Plötsligt har situationen i Egypten blivit extremt farlig för den folkliga oppositionen. Militärens ultimatum att ”oroligheterna” måste upphöra inom 48 timmar annars kommer man att avsätta Morsi är inget annat än ett hot om en militärkupp. Det är sant att många av de miljoner som demonstrerade 30 juni har illusioner om att ”armén och folket är en näve” och om generalerna störtar Morsi kommer många att jubla. Men det är verkligen en pyrrhusseger. Det är en militärkupp oavsett vad demonstrerande människor känner och säger.
Egyptens militär har kontrollerat statsapparaten och det politiska livet i decennier. Den gjorde sig av med Mubarak för att säkra sin kontroll över makten, och för att hindra tendenserna till myterier och splittring i de lägre leden i armén.
Det är gatan som ska avsätta Morsi, inte generalerna.
Dess ultimatum är inte motiverat av att generalerna tycker Morsi är odemokratisk. Det enda seriösa motiv som ligger i luften är att undvika att ”gatans parlament” driver den valde presidenten på flykten. Därför sägs det bland annat i generalernas kommuniké att folkets mobilisering var ”gloriös”. Dels spelar det på illusioner om militärledningens karaktär och verkliga intentioner. Dels är det till för att på nytta undvika att lägre officerare och soldater ”minglar” med folket.
En kupp från militären behöver inte bli en blodig historia. Men det skulle ändå befästa militärapparatens roll som politisk vågmästare i ett land som redan styrts av militären i decennier. Det tog bara ett år för Morsi att förbruka huvuddelen av sitt politiska kapital. Om militären sätter sitt hot i verk kommer generalerna troligen inte att själva styra utan omedelbart tillsätta någon form av ”expertministär” för att preparera nyval och en omarbetning av den nya konstitutionen som Morsi arbetade fram.
Sådana här herrar ska inte ha politisk makt
Som socialister säger vi nej till varje ingrepp i den politiska processen från militärens sida. Det innebär samtidigt att vi till fullo stöder miljondemonstrationernas krav på Morsis omedelbara avgång och att det hålls nyval. Om ”gatans parlament” vinner och jagar Morsi på flykten är det ett stort framsteg för revolutionen och de demonstrerandes tro på den egna styrkan. Om militären avsätter Morsi och kräver att mobiliseringen avbryts i namn av den ”nationella säkerheten” kan det bara tolkas som ett bakslag.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Egypten, Morsi, Militär
Det låter som det i Egypten finns Morsi, militären och den demonstrerande oppositionen (som är folket)
Punkt
Har jag fattat rätt?
Hej Någon, när jag skriver Morsi då tänker jag också på de politiska krafter han representerar. Det är bara ett sätt skriva på, ungefär som när man skriver att Sarkozy ville ditt och datt, bakom finns också UMP.
Pingback: Egypten: Militärkupp eller fortsatt demokratisering? | Svensson
Du hycklar Benny. Dina ”folkliga oppositionella” nämner du som ”gatan har talat” och Mursi och dom islamtrogna som ”politiska krafter”.
Det liknar avhumanisering och det absolut vidrigaste människor kan utsättas för.
Ett parti som för fram så låga åsikter kan jag absolut inte tänka mig att rösta på.
Två mot en och stanken av ruttnande lik är det vad som ”revolutionen” har och erbjuda?
http://www.svt.se/nyheter/varlden/kraver-utredning-efter-dodsskjutningar
Någon, nu är du verkligen ute och cyklar. När världshistoriens största folkliga mobilisering jagar iväg en president som saknar legitimitet (hade 25% av de röstberättigade bakom sig) och som enväldigt driver igenom ändringar av konstitutionen i en islamiserande riktning, inte uppfyller ett enda av de löften han gav, då känner du lukten av ruttnande lik. Har du helt tappat fortfästet?
Någon , nu är helt ute och cyklar. När världshistoriens absolut största mobilisering driver en president på flykten därför att han inte genomfört ett enda av de löften han gav, helt tappat sin legitimitet och enväldigt drivit igenom en konstitution i islamisernade riktning som den stora majoriteten inte vill veta av, då känner du ”lukten av lik”. Att militären än en gång ingripit för att hindra ”gatans parlament” att vinna och för att avleda revolutionen är ett problem. Men när militären avtackade Mubarak var det ingen som gapade om ”militärkupp”. De som mobilserade mot Morsi kommer också att mobilisera mot militären om den visar tecken på att vilja behålla det direkta styret.
Vad gäller ”det revolutionära hjältedådet” i Beirut orkar jag inte ens kommentera. Vad menar du? Om du ska vara oförskämd och insinuera att den här typen av illdåd är vad jag förespråkar då gör du dig bara dum.