmars arbetsdag. I spetsen för detta går Gustav Fridolin. Han har tvättat av sig ungdomsradikalismen, satt på sig kostym, med det obligatoriska tillbehöret slips och går in i  medelåldern med att i riksdagen ha blivit ansvarig för maskrosornas industripolitik. Sin bok om ”Blåsta: nedskärningsåren som kostade en generation” har han lagt åt sidan. ”Vi lever i en ny tid och måste då ompröva våra krav”, heter det nu. Det är bara att hoppas att partiets medlemmar i en revolt omprövar honom som sitt språkrör.

Socialdemokratin för sin del är på väg ner i opinionsinstitutens källare. Men när inte Göran Perssons lärjungar sliter hårtestarna av varandra letar de trots allt förtvivlat efter ”rörelsens starka berättelse om framtiden”. Är det inte hög tid att sätta denna på pränt? Åtminstone för de medlemmar som uppfattar sig själva som partiets vänster. Partikongressen 2013 vore ett utmärkt tillfälle.

.

.

För mer utbildning i all ära, men är det inte nödvändigt att se till att det finns bra jobb när utbildningen väl är klar? Att kunna jobba med det ”goda arbetet”, som så många är överens om att vi ska satsa på, stora investeringar i uthålliga energikällor, en gigantisk satsning på en bra kollektivtrafik, ”miljörenoveringar” av hus och industrier samt en kraftig ökad personaltäthet inom omsorg, skola och vård. Sak samma med A-kassan. Den ingår i den fackliga rörelsens centrala nervsystem och ska självklart vara 90 procent av förlorad lön.  Men ska vi inte arbeta för ett samhälle utan A-kassa? En gemenskap där alla har möjlighet att arbeta med meningsfulla arbeten?

Sanningen är givetvis att de ”goda berättelserna” uteblir därför att de kräver en politisk strid, en uppgörelse med bankväldet.  Ska framtiden inte mörkläggas av ekonomisk depression måste finanskapitalet helt enkelt fråntas styret över samhällets viktigaste flöden av krediter. Fåtalsväldet ersättas med folkvälde, som det hette förr. Annars blir all oppositionspolitik som en barkbit på ett stormigt hav.

En bra gemensam välfärd förutsätter ett gemensamt ägande av bankväsendet.

Enklare, eller svårare än så, är det inte.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I media: AB1,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,DN3,GP1,SVT1,SVD6,SVT2,SVD7,AB2,SVD8,

DN4,GP2,

Bloggare: RödaMalmö,

2 svar på ”Häxmästarens giftiga brygd

  1. Fy fan va bra Ni skriver!!
    För övrigt tror jag att Mp är förlorat som samarbetspartner för vänstern. De anlitar ju numera propagandaministern som gästtalare vid sina sammankomster och helt rätt om Fridolin.

  2. Det är sorgligt att se den listiga fälla mp apterat, helt offentligt och uppenbart, hur den slog igen, och hur de lurar brallorna av sossarna, hur sossarna inte ens fattar vad de gjort, inte ens fattar vad som slagit dem, hur de famlar i blindo efter halmstrån som inte finns. Sossarnas stora valallians mellan industriarbetare och offentligt anställda kapsejar, den kan inte repareras längre, den läcker åt alla håll, det finns inte en linje som kan få alla tillbaka. Så trillade sveriges största och mest betydelsefulla politiska parti av pinn helt för egen maskin, ingen behövde ens hjälpa till. Det krävs enorma mängder energi och tid att bygga upp något, att riva ner går på nolltid utan ansträngning.

Lämna ett svar