”Du har blod på dine hænder”

När danske statsministern Anders Fogh Rasmussen utsågs till ny generalsekreterare för NATO 2009 förnekade han bestämt att han själv skulle ha sökt jobbet.

Många danskar menade att detta var en fet lögn och har nu fått sina aningar bekräftade i och med att Damon Wilson, då central rådgivare i Vita Huset, i dagarna gått ut och berättat att den danske högerpolitikern själv uttryckligen bad om uppdraget vid ett möte hemma hos George W Bush på dennes ranch i Texas 2008. En privat förfrågan som kom sedan han först på ett möte med pressen berättat om sin beundran för presidenten och hans krig:

”Frihet och värdighet har för människan ett universellt värde. Det är värden, som människor, vilka lever under förtryck av brutala regimer, strävar efter. Vi har en förpliktelse i att stå vid dessa människors sida i deras kamp för frihet och demokrati. Detta är vår gemensamma utmaning, och Ni herr president, och USA har mer än någon annan främjat denna vision om frihet och demokrati. Tillåt mig att ge Er min hyllning för detta.”

Bush stod inte själv för den formella utnämningen men pressade på hårt vid övergångsträffar med Barak Obama för att denne skulle utse just Rasmussen till chef för denna toppbefattning. Om än en juniorscout för USA i det europeiska sammanhanget, ändå den mest lojale och plikttrogne medlöparen på en kontinent där gamla stormakter hade drabbats av politisk vilsenhet med sina starka antikrigsopinioner. Rasmussen är ett av de fotavtryck som Bush lämnat efter sig i politiken.

Att Rasmussen ljög om sin egen roll är naturligtvis i sig en struntsak.  Det som upprör många i Danmark är att han betalade för sitt jobb genom att dra in Danmark i USA:s reaktionära krig och där visa Bush sin lojalitet genom att offra danska soldaters liv. Femtioen danska soldater har mist livet i Afghanistan och Irak sedan 2002.  Varav fyrtiotre i Afghanistan. De flesta i frontstrider samtidigt som beslutet om jobbet som generalsekreterare i NATO skulle fattas. I förhållande till folkmängden innebär det att lilla Danmark där haft i stort sett samma förluster i stupade som USA. ”Du har blod på dine hænder” som en aktivist utropade i Danmarks riksdag när han slog röd färg över statsministern i samband med beslutet om att tjäna Bush i Irak.

Rasmussen ljög dessutom på samma sätt som Bush och Tony Blair om Sadam Husseins påstådda massförstörelsevapen:

”Irak har massförstörelsevapen. Det är inte något vi tror. Vi vet det. Irak har själv bekräftat att man haft senapsgas, nervgas, mjältbrand, Men Saddam vill inte göra en avräkning. Han vill inte berätta för oss när och hur dessa vapen har blivit förstörda”.

Rasmussen ljög också – liksom den danska riksdagens majoritet – när det gällde påståendet om att Saddam vägrade att samarbeta med FN:s vapeninspektion. I stället var det Bush – och han själv – som vägrade att lyssna på Hans Blix, ordförande för FN:s Vapeninspektionskommisson, vilken hävdade att den inte funnit spår av massförstörelsevapen vid sina inspektioner. Detta trots att denne i hemlighet var avlyssnad av amerikansk säkerhetstjänst. ”Tänk om de ändå brytt sig om vad jag sa”, är Blix egen kommentar till detta…

I sina memoarer rackar Bush igen ner på Frankrikes tidigare president Jacques Chirac och den tidens tyske kansler Gerhard Schröder vilka ”svek” när det gällde invasionen av Irak 2003. Han lär ha sett dem som omoraliska vindflöjlar. För tidningen Times har han berättat att det bara finns fyra bestående internationella vänner från sin tid som president: Tony Blair, australiern John Howard, Japans Junichiro samt Danmarks Anders Fogh Rasmussen. Den senare utvecklade en personlig vänskap med Bush. Stoltserade med stor cowboyhatt på dennes privata ranch i Texas, åkte tillsammans med krigspresidenten fyrhjuling runt på markerna och vände sedan gigantiska amerikanska burgare ihop på dennes grill.

I Tyskland blev det liv över Bush`s påstående om att Schröder fick kalla fötter under förhandlingarna om Irak. Uwe-Karsten Heye, då talesman för regeringen, svarade i Der Spiegel med att kalla den förre amerikanske presidenten för ”en obegåvad bondröv”:

”Hans intellektuella nivå var extremt begränsad. Han hade inte den minsta aning om vad som föregick i världen. Men däremot kände han till varenda ko i Texas”.

Hur Danmark en gång kommer att värdera Rasmussens internationella karriär återstår att se….

