Inga valborgseldar i Västsverige – här är det Cortégen och demonstrationer som gäller…

.

I den mån de tänds är valborgseldar i Västsverige ett helt nytt via media importerat fenomen.

SMHI:s  meteorolog Pererik Åberg är däremot uppvuxen med denna tradition. Han rådde i går omtänksamt nog folk i våra nejder att ”bylta på sig ordentligt så att de klarar av hård kuling och kyla när de går ut för att titta på valborgseldarna”.

Kruxet är bara att det gör vi inte. I Göteborg med omnejd tittar på många däremot på den anrika Chalmerscortégen. Det är en tradition ända sedan 1911 där studenterna vid den tekniska högskolan i stan lockar hundratusentals åskådare.

Ingos höger slog knock på världen … Klockan 03.47.27 svensk tid på morgonen den 27 juni 1959 hördes ett segervrål över landet. Ingo slog ner Floyd i tredje ronden. En historisk händelse för oss göteborgare som naturligtvis skildrades i Chalmerscortégen.

Däremot tänder vi inga eldar i dag. Här är det påskeldar som gäller. De skilda traditionerna har en helt ”naturlig” förklaring.  I våra nejder kommer våren med snösmältning och torka bra mycket tidigare än i östra och norra Sverige. Förr brände man av fjolårsfönan för att få ett bra bete till kor och hästar. Numer handlar det om att samla ihop och bränna upp ris och grenar från trädgårdar, diken och det som är på väg att bli ”grönområden”. Dessutom passar många på att städa upp och rensa gårdar, källare och vindar, från allt som kan tänkas brinna. Under fyra år bodde vår familj på Nordöarnas Knippla (Öckerö kommun) och kom då i närkontakt med ungdomens vilda fejder om allt brännbart. Eftersom alla samhällen vill ha störst brasa och öarna mest består av sten, klippor och berg slåss man vilt och ofta med blodvite om framförallt alla gamla julgranar…

I det Göteborg där jag växte upp hade överhuvudtaget valborgsfirandet, utöver cortégen, ingen större betydelse. Det var ”en grej” för studentstäderna Uppsala och Lund. Mina föräldrar brukade lyssna på ångradion när Lunds studenter sjön in våren i Stadsparken. Mer än så var det inte. På den tiden när arbetarrörelsen fortfarande var en rörelse var det i Göteborg Första majdemonstrationerna som i stället var folkfester. Allt icke nödvändigt arbete var tabu. Alla affärer var igenbommade. För borgerligheten var detta i stället en dag när man höll sig undan och på sin höjd vårdade den egna bakfyllan…

Bilden från Första Majdemonstration på Heden i Göteborg någon gång under slutet av 1890-talet.

Pererik Åberg fortsatte sin prognos i går med att berätta om vädret I maj. Han sa politiskt korrekt nog inget om hur vi skulle klä oss i morgon när vi demonstrerar men berättade ändå om sol. I borgerlighetens Sverige ska man titta på valborgseldar, ta med sig en picknickkorg med ekologiska, närodlade delikatesser och sjunga studentsånger men arbetarnas egen högtidsdag ska helst inte uppmärksammas alls. Mitt råd är ändå att i morgon, trot sol över landet behålla långkalsongerna på, vindarna från Nordsjön kyler.

För övrigt läser jag i dag att en del naiva journalister upprörs över politiska konvulsioner och en del våldsamma sammandrabbningar i det Libyen som för snart två år sedan störtade diktaturen Khaddafi. Varför så förvånade? Det gör naturligtvis ”ont när knoppar brister” och ingenting kunde vara mer naturligt än att det tar tid för den borgerligt demokratiska revolutionen att slå ut i blom efter 42 år av istid och diktatur. Inte minst i en sådan konservativt land som Libyen. En del av de beväpnade ungdomar som var upprorets stormsvalor kräver exempelvis i en demonstration utanför Utrikesdepartmentet att alla gamla makthavare från ”Den store ledarens” tid ska rensas ut från förvaltningen. De kräver också arbeten och generösare invalidpensioner för de revolutionärer som skadades under kriget. I landet opererar dessutom en del mindre reaktionära salafistgrupper, men inte ens i sina mer moderata former fick dessa något större stöd i de första fria valen för ett år sedan.

I år blir det den andra gången i landets historia som I maj efter regeringsbeslut kan firas som Arbetarnas internationella högtidsdag. Något vi ska glädjas över Under diktaturens långa år var det bara ”Den store ledaren” som firades. Facklig verksamhet var belagd med dödsstraff…

Till sist en länk till gårdagens blogg om mitt I maj i Göteborg 2013. Klicka på rutan nedan:

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

3 reaktion på “Inga valborgseldar i Västsverige – här är det Cortégen och demonstrationer som gäller…

  1. I morgon 1:a maj är den enda högtidsdagen jag numera riktigt ser fram emot och den enda traditionen jag helhjärtat stödjer.

    Det känns härligt att få leva ut det man känner för utan att egentligen behöva uttrycka någonting. Det räcker med att sluta upp och gå med.

    Vädret ser också lovande ut. Det här ska blir riktigt bra!

    Följ med ni också! 🙂

  2. Jag läste Gnistans kommentar, till händelserna i Libyen. Stefan Lindgren anklagar USA för bristen på ordning i Libyen. De gamla maoisterna är inte mycket till revolutionärer.

  3. Örjan , det har du verkligen rätt i. Stefan Lindgren begriper sig bara på stabila diktaturer som Pol Pots ”himmelrike” eller Kung Kims rike. När sociala revolutioner bryter ut då ser han bara oreda och instabilitet.

Kommentera