Jan Myrdal, FiB/Kulturfront och ”Syriensolidaritet”

Mitt inlägg om Åsa Linderborgs förhållningssätt till politikern Jan Myrdal har lett till många besök och många kommentarer. De senare finns här i en rad under min text. De enda av dem som ger sig in i en egentlig politisk debatt är skrivna av Anders Romelsjö. Tim Gibran svarar i kommentarerna bra på hans medvetet vinklade frågor. Men det finns en hel del annat att säga om Romelsjö. Han är ledande i FIB/Kulturfront och den regimvänliga gruppen ”Syriensolidaritet”. Dessutom bloggare. För en tid sedan köpte han bloggen och varumärket Jinge.se, med dess läsarkrets och annonsörer, från Jan-Inge Flucht. Flucht har sedan återaktiverat sig med bloggen bilderblogg.se, uppenbart upprörd över att Romelsjö använt hans gamla varumärke till att saluföra gycklaren Mohamed Omar som en trovärdig aktivist för Assadregimen. Jag ska försöka loda lite djupare i frågan. Inte i deras inbördes tvist men väl i de vatten där Myrdal fiskat under åren och som också är hemmavatten för FIB/Kultorfront och Romelsjö.

Mitt blogginlägg handlade främst om Åsa Linderborgs återkommande försök att hjälpa Jan Myrdal att hålla sig upprätt, vilket jag menar är att ge demokratins posörer gratispoäng. Självklart blir Romelsjö upprörd eftersom han och andra i FIB/Kulturfront har Myrdal som sin ikon för bland annat den stolta parollen om ”försvar för yttrande- och tryckfriheten”.

I sin födelsedagsskrift vid Myrdals åttioårsdag, ”Var tid har sin strid”, menade Linderborg förbluffande nog exempelvis att:

”Långt mer konsekvent än dem som kallar sig liberaler har Myrdal genom åren försvarat åsiktsfriheten, yttrandefriheten etc, ofta i bitter polemik med liberalerna”.

Verkligen? Visst, med stor nit när det gäller Sverige och andra av Västerlandets imperialistiska stater där arbetarrörelsen hela tiden får kämpa för att behålla de viktiga fri- och rättigheter vi erövrat.  Men när det gällde upproren i Berlin 1953 eller Ungern 1956 då var dessa friheter för Myrdal underordnade och han försvarade att de som stod upp för dem kördes över och massakrerade av sovjetiska stridsvagnar. 1943 gick han med i det svenska stalinistpartiets ungdomsförbund SKU och blev en ”hängiven ungkommunist” eller snarare en eldig försvarare av stalintidens partidiktatur. Positioner som han aldrig gett upp även om han på ålderns höst rantat runt lite mer om frågornas ”komplexitet” under denna tid. Under 1960-talet valde Myrdal att i stället sluta upp bakom maoismens partidiktatur och rättade sina egna ställningstaganden efter vad som beslutats i Peking. Han blev försvarsadvokat både för Kambodjas Pol Pot och massakrerna på Himmelska fridens torg. I dag kallar han sig fortfarande för maoist.

.

.

Med Jan Myrdal som ansvarig utgivare var det naturligt att sparka ut

den geniala tecknaren och ”anarkotrotskisten”  Lars Hillersberg  från FiB/K…

.

Ibland hyllas Myrdals stora vitterhet, hans beläsenhet beundras och han vinnlägger sig om att posera med att bokraderna i det bibliotek i Varberg som på senare tid skapats med hans boksamling mäter över tusen meter. ”Gå till läggen”, uppmanar han ständigt sina motståndare. Men de tusentals böcker, skrifter och tidningar där socialister kritiserat stalinismens och maoismens revision av marxismen de har han förmodligen inte ens sett, än mindre läst. Från min egen ungdom minns jag en av dem som charmats av Myrdal. Proletärens senare chefredaktör Roger Gross, där han målade med både bred pensel och bjärta färger. Bland annat delade tidningen ut veckans ”ishacka” till olika svenska ”trotskister”, allt i åminnelse av den ishacka som Stalins agent  Ramón Mercader använde när han mördade Trotskij, den tidens främste ledare för den internationella Vänsteroppositionen mot det degenererade ryska bolsjevikpartiet. Nåväl, under en pratstund i den tidens radikala ungdomsmiljö berättade jag för Gross att jag just läst Deutschers och E. H. Carrs böcker om den ryska revolutionen och tyckte att det väckte en del frågor som kanske skulle kunna diskuteras i våra studiecirklar. Roger undvek att svara.  Senare fick jag veta att han berättat för alla som ville höra att ”Göte har blivit CIA-agent”. Händelsen var i sig betydelselös men förtjänar att berättas eftersom den säger mycket om den syn på kritiska texter och diskussion som kom att prägla den ungdomsrörelse där Myrdal var ideologisk Gudfader.

.

.
Den unge Myrdal charmade en radikal ungdomsmiljö
Som han sedan har hållit uppsikt över…
.

.

Under dessa år var Myrdal och maoisterna i Sverige förvisso i ”bitter polemik med liberalerna”. Men han och de som charmades av hans politiska budskap förlorade stort eftersom de aldrig tilltrodde oss arbetare förmågan att själva besluta över våra liv, över våra egna fackföreningar och våra egna partier. För stunden kanske i Sverige. Men i maoisternas Kina kunde en kritisk arbetare gripas av företagets partidirektör och hållas häktad i upp till tre år – inne i fabriken. Där kunde en studentrevolt också  kväsas med pansar. Varför skrev Myrdal aldrig något om detta? I stället för alla sina utläggningar om ”Folkrepublikens behov av stabilitet”. Hur var det sedan med yttrandefriheten för Kambodjas fattiga bönder? Fick de diskutera och besluta över sin egen framtid när väl den gamla diktaturen fallit och kolonialväldet hade brutits?

