Det syriska folket offras i diplomatins dödsdans

Tänk dig en vanlig seriemördare som går fri bara han säger sig vilja lämna igen sina vapen. Det är vad som sker i den diplomatiska dödsdans där USA och Ryssland nu offrar det syriska folket. USA backar från kravet på att ett hot om våld skrivs in i en FN-resolution om Syrien. I stället sägs att man vill tillämpa andra medel, som sanktioner om regimen inte överlåter sina enorma lager av nervgas åt internationella övervakare. Alla krav om att krigsförbrytaren Assad måste gå är borta. Parterna ska träffas om två veckor, sedan – kanske längre fram i höst – kan det bli en ny förhandling i Genève. Regimens massakrer på sitt eget folk med konventionella vapen har med dessa vändor kommit i bakgrunden och mer eller mindre blivit legitimt. USA:s utrikesminister John Kerry sa efter gasattacken den 21 augusti att denna var ”obscen”.  Efter de senaste handslagen mellan  honom och ryssarnas Lavrov kan vi tala om en lika obscen diplomati.

Nedan en artikel som jag skrivit om detta i Fria Tidningars lördagsnummer:

 

Utanför Rysslands välbevakade ambassad i Damaskus

hyllas Putin och Assad med regimens upptryckta propagandabilder

Vare sig Obama eller Putin

Vapenhjälp åt den syriska revolutionen!

Wladimir Putin har kommit in från diplomatins kulisser och – för en stund – ryckt åt sig rollen som Fredsfursten för Syriens plågade folk. I ett öppet brev till USA:s medborgare åberopar han till och med Gud och att denne skapat alla oss människor som jämlikar när han sparkar in en välriktad känga på Obama för dennes tal om att amerikanarna skulle vara helt ”unika”, en sorts Guds nya egendomsfolk.

Men med den bibliske Fredsfursten som profeten Jesaja siade om, med denne Messias har Putin inte många likheter. Trots att rysk TV säger att hela världen nu hyllar honom och att han måste nomineras som näste fredpristagare.

”Då ska de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken ska inte mer lyfta svärd mot varandra och inte mer träna sig för krig”, hette det hos Jesaja när han beskrev Fredsfurstens kommande rike. Putin har i stället varit huvudleverantören av vår tids vapen till Assaddiktaturen. Det är visserligen inte svärd och spjut, men väl ryska automatvapen, ryska höghastighetsgevär, ryska granatkastare, ryskt artilleri, ryska SCUD-missiler, ryska stridsvagnar, ryska stridshelikoptrar och ryskt stridsflyg som dödat de syrier som rest kraven på frihet, jämlikhet och värdighet. Det är samma vapen som förvandlat mängder med stadsdelar och förorter till makadam och drivit bort sex miljoner människor, trettio procent av landets befolkning, från sina hem. Med sitt eget Tjetjenien i minne har den skrupelfrie Putin hela tiden haft stor förståelse för hur man in till ryggmärgen krossar folkliga uppror.

Assadregimen har förvandlat hela stadsdelar och förorter till makadam…

Alltsedan regimens gasattack mot Ghoutas befolkning (i FSA-kontrollerade områden) den 21 augusti har ryska talesmän och ministerier med de mest spretiga och patetiska uttalanden försökt att rädda skinnet på Assads familjediktatur och sin egen roll i Mellanöstern. Först hade det inte förekommit någon attack med nervgas överhuvudtaget, sedan sa man och säger att det är uppenbart att gasattacken var ett eget massivt självmord från rebellsidan, en utstuderad provokation för att få Obama att avfyra sina Tomahawkmissiler mot diktaturens militära infrastruktur.

Det berättades om egna ryska satellitbilder som skulle bevisa detta scenario. I sitt öppna brev I New York Times tog Putin också detta för givet och fortsatte med att ”underrättelser nu talar om att militanterna förbereder ännu en attack – denna gång mot Israel – vilket inte kan avfärdas”.

