Kris och stor arbetslöshet har varit på tapeten i åratal. Från socialdemokrater och borgare hör vi ständigt att kortare arbetstid för att skapa fler jobb är ingen framkomlig väg. Ändå visar alla exempel av förkortad arbetstid med bibehållen lön att det leder till skapande av många nya jobb, under förutsättning att företagen inte tillåts att kompensera med mer övertid.
I Frankrike infördes 35-timmars arbetsvecka 1997 under starkt motstånd från arbetsgivarna och de borgerliga politikerna. Varför kan man fråga sig? I diagrammet här under kan vi se vad som skedde med antalet jobb inom tillverkningsindustrin åren som följde på reformen.
Under perioden 1997-2002 skapades 2 miljoner nya jobb. Perioden innan skapades noll nya jobb och i perioderna efter reformen ändras antalet jobb inte märkbart. Talet om att reformen var en flopp faller av sig självt. De jobb som skapades efter reformens genomförande har inte försvunnit. Det visar diagrammet utöver allt tvivel.
Källa: Hussonet
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Jobb, Arbetstidsförkortning, Frankrike
hej Benny,
nu undviker du allt den springande punkten. Ska man ha 6-timmars arbetsdag med 8 timmars lön, dvs en kostnadsstegring på 33,3% för den som betalar ? Alla arbetsgivare, privata och offentliga, måste minska antalet anställda med motsvarande summa, det är det som händer. Eller ska man jobba bara 6 timmar i st för 8, då innebär det 25% minskning av löntagarnas medel bo, åka och äta för. Löntagarna kommer att ta sig ett jobb till, men först av allt kommer de att rösta mot det parti som föreslår minskningen av arbetstid. Vare sig företag eller anställda önskar detta, av motsatta skäl.
Denna frågan är död, av ovanstående skäl. I verkligheten jobbar massor av människor mer än 8 timmar om dagen, ”the working poor” får inte ihop till boende, åkande och mat heller på tio timmars arbetsdag.
Hej sl,
Självfallet ska det vara med bibehållen lön. DIagrammet visar att det är fullt möjligt. Varje gång i historien som en arbetstidsförkorning genomförts har produktiviteten tagit språng framåt. Det hände också i Frankrike där produktiviteten/arb timme i början av 2000-talet var den högsta i världen som en följd av 35-timmarsveckan. I alla tider har kapitalägarna använt sig av exakt de argument som du hänvisar till. Om de får som de vill ska arbetarna gå tillbaka till 15 timmars arbetsdag med 8 timmars lön. Det handlar om klasskamp inte oböjliga ekonomiska ”lagar”.
mvh
Benny
Jag antog att det gällde ”bibehållen lön”, dvs massiv kostnadsökning för dem som hyr arbetskraft. Det andra alternativet går inte att få de egna ledens stöd för.
När det gäller hur arbetsmarknaden ser ut numera, så finns det väl inte så många arbetsgivare som anställer många längre. Jag har för mig att Arlanda är störst i Stockholm? De här produktivitetsökningarna, hur ska man få till dem i branscher med många anställda som inte är industriella, där det inte finns en potentiell produktivitetsökning via automatisering. Industrin behöver inte längre så mycket arbetskraft. I branscher som saknar förutsättning för produktivitetsökning, hur tror du att 33% kostnadsstegring kommer att mötas av dem som sitter på kontoret och räknar? Vård-skola-omsorg är personalintensiva utan rationaliseringspotential. Alla vet numera; 33% kostnadsstegring möts med 33% personalnedskärning.
Frågan om arbetstidsförkortning är politiskt död, eftersom man genast kommer till frågan vem som ska betala, och då visar det sig att alla vägrar. Några arbetsgivare kommer att kunna göra det du vill, ta ut det från kunderna eller rationalisera, men större delen av löntagarna kommer att själva få betala ”reformen”.
De här 2 miljoner jobben 1997-2002, i vilka branscher skapades de? Ekonomin är en permanent boom-bust-cycle, lånefinansierades något av lönehöjningen via det offentliga, eller hur betalade den offentliga sektorn för kalaset?
J Ä T T E B R A !
Sånna förslag som kommer bara från ett *riktigt* arbetarparti. 😀
sl, de skapade jobben i Frankrike var lite överallt eftersom 35-timmarsveckan var generell, inklusive den offentliga sektorn. Vad exemplet visar är att de jobb som skapades inte försvann senare pga de vanliga ”konjunturerna”. Inte heller har reformen ”kört ner” den franska ekonomin i ruin. Tvärtom, landet är det enda som tillsammans med Tyskland inte ännu är inne i en recession. Men den kommer nog snart eftersom alla länder samtidigt tänker ”spara sig ur krisen”. Hru nu det ska gå till: de skuldsatta hushållen ska minska sina utgifter, industrin investerer inte eftersom den redan har överskottskapacitet och staten ska minska sina utgifter. Vem ska då stå för en ökad konsumtion och stimulans? Den förda politiken leder rakt in i en depression.