Myrdal mest halsbrytande dubbelmoral när det gäller det viktiga försvaret av yttrande- och tryckfriheten kom när han försvarade Khomeinis fatwa 1989 om dödsstraff för Salman Rushdie efter hans publicering av romanen ”Satansverserna”. Brottet var att han ”hädat Islam”.

Irans 1989 var nu  inte så många år ifrån Orwells 1984 men ändå formulerade sig Myrdal så här absurt i Svenska Dagbladet den 22 februari 1990  :

 ”När imperialismen nu på nytt söker få makt över folken är det den nödvändigt att låta genomföra angrepp inom folkens egen kultur och religion för att förlama motståndet. Imamens dom över Rushdie var alltså en åtgärd också för att stärka det vidare undergrävande kulturella arbetet. Det möjliggjorde därtill för de fattiga och förtrampade muslimska invandrarmassorna i Europa att ta medveten ideologisk strid för sitt människovärde”.

 Det internationella författarupproret som vände sig mot den teokratiska diktaturens dödsdom avfärdades som ”kränkande eurocentristiskt” och som en del av ett ”korståg mot Islam”. I ett inlägg för DN två år senare preciserade han sig:

”Jag har respekt för den islamiska revolutionen i Iran. Det beror både på att jag varit en i del i Iran under shahens decennier och på att den islamiska revolutionen i vår tid, när de av Kreml undergrävda kommunistiska masspartierna gått i upplösning, för folken i stora delar av världen faktiskt representerar den enda politiskt organiserade förhoppningen om ett människovärdigt liv”.

.

Irans islamska väktarråd. Värnare av yttrandefriheten?

Personligen var jag också i delar av i Iran under shahens tid, såg också förtrycket och förstod både då och nu varför islam i många länder kan ses som en förhoppning om ett människovärdigt liv. Men för en socialist eller för den som fokuserar på att försvara yttrandefriheten kan denna förståelse aldrig innebära att man försvarar den högerradikala politiska islamismen.  Myrdals försvar av fatwan mot Rushdie med det löjliga argumentet om att den enligt islam och Koranen var och är ”formellt korrekt” innebär att han gav och ger våra liberala posörer en läckerbit som de kunde och kan suga på länge. För den del av vänstern som värnar sin ikon från 1970-talets debatter har hans ståndpunkter varit och är katastrofala.

I dagens Iran är givetvis inte islam den politiskt organiserade förhoppningen om ett människovärdigt liv. Tvärtom! Mullornas långa styre har släckt alla sådana förhoppningar. Symbolen för dess styre har i stället blivit liken efter fackligt aktiva arbetare som hängs upp i mobila lyftkranar. Irans nya mycket stora ungdomsgeneration är verkligen impregnerad med vaccin mot islamistisk högerradikalism.

När det gäller dagens Syrien har Myrdal glömt den insikt han till en del fick när han besökte shahens Iran. Han och kretsen kring FIB/Kulturfront och deras ”Syriensoldaritet” avfärdar i dag alla islamtroende rebeller i Syrien över en kam som Al Quaidanhängare. Nu är det Assads diktatur som står för ”stabilitet”. Det två år långa folkliga upproret, med sina tiotusentals fredliga eller civila demonstrationer och manifestationer, förkastas med argument som är hämtade från diktaturens egen propagandaarsenal. ”Någon demokratisk opposition har aldrig identifierats”, häver Romelsjö ur sig i en av sina kommentarer.

Varför protesterar aldrig ”Syriensolidaritet” exempelvis mot fängslandet av de tiotusentals politiska fångar som säkerhetspolisen gripit och sedan kastat ner i Assads fängelsehålor för att där utsättas för en vidrig och ibland dödande tortyr? Hur stor är deras yttrandefrihet? Eller deras mötesfrihet?

Myrdals och FIB/Kulturfront har genom decennierna haft en unik dubbel bokhållning när det gäller sin syn på yttrandefriheten. Det är därför som det är trist att Åsa Linderborg, som i mycket annat står för klokskap, kan fläka ut sitt försvar för Myrdal till att omfatta det absurda påståendet att denne ”genom åren har försvarat åsiktsfriheten, yttrandefriheten etc”.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

21 reaktion på “Jan Myrdal, FiB/Kulturfront och ”Syriensolidaritet”

  1. Det var värst; olika stalinistiska grupperingar köper och säljer alltså marknadsplatser av varandra, som megafoner för lärorna till sina hundratals anhängare. Undrar vad det kostade? Jinge har alltså drivit upp en blogg som ett småföretag, och sålt, som en vanlig svensk småföretagare vars ättelägg inte vill ta över. Det brukade vara ”slipskungen” som annonserade på jinges sida, kung eller ej föreställer man sig inte att han betalade så värst mycket att det fanns något att sälja.Sen kan man fråga sig varifrån Romelsjö fått pengarna, om det verkligen kostade något. Då inser man genast att det finns en tänkbar penningkälla för någon som vill byta Iran-politik på en blogg som når flest vänsteranhängare med tveksam kompass, nämligen Iran, som bedriver en utrikespolitik mot landsflyktiga iranier via ambassaden, den knackar dörr i Bredäng vid skrämselbehov av. Där är det nog inget problem att hosta upp rejäla belopp för köp av falskskyltat propagandautrymme på internet. Omar har naturligtvis de rätta kontakterna. Resterna av 68 års vänster är verkligen en anskrämlig syn.