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I media: SVD1,

12 reaktion på “”Du har blod på dine hænder”

  1. Nu var det ju ingen lögn om masterförstörelsevapen; Saddam använde nervgas mot träskaraberna, det är allmänt känt, och bilderna är spridda över hela världen. Inga kärnvapen hittades, men däremot B och C-vapen. Det var väl antagligen kombinationen av oljan, massförstörelsevapen och angreppet på Kuwait som fick USA att ta kostnaden och eliminera Saddam; det blir antagligen Irak som får betala för sin egen förstörelse i slutändan.

  2. Jo, det var lögn. Han hade använt gas mot träskaraberna – och kurderna – men vad jag kan erinra mig, liksom Blix om jag förstått honom rätt, så hade Saddam gjort sig av med dessa i linje med FN:s krav. Nog hade Bush och Powell visat upp eventuella fynd efter invasionen om de hade hittat något?

  3. Saddam sa att han gjort sig av med sina bevisade massförstörelsevapen, men de trodde honom inte. Det är väl exakt vad Fogh-Rasmussen säger?

  4. Nej, det är inte vad Rasmussen sa. Han sa att Saddam ljög. I stället borde han ha sagt att Powell och Bush ljög och inte trodde på FN. Från wiki:

    ”Hans Blix och FN:s vapeninspektörer fann inga massförstörelsevapen under sina inspektioner hösten 2002 till vintern 2003. Blix uppgifter kritiserades av USA och Bush-administrationen, vilka drev tesen att Irak hade stora, mobila laboratorier för framställande av kemiska och biologiska stridsmedel och stora lager av sådana vapen; det antyddes även att Irak hade eller försökte framställa kärnvapen. Blix utsattes under denna tid, 2002-03 från vissa håll för mycket hård och delvis hånfull kritik, framför allt utgående från de kretsar som var positiva till en invasion av Irak. En starkt kritisk artikel av Per Ahlmark i den amerikanska dagstidningen Washington Times hösten 2002 fick relativt stor uppmärksamhet. Samtidigt togs Blix och hans inspektörsgrupp i försvar av andra och även av Scott Ritter som hade haft samma uppdrag några år tidigare och även han dragits in i ordkriget mellan Irak, USA och dess allierade. Några laboratorier eller lager relaterade till massförstörelsevapen hittades aldrig, vilket på många håll sågs som en upprättelse för Blix efter den kritik som riktats mot hans arbete.”

  5. Exakt, de påstod att Saddam ljög, de trodde honom inte, de trodde att Blix inspektioner tilläts bara där inget fanns att hämta, men att det fanns på andra ställen. I den anglosaxiska världen är svenskar inga sanningsvittnen, utan mellanhänder, förhandlare, folk som står på flera sidor samtidigt, och FN har ingen artegen åsikt, FN är en spelplats för politik. Det enda de visste säkert var att Saddam använt nervgas och invaderat Kuwait, och att han kunde hota oljeproduktionen, det gjorde hela skillnaden. Att säga att Rasmussen har blod på sina händer i ett sammanhang som Saddams politik och dess konsekvenser kallas på svenska att sila mygg och svälja kameler. Saddam hade blod på sina händer.

  6. Powell använde fabricerade bevis i FN. Utfrågningarna i Storbritannien visade tydligt att USA med flera staters regeringar mycket väl visste att de inte hade något på fötterna.

  7. Så KAN det absolut vara, vore det inte för oljan, oljerutterna och närheten till Ryssland hade Saddam kunnat fortsätta tills han dog en naturlig död, som Mugabe, eller Kim. Det är oljan som är föremålet för allas intresse, vägen dit får se ut hur som helst, eftersom gigantiska underbalanserade budgetar och mord i stor skala inte är något problem så är inte lögn det heller. Med dagens mediabrus är det omöjligt för mig att veta om du valt källor som tycker saker, eller vet saker, eller har en heltäckande bild, eller vem som vet vad andra visste då. Man kan påstå vad som helst, det gäller att få någon att tro på det. En regeringsapparat är en stor sak, olika delar av den kan ”veta” olika saker. Den amerikanska regeringen verkar i vissa lägen ha fått sin information live från CNN, som alla andra.

    Saddam spelade för högt, i slutändan på egen bekostnad. Han togs ur trafik efter att ha dömts ut som galen och omöjlig att förhandla långsiktigt med. Oljan gjorde företaget möjligt att räkna hem. Risken för oljeförsörjningen på några decenniers sikt, med den tidens antaganden, gjorde företaget betydelsefullt. Så det genomfördes, med 9/11 som förevändning, trots att ingen islamist-koppling fanns. Eftersom Saddam bevisligen använt nervgas mot misshagliga civila var han innehavare av BC-vapen. Sovjetiska gasvapen finns här och var bland sovjets gamla allierade.