Jo, men hur lyckades en offentliga sektorn finansiera nya jobb? Tog den lån, tryckte den nya pengar, höjde den skatterna? För en sektor utan andra rationaliseringsmöjligheter än personalen innebär höjda kostnader färre anställda. Hur trollade de med knäna? Om de tog lån, tog de av framtida konsumtion, det är ju det man misstänker. Om de höjde skatterna drog de i bromsen samtidigt som de tryckte på gaspedalen. Euron bör ha hindrat dem från att trycka nya pengar. Så man undrar hur de gjorde?
Angående förestående depression: den förda politiken anpassar kostnader och utgifter till varandra. Ju högre skuldsatt man är, desto längre ner ligger botten. Staten förfogar över sedelpressarna. Den måste använda dem när den inte kan betala. Det är allt som återstår.
sl,
Effekterna av den ökade aktiviteten med 2 miljoner fler i arbete skapar inkomster för staten. Allt handlar om en positiv dynamik som det i dag handlar om en negativ dynamik som alla samtidiga sparpaket skapar.
Jo, positiv dynamik är det vi lever av. Det fanns alltså ingen finansiering, det rullade av sig självt? Det spelade heller ingen roll att väldigt många arbeten saknar rationaliseringsmöjligheter som inte de anställda själva betalar med mer jobb för samma lön?
Lånar man till konsumtion idag, måste man avstå i morgon. Den som lånar betalar också ränta. Lånefinansierad konsumtion igår = sparpaket idag.
Mycket bra skrivet och att detta kommer fram! Det är ju egentligen inte alls längesedan detta genomfördes och ändå verkar det helt bortglömt! Det är märkligt att det glömts eller gömts eftersom det faktiskt fungerade över förväntan!
När det gäller Sveriges arbetsmarknad så är ju FAS-3 numera Sveriges största arbetsgivare.
sl,
Logiken lånad konsumtion i dag = tvunget sparande i morgon gäller för ett enskilt hushåll. Samma logik för ett samhälle leder till recession eller depression. Staten är inte ett enskilt hushåll. Den som kanske b♪2st polemiserat mot ”aparivrarna” de senaste åren är Paul Krugman. Hans senaste bok är ett intellektuellt mord på alla nyliberala ”åtstramningsfanatiker”.
hej Benny
du vill inte så jättegärna nämna vem som betalade minskningen av arbetstiden/ökningen av lönekostnaden i sektorer utan andra rationaliseringsmöjligheter än personalen. Jag finner det helt otroligt att samhällets alla sektorer reagerade på samma sätt, eftersom de har helt olika betingelser. Jag finner det jättetroligt att sektorerna utan teknisk utveckling inte klarade pressen, och att det var därför politiken skrotades.
De flesta resonemang kan ses ur flera vinklar. Du säger att pengar staten lånat till konsumtion inte behöver betalas tillbaka, då blir det depression. Jag ser en enklare förklaring; det blir depression i andra ledet om staten lånar till konsumtion. Felet är alltså inte att staten försöker betala tillbaka, utan att den har lånat till konsumtion. Nu har den lånat, eftersom politikerna inte kan motstå möjligheten att köpa medborgarna för deras egna pengar, att återkrävas i framtiden. Medborgarna kan inte motstå löftet att få något nästan gratis. Om det inte finns familjesilver att sälja, offentliga investeringar och försvar att skrota, och förmåner som en gång användes som morot för skattehöjningar att dra in, får staten till sist bara trycka nya pengar, och det är det de bråkar om i eurozonen.
Eftersom staten kan trycka sina egna betalningsmedel är den inte ett vanligt hushåll. Den kan öka penningmängden och minska penningvärdet genom att trycka nya. Det pågår redan. Snart blir det inflation. Då stiger räntorna och investeringar blir dyrare. Om staten då har skulder, blir skuldräntan högre. Då får vi betala mer skatt till att betala mer ränta. Och så fortsätter det, som en katt som biter sig i svansen.
Jag tror att det finns ett väldigt begränsat spann för den ekonomiska politiken, pga företagens och hushållens reaktioner. Å andra sidan finns det väldigt många människor staten kan lura skjortan av, och det har den gjort sen Herodes. Det som nu väntar skuldtyngda är att amortera eller betala högre ränta. Eller bådadera. När staten luras får hushållen betala, till sist. 35-timmarsvecka med 40 timmars lön som lösning är antagligen för bra för att vara sant. Någon ska betala, det är där det brukar klämma. Det är aldrig företagen som betalar, utan hushållen.
sl, jag trodde jag redan hade svarat på det. Om du vill kan man säga att det betalades av de skatter som de två miljoner nya jobben drog in till staten.
ok.
Vad heter Krugman-boken? Den borde man ju läsa.
Hej sl,
Den heter ”End this recession now”, publicead av W.W.Norton&Company Inc. Copyright 2012 : Melrose Road Partners
mvh
Benny