Högervindar över Frankrike?

.

.

Som politisk kommentator och analytiker är Aftonbladets Wolfgang Hansson en riktig skränhals. För honom är det viktigast med en kraftfull byline och att höras. Timmarna före valresultatet i gårdagens första valomgång i Frankrike slog han fast att det blåste starka vänstervindar i Frankrike.

.

När rösterna väl var räknade stod det klart att det snarast är en hård stormby från höger med Nationella Frontens Marine Le Pen som triumferat.

.

Hennes 18 procent av väljarkåren borde inte ha varit en överraskning.  Inte heller det trista faktum att högerblockets samtliga kandidater tillsammans fick drygt 56 procent av rösterna.

.

.

General Charles de Gaulle sa en gång att ”längtan efter privilegier och smak för jämlikhet är de motsägelsefulla passioner som dominerar Frankrike”. Ett omdöme som är mer precist för gårdagens val än det som Hansson slarvat ur sig.

.

Hade han läst mer än opionsinstitutens rubriker hade han tidigt kunnat se att en viktig del av valmanskåren rörde sig bort från politiskt ointresse eller vaga sympatier för Sarkozy till ett stöd för Marine Le Pen. Redan den 9 april skrällde larmklockorna. Bland unga väljare, 18-24 år, ofta med låg utbildning och utanför storstäderna, lyckades hon under årets första månader öka sitt stöd från 13 procent till 26 procent. Hur mycket Mohammed Merahs brutala seriemord i Toulouse tre veckor tidigare spelat in för detta resultat vet vi inte, men valutgången lär betyda att trenden i stort har hållit i sig.

.

Mer ungdomlig än pappan och med en delvis ny ideologi har Marine Le Pen lyckats med att modernisera det parti hon fått i arv. Den öppna antisemitismen har förbjudits, gamla nazister slängts ut och striden mot islam och ”massinvandringen” försvaras inte längre med termer från kristendom och nazism utan med rekvisita från den franska republikens jämlika traditioner. Hon har också tonat ner gammal unken homofobi och vill inte förbjuda aborter, är själv skild och signalerar att kvinnorna måste ”ta för sig”. Hon vill synliggöra de osynliga. Inte minst genom att helt och hållet lägga om kursen när det gäller Frontens ekonomiska och sociala politik. Pappan stod för nyliberalism och kapitalistisk globalisering rakt av. Hennes budskap är i stället att de fransmän som drabbats av nyliberalismens arbetslöshet och osäkra, mer brutala arbetsmarknad ska få det bättre genom att Frankrike lämnar EU. Ekonomin ska sedan snurra för fullt genom protektionism och statliga satsningar på ”fransk produktion”.

.

.

Några grafer som varslade om Marine Le Pens väldiga sving.

Från 13 till 26 procent på några månader för Front National

bland ungdomar mellan 18-24 år…

.

Franska forskare har presenterat studier som bekräftar att ett stort segment av landets befolkning allt skarpare börjat ifrågasätta landets sätt att fungera. Dess ekonomi och dess styre. Människor är mer negativa till immigration inte minst för att de upplever att ”invandrarna tar jobben genom att acceptera låga löner”. ”De dumpar arbetsmarknaden”.

Det är till stor del denna grupp av människor som i valets första omgång demonstrerat sin avsky för systemet genom att rösta på Marine Le Pen. I en opinionsstudie gjord av IPSOS 19-21 april fick Marine Le Pen till råga på allt mest arbetarröster (ouvrier) av alla kandidater! Hela 29 procent. Följt av Francois Hollande 28 procent och Sarkozy med bara 18 procent. Vänsterfronten med Jean-Luc Mélenchon med ett blygsammare resultat runt 10 procent. Vi ska återkomma med mer definitiva siffror. I en del ytliga kommentarer från vänsterhåll häver man besviket  ur sig att Marine Le Pen är fascist eller till och med nazist. Ord som i många sammanhang passade in på pappan Jean-Marie Le Pen. Men i politik är alltid allting i rörelse och det gäller också för Den Nationella fronten. Partiets mesta brunfärg har tvättats bort. Gamla ledare har motats undan. Det vi har i dag är givetvis ett invandrarfientligt parti med ett reaktionärt borgerligt ekonomiskt program. Men det är ännu (!) inte så illa att det är ”fascister” som har fått 18 procent av landets väljare att rösta för Marine Le Pen som landets nästa president. Det är helt enkelt inte en blodig och våldsam gatukamp, en triumferande nazistisk attack på hela arbetarrörelsen som väntar. Det är inte en tid för att omedelbart organisera arbetarklassens självförsvar…

.