Ändå föreslår inte Assad märkligt nog en internationell insats för att tvinga rebellerna att lämna ifrån sig sina kemvapen. Han dokumenterar självfallet inte heller sina ”underrättelser”. Det hela är uppenbart bara skabrös diplomati. Nej, Putin föreslår i stället absurt nog att det är Assad som ska lämna ifrån sig sina kemvapen – som man dessutom egentligen inte har haft – under internationell kontroll!  Men, han sätter villkor för en FN-resolution. Han drar en egen ”röd linje” för att det ska bli samsyn. Den syriska diktaturen ska inte pekas ut som ansvarig och ett gemensamt uttalande från säkerhetsrådet får inte heller innefatta någon form av hot om militära repressalier även om regimen inte skulle infria ett löfte om att lämna ifrån sig alla kemvapen…

Barak Obama har på sitt håll famlat runt i snart tre år när det gällt hur Vita Huset ska svara på den arabiska revolution som vare sig har dansat färdigt efter en enda vår eller handlar om ett kortvarigt väderomslag utan är ett klimatskifte, en historisk decennielång process med uppror mot de auktoritära diktaturer som så länge satt lås och bojor på nya generationers strävan efter frihet, demokrati och rättvisa. Obama har sett hur gapet i den egna Djävulsklyftan bara vidgats mellan demokratisk retorik och USA:s eget cyniska maktspel ”on the ground”. Senaste stridsflyg och klusterbomber levereras i parti och minut till diktaturens Saudiarabien. Generande tystnad om alla brott mot mänskliga rättigheter i Bahrein samt – om än med viss motvillighet – fortsatt miljardstöd till Egyptens militär trots att Assad fått en ny kompis i al-Sisi…

USA:s humanitära hymlande om Syrien och Vita husets olika löften om hjälp åt oppositionen har under två år bara resulterat i proviantpaket, skyddsvästar och en del satellittelefoner. Först nu – samtidigt med hotet om en missilattack har de lättare handvapen som John Kerry utlovade i april börjat att nå fram till stridszonerna. Västvärlden har en del öppna skavsår i sin relation till Syrien och skulle gärna se en ommöblering i landets regeringskabinett samt svagare syriska band till främst Iran och Hezbollah. Men framförallt vill man ha stabilitet. Ingen avgörande regimförändring, bara en ansiktslyftning som i Jemen där man bytt diktator utan att byta regim.

Assads terrorbombningar av sjukhus har blivit nära nog legitimt…

Vår utgångspunkt som socialister måste vara en helt annan. Vår röda linje korsades redan för två år sedan. För oss måste det handla om ett fast band av solidaritet med de sekulära och demokratiska krafter som i Syrien kämpar mot denna besinningslösa diktatur. Avväpnas Assad på sin arsenal av kemvapen är det naturligtvis bra och betydelsefullt. Men det får inte ta bort fokus från motståndet i övrigt. Bara sedan den 21 augusti har regimen dödat tretusen människor, nästan bara civila, med sitt artilleri och sina stridsvagnar. I tisdags satte man på nytt in stridsflyg även i Damaskus.

Till skillnad mot Obama måste vi stödja upprorets krav på ett regimskifte. Jag skulle inte gråta om amerikanska missiler slog ut exempelvis Assads stridsflyg. Men det är inte detta rebellerna först och främst har begärt och de mest framsynta av dem inser att de med detta själva skulle få mindre kontroll över utvecklingen. Deras alternativ är kravet på verklig vapenhjälp så att diktaturen kan störtas och dörren åtminstone på glänt kan öppnas för en demokratisk revolution.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I media: SvD1,RödaMalmö,SvD2,

10 reaktion på “Det syriska folket offras i diplomatins dödsdans

  1. Göte, med din analys har du krossat många röda linjer.

    1. Du anklagar Putin för att inte prata om regimens ”krigsbrott” men du pratar aldrig själv om rebellernas massaker av oskyldiga varje dag i Syrien. Nu senast i Maalola, den historiska kristna byn med runt 5000 invånare där rebellerna dödade ett 20-tal personer. Rebellerna attackerar områden som håller sig borta från konflikten medan regimen går efter beväpnade mördare och jihadister.