  2. Nu överdriver du nog. Det handlar säkert om mindre belopp, intäkterna lär inte vara uppseväckande. Romelsjö agerar nog med i och för sig goda avsikter, fast för dåliga saker. Som professor har han säkert mer än nålpengar i inkomst och behöver inget statligt stöd från Iran.

  3. I detta inlägg nämns jag inledningsvis och där finns flera påståenden om mig som är oriktiga, och som i sig starkt antyder att detta inte är en tillräckligt seriös blogg. Ytterligare stöd för detta kan man få i andra delar av bloggen. Nu fokuserar jag bara på ett kort genmäle. Läsaren kan gärna ta del av mina och andras kommentarer om Syrien i blogginlägget med titeln ”Var Jan Myrdal Åsa Lindeborgs politiska ungdomskärlek samt av mina inlägg om Syrien på bloggen Anders Romelsjö på jinge.se (http://jinge.se).

    1. Kilden & Åsman (KÅ) skriver att jag är ledande i FIB-Kulturfront. Inte alls, jag har ingen position i föreningen.
    2. Föreningen Syriensolidaritet är inte vänligt inställd till Assad eller den syriska regeringen. Detta framgår av föreningens publikationer, och jag nämnde det i min kommentar. Jag är styrelseledamot tillsammans med 3 andra svenskar och fyra syrier.
    3. Jag själv stödjer naturligtvis inte heller Assad. Att KÅ fortsätter att upprepa detta är dåligt och inte seriöst.
    4. Jag blev erbjuden att köpa bloggen http://jinge.se av personen Jinge (Jan-Erik Flücht) och bestämde mig efter ett par månaders funderande. Det var då helt klart (och står i vårt avtal) att Jinge skulle fortsätta med Bilderblogg, vilket han gör.
    5.Påståendet att Jinge blev ”uppenbart upprörd över att Romelsjö använt hans gamla varumärke till att saluföra gycklaren Mohamed Omar som en trovärdig aktivist för Assadregimen”. Detta har alltså inget med bloggen att göra. Det finns olika uppfattningar om M Omar inom vänstern och i övrigt, och Jinge och jag har litet olika uppfattning.65. Jag är för parollen ”försvar för yttrande- och tryckfriheten”. Jan Myrdal har gjort och gör mycket värdefulla insatser för detta och inom vänstern men är ingen ikon för mig.
    7. ”Någon demokratisk opposition har aldrig identifierats”, häver Romelsjö ur sig i en av sina kommentarer.” Någon demokratisk stridande opposition har inte identifieras. Ledningen för opposition var tidigare utlandsdominerade SNC, och är nu det i Doha i november av USA ombildade rådet är ingen legitim företrädare för Syriens folk. NCC med de tre Nej-principerna Nej till våld, till sekterism, till intervention omnämns sällan.
    Observera att KÅ utelämnar ordet ”stridande” . NCC får väl ses en slags demokratisk, icke stridande opposition.
    8. Nivån i inlägget höjs inte av spekulationer över varifrån jag fått pengar att betala för bloggen. Jag kan avslöja det – betalning för utfört arbete!
    9. Kildén skriver idag ”Tim Gibran svarar i kommentarerna bra på hans (mina) medvetet vinklade frågor”. Jag återger här ”frågorna” från min kommentar från igår kväll, så får läsaren själva fundera över hur pass vinklade de är. Tim Gibran ska jag svara separat, senare.
    Min kommentar på kvällen18/3: ”Jag beklagar att ni inte verkar vilja ha seriös debatt och avstår från källkritik.
    Som jag framfört flera gånger tidigare stödjer jag INTE Assad. Det är det syriska folket som ska bestämma.
    Trots osäker information bör de flesta kunna enas om.
    1. Fredlig lösning av konflikten.
    2. Nej till utländsk intervention.
    3. Upphävda sanktioner.
    4. Inget svenskt stöd för krig mot Syrien.
    5. För ett fritt, enat och självständigt Syrien.
    6. Låt det syriska folket bestämma sin framtid – inte al-Qadia eller USA-imperialismen.
    Instämmer ni också? Om inte, vad instämmer ni inte i, och varför?”

  4. Jag anser att du är ”ledande” i FiB/Kulturfront och syftar då på din ideologiska roll, inte på någon eventuellt formellt uppdrag. När det gäller det skabrösa ”Syriensolidaritet” uppger du själv i Aftonbladet att du är styrelseledamot.

    Jag har aldrig spekulerat om att pengar skulle ha någon betydelse för dig. Se mitt svar ovan till kommentaren från SL

    Det finns otaliga videoinspelningar på fredliga demonstrationer, både före och efter upprorets partiella övergång till väpnat självförsvar, som bekräftar att det är frågan om en social massrörelse med krav på frihet, rättvisa och demokrati.

    Du eller någon annan från FiB/Kulturfront kan be syriska ambassaden i Stockholm om tillstånd om att få besöka de av landets politiska fångar som inte torterats till döds så kan ni sedan ”identifiera” en del av den demokratiska oppositionen. Varför inte göra en artikelserie om dessa fångar i FIB/Kulturfront?

    När det gäller dina sex frågor har de senast besvarats av Tim Gibran:

    . Folket ska bestämma. Det kallas demokrati. Det förutsätter organisation-, åsikts-, media-, politisk val- och tryckfrihet. Sånt som Assadregimen ägnat hela sin existens åt att förbjuda, tortera till tystnad, massavrätta, för att stoppa. Noll legitimitet åt den regimen alltså.