De Gaulle såg högerns privilegiesamhälle som Frankrikes grundsten, men tvingades samtidigt att erkännna fransmännens ”smak för jämlikhet”. Detta markeras tydligt  i valresultatet. I förhållande till presidentvalet 2007 och än mer i jämförelse med omgången 2002, har Hollande och socialisterna stärkt sig i ett fyrtiotal departement och är dessutom största parti i alla Franrikes stora urbana centra. Vänsterfrontens Mélenchon gör ett betydligt sämre val än det som förväntningarna från opinionsinstituten byggde upp. Men hans 11.1 procent är ändå en viktig framgång för det politiska konglomerat som dominerar gruppen. Där är det gamla Kommunistpartiets i särklass när det gäller medlemsantal och organisatorisk styrka. Om än med en mycket ålderdomlig skara räknar man fortfarande med så många som 130 000 medlemmar. Mélenchons eget parti har (än så länge?) bara 6 – 9 000 medlemmar.

.

Men samtidigt är detta en rörelse bort från de mer klara socialistiska program som LCR:S/NPA:S och Lutte Ouvrière`s tidigare kandidater Olivier Besancenot och Arlette Laguiller förspråkade. Mélenchons program och retorik är ett snarast ett radikalt socialdemokratiskt program med en fond av fransk borgerlig revolutionshistoria. NPA:s Philippe Poutou fick, när han väl kom ut ur mediaskuggan, 1.2 procent av rösterna. Det egna partiet har också  hamnat i bakvattnet på grund av stora interna motsättningar när det det gällt förhållandet till det franska Socialistpartiet.  Lutte Ouvrière`s Nathalie Arthoud fick 0.6 procent. Tidigare har dessa två revolutionärt socialistiska grupper turats om att erövra 4-5 procent av rösterna i de senaste decenniernas presidentval. År 2007 röstade hela nio procent av alla unga mellan 18-24 på Besancenot.

Slår vi sedan samman dessa mindre partiers röster med Vänsterfrontens blir slutsumman nära nog densamma som i exempelvis presidentvalet 2002.

.

.

En symbolisk bild med nattens glada valarbetare . NPA:s förre presidentkandidat

Olivier Besancenot i förgrunden. Hans efterföljare,

Philippe Poutou i bakgrunden,  får nu allt tydligare drag…

.

Den 6 maj blir det klart vem som segrar i slutstriden mellan Hollande och Sarkozy. Politik är inte matematik och trots att Sarkozy borde ha mer att vinna än Hollande från de röster som gått till de nu utslagna kandidaterna är detta inte alls en självklarhet. Inte minst Nationalfrontens väljare sitter på många osäkra kort. Marine Le Pen tar inte ställning ”mellan systemets bägge kandidater”. Hon har attackerat Sarkozy hårt men samtidigt deklarerat att ”hon hatar Hollande”. Bland de 60-70 procent av hennes väljare som ändå tänker rösta finns det säkert en klar majoritet för Sarkozy. Men hans stora problem är just att han under lång tid har representerat makten eller systemet och är den som mest fått klä skott för den tioprocentiga arbetslösheten. Både Mélenchon och Poutou har snabbt uppmanat sina väljare att fortsätta kampen mot Sarkozy den 6 maj. I går kväll avslutade bilarbetaren Poutou sitt tack till sina väljare med denna uppmaning:

.

”Den 6 maj, i slutet av den kampanj som vi drivit, är vi vid sidan av dem som vill förhindra Sarkozy från att få ett andra mandat. Vi säger tydligt att vi ska avsätta Sarkozy och hela hans gäng genom att rösta mot honom. Detta utan att ge något som helst politiskt stöd åt Hollande. Vi uppmanar alla dem som vi mött i vår kampanj att aktivera sig, att ta kontakt med oss, för att vi tillsammans ska kunna skapa en stark oberoende antikapitalistisk kraft. I kampen mot högerns åtstramningar vänder vi oss till Vänsterfronten, Lutte Ouvrière och till fackliga aktivister, liksom till alla dem som varit med i denna kampanj, för att gemensamt förbereda den motoffensiv som krävs från det arbetande folket.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I media: SVD1,DN1,DN2,SVT1,GP1,AB1,DN3,

Lämna ett svar