    2. Självklart så hackar du på att man inte har klara bevis på att rebellerna är bakom den kemiska attacken. Men du säger ingenting om att USA aldrig visat oss eller FN någon bevis på regimens ansvar. Om man inte är blind som du så inser man att det mesta pekar mot att rebellerna (eller tredje part) är ansvariga. En nyligen släppt belgisk jornalist sade sig höra medan han var fången hur rebellerna pratade om att använda kemiska vapen och anklaga regimen. Turkiet har också officielt, för runt 6 månader uttalat att man hade tagit fast rebeller på väg mot syrien och med de 2 kg sarin. Sen dess har man försökt gömma undan det inträffade. FN har i ett uttalande sagt rakt ut att det är rebellerna som är ansvariga för den kemiska attacken i Khan El Aasal. Men allt detta ser du inte. En annan sak, eftersom området i Ghota kontrollerades av oppositionella, varför gick man inte ut och filmade gatan och döda människor överallt (kom ihåg lögnen att 1400 har dött)?? varför visar man bilder på enbart barn? varför visar man inte var denna bild är tagen, utan bara bilder i lokaler?

    3. Du som svensk har ingen rätt att be ett annat land att bomba sönder mitt land! En utomstående person får endast spela en roll att minska dödandet och få ett slut på ett elände som tar syrien mot världens ände och inte mot någon form av frihet eller bättre rättigheter.

    4. Ryssland (utöver sina strategiska anledningar) vill ha ett sekulärt Syrien, vilket delas av majoriteten av den syriska befolkningen. Större delen av rebellerna och den politiska oppositionen har aldrig visat att det är deras mål i och med deras fortsätta stöd åt rebellernas misshandling av oskyldiga i Syrien. En viss del av oppositionen har insett att kriget just nu handlar om Syrien to be or not to be, och därmed tagit ett steg tillbaka och, även om de är kritiska mot regimen och vill att den ska avgå, så står den för en diplomatisk lösning. Det är vad Syrien behöver så att man kan ta några steg i rätt riktning.

    5. Jag tycker du ska gå med i den syrien oppositionella kolaition med säte i Qatar och Turkiet. För ni delar minst två saker: Den ena är att ni står för fortsatt krig. Det andra att det syriska folket inte vet vem ni är, men att ni ändå sitter och pratar i dess namn.

  2. Visst vill vi alla ha demokrati i Syrien, Putin undanta! Men hur ska det går till? Med minst sju olika fraktioner som kämpar inbördes och för ”ett fritt Syrien” på sina egna villkor. Ser ingen väg fram mot demokrati för Syrien med eller utan Assad, men du Benny kanske har andra funderingar, som leder fram till ett demokratiskt Syrien`

  3. Martin, jag har lika lite som du ett recept på vad de som i dag kämpar mot regimen ska göra i morgon och hur de ska bygga upp sitt samhälle igen. Men ett vet jag: inget kan uppnås om inte diktaturen störtas. Det enda jag och andra som stöder kampen kan göra är att stödja de som vi tror står för ett demokratiskt Syrien. Och jag tillhör inte de som tror sig se bara fanatism och blodsugna jihadister. Folket reste sig bakom kraven på Frihet, Rättvisa och Dignitet. Sedan dess har revolutionen fått bölder på halsen, al-Nusra och ISIS, men det dör man inte av.
    mvh

  4. Syrienforum, jaha och vem är du som talar i det syriska folkets namn i skydd av en pseudonym?

  5. @”syrienforum”

    Det är regimen som skjuter sönder landet, driver befolkningen på flykt, och som ger jihadisterna en spelplan. Ingen behöver be USA att skjuta sönder landet, regimen har redan gjort det, med ryska vapen. Ingen har heller bett USA att skjuta sönder Syrien, men däremot skulle man kunna tänka sig att eliminera Assads flygstridskrafter och artilleri, så att Assad inte kan skjuta sönder landet, sätta in kemvapen och fördriva befolkningen. Assad och Syrien är två skilda saker.