    1. Fredlig lösning ? Under 6 månaders demonstrerade hundratusentals obeväpnade civila för vanliga medborgerliga rättigheter, medan regimen massakrerade demonstranterna med automatvapen och terror. Efter 6 månader började delar av regimens soldater massdesertera p g a detta och ställde sej på demonstranternas sida till deras skydd. Regimen Assad hade all möjlighet att visa ett fredligt ansikte, men visade sitt rätta: terrorns och det mördande förtryckets. Finns ingen anledning för nån att tro på Assads vilja till fred.

    2. Den helt dominerande utländska inblandningen i Syrien står Ryssland och Iran för med sitt stöd till en mördarregim utan nån rätt till makten. Västs skamliga roll är hittills till största delen att hindra vapen att nå oppositionen, denna är helt underbeväpnad och slåss främst med handeldvapen mot ryska stridsflygplan och tanks.

    3. Ja, sanktionerna och vapenembargot riktat mot de kämpande demokraterna måste hävas. Regimen har fri tillgång till en mordmaskin, tillhandahållen av dess allierade i Iran och Moskva.

    4. Det finns inget stöd till någon sida i Syrien från svenska staten. Att det skulle vara ”ett krig mot Syrien” är en grotesk lögn och fövillelse som diktaturen och dess vänner sprider och som ingen anständig människa kan tro på. Däremot är det ett mördande krig mot Syriens befolkning av en regim som har noll rätt till makten och som endast kan stoppas från fortsatta massakrer på den egna befolkningen av den väpnade oppositionen. Ju förr dess bättre. Endast demokratiskt valda regimer är legitima. Assads regim är en ren och mycket brutal diktatur.

    5. Ja.

    6. Det syriska folket ska bestämma sin framtid och det förutsätter demokrati. Ingen utländsk makt ska styra och ställa med detta, inte USA med vapenembargo riktat mot oppositionen, inte Ryssland, Iran eller nån annan med tungt vapenstöd till diktaturen Assad. Vanlig solidaritet med vanligt folk och deras rättigheter betyder att vi ställer oss på demokraters sida mot en mördarregim som inte har nån rätt i världen till den politiska makten.

  5. Jag överdrev, jag tänkte att det framgick. En smula för fantasifullt, men det finns en bakgrund, Iran bedriver ett ”arbete” mot sina flyktingar.

    Den militära lösningen är vald av Assad (som vi inte har något inflytande över), utländsk intervention kommer från Ryssland, Iran och Saudi (vi saknar inflytande över samtliga), västmakterna för inte krig i Syrien, det är ett inbördeskrig mellan olika folkgrupper och deras överheter/maffior, alla kan enas om ett fritt Syrien, men menar olika saker med det. Exempelvis är det osäkert om det finns ett eller flera syriska folk. Därför blir också slagordet ”enat Syrien” lite osäkert, vems enighet gäller om det inte finns någon övergripande? Exempelvis är det han-kinesernas enighet som gäller i Kina, den ska tibetaner och andra respektera. Sunni utgör 75% av Syriens befolkning, men de bestämmer inte, de har inte ens sin egen diktator, det behövs ganska lite fantasi för att räkna ut grunden för kriget, tycker jag. Åkte taxi i Luleå häromdan, i krokarna finns samer och svenskar, de är bägge missnöjda med den andres låga anpassning till dem själva, bägge tycker de har rätt. Svenskarna är landstjuvar, och rennäringen bortkastade subventioner över skattsedeln, och nu krisar långvården. Samerna ordnar danser för sig själva, det tror i alla fall en svensk taxichaufför. Etc. Längre bort behöver man inte titta. De tre utländska huvudaktörerna är Ryssland, Iran och Saudiarabien, de blandar sig i allihop. Vi tittar på och pratar, från utrikesministrar till minsta blogg. Vems intervention fantiseras det om att Sverige skulle stödja? USA seglade bort med sina skepp för några månader sen, för att lugna ryssarna. Lustiga blir de bloggar som pratar stort om västlig inblandning, när den hela tiden utförs av Ryssland och Iran på ena sidan, och saudi-arabien på andra.

  6. Jag svarar här bara på Kildéns kommentar och ska separat besvara Tim Gibrans kommentar, troligen först i morgon.

    Ang min ställning i FIB-Kulturfront och Syriensolidaritet. Kildén kan nog bara spekulera om min ställning i FIB. Jag skrev själv i förra kommentaren att jag var styrelseledamot i Syriensolidaritet tillsammans med 3 andra svenskar och fyra syrier, som tillhör den mycket stora grupp, sannolikt en majoritet, av syrier i Sverige som är mot den utländska interventionen i Syrien, som förstör landet och hindrat en fredlig utveckling. FIB-Kulturfront har skrivit om Syrien och ordnade i juni ett möte där två svenskar berättade om sitt besök i Damaskus maj 2012. De berättade bland annat hur de kunde besöka en ledande oppositionsgrupps fina kontor i centrala Damaskus och höra att man arbetade för att ersätta Assad-regeringen med fredliga medel.