    En galen diktator är dyr för sina undersåtar. För egen del känns det lite skämmigt hur vi tittade på invasionen lite som underhållning, man låg mitt i natten och tittade på TV hur Saddams antika sovjetiska luftvärn missade F117 och Tomahawker, medan de irakiska tvångskommenderade soldaterna dog på marken. Och sen aknade de civila vatten och avlopp. Det är rätt sorgligt att ett land som har gratis pengar in i statskassan ändå hamnar i klorna på någon som i storhetsvansinne driver det i botten; allt kunde ha varit så mycket bättre.

  8. Det kanske är bättre å göra som i dom sk demokratierna där handelsmännen bestämmer allt hur det ska vara men så blir dom rika på kuppen också. Det är vad vi kallar för verklig demokrati.

    Då behövs egentligen ingen politik heller men för att kallas demokrati behövs folkvalda och dom kan isåfall göra nåt annat tillexempel gå runt och räkna antalet kor. 🙂

  9. Hej Någon, stort frågetecken. Vilka stater tänker du på, som är s.k. demokratier och styrs av handelsmän??

  10. Man behöver inte gå så långt….
    Vem bestämmer i EU tycker du?

    Ordet handelsmän har jag hämtat ur sl:s historiska djupdykningar och det som betecknades handelsmän då har en helt annan motsvarighet idag.

    I skolans historielektioner blev jag noga inpräntad att alla historiska samhällen som sysslade med handel var framgångsrika men jag tänkte aldrig på att ställa frågan om det gynnade alla i de samhällena eller bara det fåtalet som gjorde affärerna.

    För att ordna det här finns ett väldigt bra verktyg som kallas beskattning, och då kan välståndet fördelas i bestämd ordning över samtliga i samhället.

    Dessvärre har trenden de senaste decennierna varit succesivt minska denna beskattning vilket har medfört att de redan rika blivit ännu rikare medan de som redan var utsatta har fått det ännu sämre. Kanske jag själv är en av dom.

    Nu tycks det dock vara så att vår gemensamma välfärd är så gott som utsåld och resurserna därmed slut att ge ut till dom som redan har och dom i sin tur kanske rapar mätta och ser att det sista dom lyckade trycka ner råkade vara någon annans hjälp för överlevnad.

    I det skedet kan det uppstå missnöje och en kris hos dem som fördelar (beskattar) samt då en möjlighet till förändring vilket jag nu går och hoppas på. 🙂

  11. Göte!!!!!

    Vad är träskaraber för nåt?

    Gillar inte ordet, tycker det låter nedlåtande 🙁

  12. De kallas träskaraber, därför att de bor i träsken vid gränsfloden mellan Iran och Irak, det är alltså inte skolgårdssvenska, utan en geografisk benämning. De var olydiga mot Saddam på 80talet, och fick smaka nervgas. Inte ens Hitler använde nervgas mot andras befolkning; kanske fattade han inte vad han hade i reserv, kanske fruktade han graden på vedergällning, eller tyckte han att hans övermänniskosoldater skulle klara alla undermänniskornas stormanlopp utan nervgas. Röda Arméns planer för västeuropa under efterkrigstiden inbegrep taktiska kärnvapen och nervgas som fältartilleri, men realiserades aldrig. Saddam passerade alltså en gräns som värre diktatorer än han själv ryggat för.

    Skatter är alltid till för de många med låg inkomst, vore de till för de rika fanns ju inga rika. Närhelst en skattehöjning föreslås blir bara den del som är till för de många kvar sen kvarnarna malt. I dagens DI kan studeras för femtielfte gången hur det går till; sossarna tycker att Vattenfall ska vara statligt. Varför? Pliktskyldig miljömumbojumbo om en verksamhet som redan har noll utsläpp, sen kommer det; Vattenfall ska garantera låga elpriser åt basindustrin. Inte åt alla, alla vanliga människor ska ha högt pris, det är bra, men basindustrin ska ha lågt. Först höjs skatten så att vi kan investera i kraftverk, till allas fromma heter det, sen ska elen användas som statens mjölkko på befolkningens bekostnad. Det går till så varje gång, i varje fråga. Till slut fattade en tillräckligt stor del av sosseväljarna galoppen, valde borgerligt, men de borgerliga gör på samma sätt. Svenska politiker är överens om det mesta, det är bara gradskillnader när det gäller skattekvot för olika delar av befolkningen och geografiska intressegrupperingar som utgör skillnaden. I grunden har staten ett eget liv, centrerat kring dem som befolkar den, och den lever på befolkningens bekostnad. Det gör även så kallade arbetarstater.

Kommentera