    Nu har USA beslutat sig för att låta bli, då kan Assad fortsätta som förut, och förvandla fler städer till grushögar. Att USA avstår beror på kostnaderna, både ekonomiska och politiska, erfarenheter av tidigare ingrepp i arabisk lokalpolitik och bedömd nytta av insatsen. Syrien ingår inte i den amerikanska sfären, USA låter Ryssland spela förstafiol och försöka reda upp soppan de åstadkommit genom att beväpna Assad till tänderna. Kvar på spelplan finns nu bara skurkar; Assad och Putin som ska reda upp sin egen röra, det kommer att gå till som i Tjetjenien. Putin varnade för terroristdåd om USA slagit ut Assads flyg, rent hittepå från en av skurkarna. I verkligheten ser vi redan terroristdåd på marken, utförda av bägge sidor, men i grunden orsakade av Assadregimens lust att döda för att överleva.

  6. @ sl

    syrien behöver fred för att kunna gå vidare och ta något steg mot mer frihet. Det är inte eliminering av luftvärn som är lösningen. Tyvärr beskriver du en situation (från en snäv vinkel) men kommer inte fram med en verklig lösning för hela det syriska folket. Regimen skjuter på reveller som har tagit upp vapen (oberoende av anledning). Rebellerna skjuter på allt och alla. Alla vet vi att ju mer rebellerna får vapen ju mer hårdhänd som militären kommer att vara. Stoltheten och envisheten som vissa delar av saudi sponsrad opposition har, reflekterar inte det syriska folket.

  7. sl

    Varför är du hela tiden så angelägen att poängtera det är ryska vapen regimen använder?

    Vapen är pengar och pengar luktar inte.

    Det kunde lika gärna vara vapen från vilken ”marknadsekonomi” som helst eftersom vapen går att sälja och tjäna pengar på…

  8. @”syrienforum”

    Det bör poängteras gång på gång att regimen är ryskutrustad, och att det rimmar väl med att den låtsas vara progressiv inför en minoritet i västerlandet som vill trilla i den sortens fällor. I verkligheten innebär ryskutrustad bara extra benägenhet att använda överväldigande eldkraft mot civila, dessutom brukar enpartistat, kontrollerad press och en säkerhetstjänst som löper amok hänga ihop med rysk materiel. Den ryska militären har traditioner som den överför på den armé som får ”hjälp” via instruktörer. Ryssland är en marknadsekonomi med frånstötande traditioner. Syrienkriget är ett krig i den ryska intressesfären. Det är en avgörande ingrediens i USA´s bristande intresse. Det är de ryska vapenleveranserna som håller igång det storskaliga kriget, utan dem kvävs det hela efter ett tag.

    Är det avsiktligt du tillskriver mig ”luftvärn”, när det ”står stridsflyg och artilleri”, eller är du inte medveten om att du försöker blanda bort korten? Många hade gärna sett att Assad inte kunde beskjuta och bomba civilsamhället på ryskt manér, kemvapnen levereras med flyg eller artilleri. Regimen behöver inte luftvärn mot de andra, de har inget flyg.

    Din beskrivning är inte ens snäv, den är uppochner. Det är regimen som får vapen kontinuerligt, det är regimen som för kriget, den skjuter på civilbefolkningen och tvingar den till att ta till vapen. Regimen raserar landet och fördriver befolkningen. De ryska vapenleveranserna håller igång beskjutningen. Regimen är ansvarig för sina egna handlingar, den beskjuter civila, vem som helst. Syrien är inte längre ett land, utan minst tre länder, ett alawitland, ett sunniland och ett kurdland. Förmodligen ett par till.

  9. ….. och alla kan förenas under socialismen.

    Är det månne som är tanken med bloggskrivandet här? 🙂

Kommentera