    Demonstrationer: Det finns mycket olika rapporter om detta. I krig är sanningen ofta första offret, och man måste försöka vara kritisk. Det finns flera rapporter, också från utländska källor om att det fanns beväpnade grupper som använde vapen i tidigt skede av demonstrationerna. Den kanske bästa tidiga rapporten kommer från Arabförbundet i en rapport från början av 2012 som baseras på iakttagelser av 166 observatörer från 13 arabländer, vilka besökte 20 städer och distrikt i hela Syrien under en månad vid årsskiftet 2011-2012.
    Arabförbundets observatörer kunde röra sig fritt och intervjua medborgare som var mot eller för regeringen. Man nämner också att enheter i FSA attackerade både regeringssoldater och civila, med vapen och bomber, dvs. man ger stöd åt den syriska regeringens rapporter om sådana attacker. Som exempel nämns bombning av en civil buss, av ett tåg med dieselolja, av en buss med poliser och att åtta personer dödats och andra sårats.
    Arabförbundets rapport kritiserar också regeringen för att ibland använda onödigt våld. Observatörerna beskrev också fredliga demonstrationer både för och emot regeringen, som med ett begränsat undantag inte stördes. Enligt observatörerna förekom falska eller överdrivna medierapporter om explosioner och våld. (www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=29025). Rapporten godkändes av Arabförbundets ministerkommitté med röstsiffrorna 4-1, då Algeriet, Egypten, Oman och Sudan röstade för och Qatar röstade mot.

    Denna rapport har en helt annan empirisk bas än t.ex. rapporterna från den Londonbaserade Syrian Observatory for Human Rights (SOHR), med nära band till regeringen i Storbritannien, som gör sina beräkningar av dödsfall på ej sällan osäkra uppgifter bl.a. från videoinspelningar av ibland okänt ursprung.

    En central aspekt på konflikten är att USA, bl.a. enligt kända Pentagondokument sedan länge planerat att destabilisera Libyen (skett), Syrien (pågår) och sedan Iran. I detta arbetar de med ”unconventional warfare” enligt egna armé-manualer. Detta består i korthet av krig genom ombud och desinformation. Det förra sker via Saudiarabien, Qatar, Turkiet och innebär enligt flera rapporter – från utländska Assad-kritiska massmedia- utbildning, beväpning och finansiellt stöd åt rebeller, rekrytering av rebeller utifrån Syrien.

    Nu domineras det väpnade motståndet på marken av utländska, religiöst extrema grupper, enligt bl.a. Independent. Detta har hindrat och motverkat en demokratisk utveckling av demonstrationerna. Flera massakrer som initialt lastats på regeringen, har visat sig vara utförd av rebellerna. Detta och annat, som påståendet om kemiska vapen, är en del av den demoniserande desinformationen som herrar Kildén och Åsman verkar ha svalt så okritiskt. Detta motsäger inte maktmissbruk och våld av den syriska regeringen. Och den våldsbejakande oppositionens ledning är ju tillsatt under ledning av USA i Doha, Qatar i november, med en i USA bosatt (jämför Karzai i Afghanistan) syrier som presidentkandidat i en marionettregering. Snyggt sällskap ni har, Göte & Benny!
    Ska syrierna få demokrati måste kraften i informations- opinionsarbetet utomlands läggas på huvudmotståndaren, USA-imperialismen och dess medarbetare. Och på att bilda opinion för en fredlig lösning – mot USA:s, Frankrikes och Storbritanniens fortsatta och ökade beväpning av rebeller. Ställer ni upp på det?

  7. Jan Myrdal och hans gäng är lössen i den röda fanan. Gång på gång avslöjar de sig som diktaturens kreatur. Myrdal själv, när tog han avstånd från folkmördarna i Kina och Kambodja?

    Nu senast är det slaktaren Assad som ska försvaras med hjälp av halmgubbar och manipulativ argumentering. Som Romelsjö ger prov på här. Det var illa av Jinge att sälja sin blogg. Inte för att den var min favorit innan heller, men vänstern har för få plattformar på nätet. Synd att låta en av de mer välbesökta gå ner sig i sektträsket.

    Bra att ni påminner folk om vad Myrdal står för. Det är ett tecken på den svenska vänsterns svaghet att det fossilet fortfarande hålls upp som ett föredöme av någon mer än de närmast sörjande. Jag har diskuterat med vänsterpartister som, liksom Lindeborg, menar att man inte kan hålla Myrdals alla vidriga ställningstaganden för förtryck och diktatur mot honom. ”Det vore att slänga ut barnet med badvattnet”, typ. Samma personer skulle såklart inte tveka en sekund med att hålla liknande ställningstaganden från politiska motståndares som intäkt för att dessa personer aldrig någonsin mer borde öppna käften i något ärende alls. Det är dags att skaka lössen ur de röda fanorna.

  8. Idén att den här konflikten initierats och drivs av väst genom ombud är surrealistisk. Väst har givetvis inte startat krig alldeles bredvid oljekällorna, det kan potentiellt sprida sig till varje land med liknande befolkningsunderlag, och producera oändliga mängder flyktingar, och riskerar oljeleveranser och oljepris. Väst har hindrat vapenexport till Syrien, i egenintresse. När det höjs röster mot Assad på ministernivå i väst beror det på att hans regim är farlig, ser illa ut offentligt och har graverande statistik emot sig på sikt, orden kan inte förstås som krigsplanering. Väst ämnar inte ockupera Syrien, därför behöver vi ingen svensk linje i frågan.

    Den muslimska världen är en annan värld än vår, vår västvärld är inte deras huvudsakliga upplevelse, och de förstår sin värld som de gör, oavsett vad vi tycker om det. I saudis ögon kan Saudiarabien inte vara en av USA´s bandhundar, de utför inte USA´s vilja, de upplåter luftrum för flygoperationer ibland, men de är autonoma, egenviljes-drivna, med egna planer för sig och sin omgivning. I Saudiarabien är Saudiarabien huvudsaken. De gör bara affärer med USA. Sunni utgör massiv majoritet i Saudiarabien och i Syrien, utbryter inbördeskrig hjälper några saudiska sunni de syriska sunni, precis som några svenskar hjälpte finnarna mot sovjet, de uppfattar sig som släkt. Att inbilla sig att USA styr saudierna till att underminera Syrien är absurt; Syriens regim baseras på en etnisk minoritet, tillräckligt stora grupper ur majoriteten protesterar och möts med fältartilleri made in soviet.

