Jan Björklund på åteljakt

,

Det vore för grovt att likna Jan Björklunds och hans bud om en rejäl höjning av a-kassans tak med den ”snälla farbror`n och hans karameller” som mamma varnade oss för.

Men att se honom som en kyligt planerande jägare vilken lockar sitt byte med åtel går bra. För den som bor i stan och kanske inte vet är ”åtel” någon form av foder som läggs ut för att locka till sig vilt. Skytten smyger sig sedan på ett pass och väntar in sitt byte. Räv är det vilt som traditionellt har jagats med åtel. Numer har det blivit vanligt att försöka hålla nere vildsvinsstammen med hjälp av några frestande godbitar.

Major Björklunds byte är den svenske arbetaren i vid mening och han frestar med ett riktigt saftigt köttstycke genom att som lockbete låtsas att ett högre tak i a-kassan skulle ge stora pengar till alla. Skulle förslaget bli verklighet handlar det naturligtvis om helt andra – mycket mindre – pengar. Som bara betalas ut under en kortare övergångstid.

Sväljer vi åteln dyker sedan skytten upp och gör sitt genom ”en modernisering av arbetsrätten”, vilket på svenska betyder att turordningsreglerna vid uppsägning ska tas bort. Arbetsgivarna ska oinskränkt kunna sparka vem de vill, när de vill.

Björklund säger att arbetsrätten ska ”vässas” eftersom vi konkurrerar med kineserna. Vi ska öka ”rörligheten” genom att arbetsgivarna får röra till det hur de vill.

På jobbet bestämmer arbetsgivarna allt…

Problemet med svensk arbetsmarknad är inte att människor inte vill röra sig mellan olika jobb. Problemet är i stället att det finns för få jobb att röra sig mellan. Den insikten skaffar man sig till och med i den grundskola som Björklund skapat.

Det enda som var bra med Björklunds försök att locka tillbaka alla de väljare som flytt var att han medger att den egna reformen med en ojämlik a-kassa har blivit ett fiasko.

Den insikten kan han omsätta i handling omedelbart bums. Det är bara att gå tillbaka till det gamla systemet. Det gäller som sagt att vara rörlig!

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I media: DN1,DN2,DN3,DN4,SR1,AB1,DN5,

2 svar på ”Jan Björklund på åteljakt

  1. Taket i A-kassan har mig veterligen inte höjts på denna sidan millennieskiftet, så det är sannerligen på tiden! En kompakt majoritet av de som blir arbetslösa – och som fortfarande är med i A-kassan – får INTE 80% av den lön de hade när de jobbade. Ett minimikrav är att man höjer taket med minst 50%, och sedan skriver upp detsamma årligen efter konsumentprisindex. Det är helt enkelt inte rimligt att man ska behöva riskera att bli av med hus och hem bara för att man blivit av med jobbet!

    Ända sedan vi fick en borgerlig regering har vi genom mediernas lydiga papegojor matats med att A-kassa och sjukpenning är ”bidrag”. Kvalificerat struntprat, anser jag! Borgarna blandar ihop äpplen och päron. Socialbidrag är just bidrag; bostadstillägg är just bidrag; studiemedel är just bidrag + lån; ja, alla kontanta utbetalningar till den enskilde som INTE är beskattade är att betrakta som bidrag.

    DÄREMOT: Sjukkassa och A-kassa är INTE bidrag – de är försäkringar mot inkomstbortfall och ingenting annat! Förstnämnda på grund av iråkad arbetsoförmåga, d.v.s. sjukdom eller olyckshändelse; och sistnämnda på grund av iråkad arbetslöshet – personalneddragningar, firman har gått i konkurs, man har fått sparken…

    Det är då FAN, rent ut sagt, att INGEN i medierna tycks beakta dessa självklarheter, utan fortsätter att trumpeta ut att alla inkomster som inte är inkomst av arbete – eller pension – är bidrag!!
    Från det ena till det andra:

    Debatten om turordningsreglerna tycks mig vara ett spel för gallerierna, eftersom dessa i praktiken urholkats så till den grad att de knappt är värda papperet de är skrivna på.
    För det första har vi alla dessa bemanningsföretag som både offentliga och privata arbetsgivare anlitar vid arbetstoppar hellre än att själva anställa. Eller, som i fallet med Green Cargo: De sa upp hela styrkan i sitt lager, och lät samma personal jobba kvar via ett bemanningsföretag – också ett flagrant sätt att smita undan arbetsgivaransvaret!
    Ett annat exempel är dessa återkommande upphandlingar av kollektivtrafik. Här i Västra Götalandsregionen (f.d. Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län och Skaraborgs län minus Mullsjö och Habo kommuner) är det Västtrafik som är huvudman för kollektivtrafiken. Med några års mellanrum förnyas kontrakten för bussar, spårvagnar, region- och lokaltåg och skärgårdsbåtar, och det är då i princip fritt fram att lägga anbud på delar av trafiken. Den som lägger lägst anbud på de och de busslinjerna, ex.vis, får också trafikera dessa. Blir det då byte av entreprenör inom ett visst område, så får i regel personalen från den förre entreprenören också byta arbetsgivare.
    Och här kommer jag till poängen: I och med att samtliga på X-trafik slutar och sedan börjar på Y-buss SAMTIDIGT, så har principen om sist in, först ut gjorts verkningslös! Antalet år bakom ratten spelar ingen roll – du kan få sparken ändå!

    Ett annat exempel, som f.ö. var på tapeten i Uppdrag granskning, var hur regeringskansliet hanterade personalnedskärningarna till följd av i Riksdagen klubbade besparingar. Man trixade med personalgrupper på något sätt, så att vissa bestod bara av en eller två personer, och passade på att göra sig kvitt de som ansågs besvärliga – bl.a. några fackligt aktiva. Här sattes principen om sist in – först ut ur spel.

    Min poäng är: Varför låtsas att turordningsreglerna har någon betydelse vid neddragningar, när de i praktiken inte fungerar? Då är det bättre att vara ärlig och säga: OK, det här funkar inte, vi skrotar skiten, och så får vi hitta på något nytt.
    Eller?…

  2. Håller med till hundra procent! Vi får heller inte glömma att Göra Persson hade hårda nypor när det gällde a-kassan. Trist att Stefan Löfven inte är särskilt högljudd när det gäller detta fundament för arbetarrörelsen.

Lämna ett svar