    Det som underminerar Syrien är att regimen inte speglar landets etniska sammansättning; detta är krigets grundorsak. Ryssland och Iran är de huvudsakliga imperialistiska intressenterna. USA-imperialismen är inte huvudfiende till en eller två etniska grupper i samma land, regerade av en maffia ur den ena gruppen, beväpnad med ryska vapen, på den andras bekostnad. Det är ett inbördeskrig. USA är intresserat av stabila oljeflöden och oljepriser, och måste ta hänsyn till sina allierade i västeuropa, de vill inte ha miljoner flyktingar. Alltså försökte de gemensamt kväva konflikten, men eftersom den har sin grund på marken i Syrien kan väst inget göra. Utom att titta på, under lama protester. Sen kan några tänka som de gjort i femtio år, utnämna huvudfiender och vifta med plakat i trygga europiska städer, kriget förs på annan ort av människor med ryggen mot väggen, vare sig USA är inblandat eller ej. USA skickade bort sin flotta nyss. Rysslands och Irans ambassader bör vara målen för protesterna, de är imperialisterna.

  9. Jag har kommenterat Tim Gibrans inlägg på min blogg Anders Romelsjö på jinge.se (http://jinge.se), då mitt svar ej accepterades här. Även riktat viss kritik mot Socialistiska Partiet där. Når er med denna information på annat sätt. Var finns er a-mailadress?

  10. Vad är det för trams? Vi har inte fått någon replik på Gibran.

  11. Anders, skicka en gång till. Vi har ingen censur, utom i två fall: rasism och personliga oförskämdheter. Inget inlägg från dig har tagits bort.

  12. Kommentar till Tim Gibran 24/3 (Tidigare kommentar blev ej införd, var kanske för lång). Ett längre svar finns på http://jinge.se

    Trots osäker information bör de flesta kunna enas om.
    1. Fredlig lösning av konflikten.
    2. Nej till utländsk intervention.
    3. Upphävda sanktioner.
    4. Inget svenskt stöd för krig mot Syrien.
    5. För ett fritt, enat och självständigt Syrien.
    6. Låt det syriska folket bestämma sin framtid – inte al-Qadia eller USA-imperialismen.
    Instämmer ni också? Om inte, vad instämmer ni inte i, och varför?”
    5. Fredlig lösning? Under 6 månaders demonstrerade hundratusentals obeväpnade civila för vanliga medborgerliga rättigheter, medan regimen massakrerade demonstranterna med automatvapen och terror. Efter 6 månader började delar av regimens soldater massdesertera p.g.a. detta och ställde sej på demonstranternas sida till deras skydd. Regimen Assad hade all möjlighet att visa ett fredligt ansikte, men visade sitt rätta: terrorns och det mördande förtryckets. Finns ingen anledning för nån att tro på Assads vilja till fred.
    Svar: Kriget i Syrien utgår från USA-imperialismens väl kända planer på att destabilisera bl.a. Syrien samt även från förklarligt missnöje med diktaturen och ekonomiska problem. USA och dess allierade bedriver i Syrien ”unconventional warfare” enligt sin armémanual – krig genom ombud samt överlägsen massmedial desinformation. Huvudmotsättningen är nu mellan USA-imperialismen och Co samt den syriska regeringen. Kampen för ökad demokrati är viktig, men undanträngd av denna motsättning. De protester som började för 2 år sedan i Syrien hade tidigt inslag av utifrån beväpnade demonstranter, vilket motverkade en fredligare utveckling som i Tunisien och Egypten. Arabförbundet rapporterade om stora och ofta fredliga demonstrationer för och emot regeringen under 2011, men också om visst ömsesidigt våld.
    Du ger inga fakta om omfattningen av din beskrivning av Assadregimens dåd. För att komplettera: I sin bok ”Drömmen om Damaskus” skriver syrienexperten Aron Lund: ”Religionsfriheten är mer omfattande i Syrien än i nästan något annat arabiskt land” och att ”Assad var genuint populär”. I en opinionsundersökning av ett institut i Syrienfientliga Qatar gav 55 % stöd till Assad som president. Flera av de massakrer som tillskrivits regeringen har visats sig vara utförda av rebeller. Rebellerna på marken domineras av utlandsstödda, ofta religiöst extrema rebeller, dessutom med betydande inslag av utlänningar. Den starka al Nusra-fronten har anknytning till al-Qaida. Är regeringar i Bahrein, Saudiarabien, Irak, Afghanistan, Honduras etc. mer legitima?
    Man ska absolut stödja allt arbete på en fredlig lösning a la FN. Då ökar möjligheterna för en demokratisk utveckling och ett oberoende Syrien. Att världens i särklass mest aggressiva stat, USA och gamla kolonialmakter som Frankrike och Storbritannien och de utlandsstödda rebellerna i ställer vill ha krig säger något. Den syriska regeringen har lagt fram konkreta och utförliga fredsplaner a la FN, samt för demokratisering. Glöm inte att den våldsbejakande oppositionens ledning är tillsatt under ledning av USA i Doha, Qatar i november, med en i USA bosatt (jämför Karzai i Afghanistan) syrier som presidentkandidat i en marionettregering.
    6. Den helt dominerande utländska inblandningen i Syrien står Ryssland och Iran för med sitt stöd till en mördarregim utan nån rätt till makten. Västs skamliga roll är hittills till största delen att hindra vapen att nå oppositionen, denna är helt underbeväpnad och slåss främst med handeldvapen mot ryska stridsflygplan och tanks.
    Svar: Syrien har som erkänd legitim stat valt att ha samarbete med Ryssland och Iran som ej har trupper i Syrien efter vad man vet, och är annars ganska isolerad som stater som vill vara självständiga mot USA gärna blir. USA är världens största vapenexport, inte minst till diktaturer. Det är mycket väl belagt att USA och dess allierade, som Turkiet, Jordanien, Saudiarabien och Qatar, sedan länge försett rebeller med vapen, militär träning och pengar. Redan 1 april 2012 i Istanbul beslöt USA och drygt 70 andra stater (”Syriens vänner”) att stödja det splittrade Syriska nationella rådet med vapen och pengar motsvarande 140 miljoner svenska kronor. USA lovade 12 miljoner. Västs skamliga roll är att beväpna och stödja rebellerna enligt principen ”söndra och härska” för att öka sitt inflytande. Detta minska möjligheterna till demokrati.
    7. Ja, sanktionerna och vapenembargot riktat mot de kämpande demokraterna måste hävas. Regimen har fri tillgång till en mordmaskin, tillhandahållen av dess allierade i Iran och Moskva.
    Svar: Rebellerna på marken domineras enligt rapporter i massmedia (t.ex. Independent) i Assad-fientliga länder av religiöst extrema grupper (se ovan). De omfattande sanktionerna har inte stöd av FN-stadgan och har inte godkänts av FN:s säkerhetsråd.
    Men USA, EU och Arabförbundet har infört sanktioner mot den syriska regeringen och inte mot rebeller, tvärtom. Sanktionerna förvärrar situationen för befolkningen. 2,5 miljoner syrier hade enligt en FN-bedömning i november 2012 ett akut behov av humanitär hjälp och över 340 000 hade flytt till grannländerna. Sanktionerna bidrar till att människor inte får de mest basala mänskliga behoven tillgodosedda. Dit hör dricksvatten, elektricitet, bränsle till matlagning. Sanktionerna mot Syrien innebär ett aggressivt ekonomiskt tvång som siktar till regimskifte och kränker Syriens suveränitet. Sanktioner kan aldrig vara tillåtna för att framtvinga en regimförändring och andra stater får enligt folkrätten inte heller hota med sådana handlingar.
    8. Det finns inget stöd till någon sida i Syrien från svenska staten. Att det skulle vara ”ett krig mot Syrien” är en grotesk lögn och fövillelse som diktaturen och dess vänner sprider och som ingen anständig människa kan tro på. Däremot är det ett mördande krig mot Syriens befolkning av en regim som har noll rätt till makten och som endast kan stoppas från fortsatta massakrer på den egna befolkningen av den väpnade oppositionen. Ju förr dess bättre. Endast demokratiskt valda regimer är legitima. Assads regim är en ren och mycket brutal diktatur.
    Svar: Fakta visar tydligt att det är ett krig mot Syrien, vg. se mina svar ovan. Sverige deltar i EU:s hårda sanktioner mot Syrien. I våras krävde Carl Bildt Assads avgång. Utrikesminister Carl Bildt säger enligt Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter 30/ 8 2012 att Sverige kan komma att hjälpa SNC med ambulanser och mobila kök. (http://www.svd.se/nyheter/utrikes/syrisk-opposition-lovas-svensk-hjalp_7460492.svd; http://www.dn.se/nyheter/varlden/svensk-teknik-till-syrisk-opposition).
    ”De framförde en del konkreta önskemål, som vi ska titta på. Jag tror vi kan klara huvuddelen av vad de var intresserade av” säger Carl Bildt till TT efter att ha träffat SNC:s ordförande Abdulbaset Sieda och ytterligare fem ur SNC:s ledning i Stockholm.
    5. Ja.
    6. Det syriska folket ska bestämma sin framtid och det förutsätter demokrati. Ingen utländsk makt ska styra och ställa med detta, inte USA med vapenembargo riktat mot oppositionen, inte Ryssland, Iran eller nån annan med tungt vapenstöd till diktaturen Assad. Vanlig solidaritet med vanligt folk och deras rättigheter betyder att vi ställer oss på demokraters sida mot en mördarregim som inte har nån rätt i världen till den politiska makten.
    Svar: Jag stödjer också en demokratisk utveckling i Syrien. Som jag påvisat ovan, och som framgår av massmedia i även Assad-fientliga massmedia samt i broschyren ”Vad händer i Syrien?” med 83 referenser, 20 kr av solidaritetsyrien@gmail.com är den utländska interventionen med krig genom ombud och desinformation av dominerande betydelse nu. Den som vill stödja en demokratisk utveckling måste fokusera på att bekämpa USA-imperialismen och på att stödja fredsförhandlingar. Det är solidaritet med det syriska folket.

  13. Bara för att förtydliga. Vi har ingen censur så det var inte frågan om att den ”ej blev införd”. Jag tror, men vet inte, att kommentarsfältet inte tar emot hur många ord som helst. Ditt inlägg uteslöt sig nog självt pga längden.

  14. Så av den där långa blaffan (en gång till) finns ett svar som lyder:

    Svar: Syrien har som erkänd legitim stat valt att ha samarbete med Ryssland och Iran som ej har trupper i Syrien efter vad man vet, och är annars ganska isolerad som stater som vill vara självständiga mot USA gärna blir. USA är världens största vapenexport, inte minst till diktaturer. Det är mycket väl belagt att USA och dess allierade, som Turkiet, Jordanien, Saudiarabien och Qatar, sedan länge försett rebeller med vapen, militär träning och pengar. Redan 1 april 2012 i Istanbul beslöt USA och drygt 70 andra stater (”Syriens vänner”) att stödja det splittrade Syriska nationella rådet med vapen och pengar motsvarande 140 miljoner svenska kronor. USA lovade 12 miljoner. Västs skamliga roll är att beväpna och stödja rebellerna enligt principen ”söndra och härska” för att öka sitt inflytande. Detta minska möjligheterna till demokrati.

    Okej..

    Då fortsätter citeringen här. Den första meningen tar priset! ”Syrien har som erkänd legitim stat valt att ha samarbete med Ryssland och Iran som ej har trupper i Syrien efter vad man vet, och är annars ganska isolerad som stater som vill vara självständiga mot USA gärna blir.”

    Godmorgon, gomiddag, gokväll!

    Vad som är väl belagt är att de just har det. Att Ryssland & Iran bidrar med trupper och vapen är inte ”efter vad man vet”. Det syns i minsta spår av folkmordet som de stödjer. Den där fantastiska träningen av ”rebeller” är däremot inte lika väl belagt. Och beväpningen är en fis i rymden jämfört med Ryssland och Irans beväpning av terrorregimen Assad.

    En stat, vars regim mördar sin befolkning och bombar civila bostadskvarter, skolor, sjukhus osv. sönder och samman, kan inte kallas för legitim. Någonsin.

  15. Paul, det är som du ser nästan omöjligt att ens debattera seriöst med folk som har ett färdigt raster till vilket de bara behöver leta ”fakta” som passar in. Konkret analys av konkreta situationer är inte ens en bekant metod.
    mvh
    Benny

  16. Ingen har kommenterat min information och påståenden om:
    -den påtagliga utländska interventionen;
    -dess inverkan på möjligheten till en fredlig, demokratisk utveckling;
    -Arabförbundets viktiga rapport;
    -rebellgruppernas sammansättning;
    -den militära träningen och stödet av rebellerna;
    -huvudmotsättningen i konflikten;
    -den svenska regeringens (och oppositionens) ställningstaganden;
    -FN-stadgans förbud mot sanktioner och utländsk intervention;
    -FN-stadgans tillåtelse av staten att försvara sin suveränitet;
    -att oppositionens ledning tillsatts på USA:s initiativ och med dess stöd;
    -Arons Lunds synpunkter (han menar nu att FSA ej existerar);
    -mitt förslag till ”lösning” mm
    1. Fredlig lösning av konflikten.
    2. Nej till utländsk intervention.
    3. Upphävda sanktioner.
    4. Inget svenskt stöd för krig mot Syrien.
    5. För ett fritt, enat och självständigt Syrien.
    6. Låt det syriska folket bestämma sin framtid – inte al-Qadia eller USA-imperialismen.

    Ang ”Syrien mördar sin egen befolkning” etc.
    Kommentar: I det av USA & Co initierade väpnade upproret gömmer sig rebeller i olika bostasområden etc. Säkert bombar Syriens regering där, det stämmer nog, och civila dödas, liksom oskyldia civila dödas av rebellerna. Den USA-inspirerade beskrivningen som Paul ger utelämnar helt att det är en strid mot förskansade, ofta extremistiska, ofta utländska rebeller där oskyldiga civila också dödas.

    Desto viktigare med en fredlig lösning a la FN, och ej fortsatt beväpning och krig a la USA, Strobritannien, Frankrike, Saudiarabien, Quatar och al-Qadia.

  17. Anders, vilken information? Jag kan bara se den officiella positionen som regimen står för. Det är möjligt att vi kommmer att svara dina ”påståenden” genom att skicka dem till din blogg där din text publicerats.

  18. sl, Cypern verkar ha fungerat som tvättbräda för ryska kapitalägare. Att de skulle vara i konflikt med Putin tror jag inte. Beviset är väla att Cypern är den störste direkte utlandsinvesteraren i Ryssland, dvs oligarkernas pengar tar en tur via Cypern för att återvända hem med annan färg.
    mvh
    Benny

  19. ”Men för en socialist eller för den som fokuserar på att försvara yttrandefriheten kan denna förståelse aldrig innebära att man försvarar den högerradikala politiska islamismen.”

    Jag fattar inte hur ni kan skämma ut eran härliga socialistblogg med ett sånt här pajkastarinlägg. Hur skulle jag som hängiven socialist förklara för muslimerna hur dom ska leva sina liv och kasta sin religion på sophögen? Och varför hålla på dra upp någons åsikter för nästan 60 år sedan? Jag har väll också tyckt olika genom åren. När jag var ung fascinerades jag av högern vilket jag inte gör idag.

    Jag accepterar muslimer och jag accepterar islam som innehåller förhållningssätt till ägandet som påminner om socialismen. Sin religion får dom styra utan mej. Jag vill inte lägga mej i.

    Annars är det många intressanta kommentarer här. Bl.a. fick jag en ögonöppnare av sl som påstår att imperialister finns på mer än ett håll. Bra där sl, men det är inte alltid jag håller med även om verkar kunnig. Det finns ju även tendens och åsikter. 🙂

    Det otäcka med vänstern är att den kan innehålla fraktioner som påminner starkt om kristendom och dess historiska uppdelning i olika grenar. Om vänstern vore kyrkan skulle jag tillhöra svenska kyrkan och inte något frireligiöst eller någon sekt.

    Socialism handlar om ägande och ägandet måste också vara fokus lika självklart som Amen i kyrkan.

    Gud är stor och god men Marx är störst och bäst 🙂

Kommentera