Över en natt har Benjamin Netanyahus kampanj för ett bombkrig mot Iran gått i stå. Han är vresig och sur och låter som om han har käften full med ättika när han kommenterar uppgörelsen mellan stormakterna och Iran:
”Det som har kallats för en historisk uppgörelse är ett historiskt misstag. Världens farligaste regering kan nu skaffa sig världens farligaste vapen”.
Netanyahus reaktion är komplett idioti. Ett sista knakande från en omkullvräkt rotvälta. Uppgörelsen, om den håller, är naturligtvis bra för alla människor som riskerat att plågas av en regional militär konflikt.
Vad som inte är bra kan i stället vara diplomatiska och politiska rekyler när det gäller andra konflikter. Omvärldens ointresse för demokratiska rättigheter i hårdföra diktaturer som Iran och Syrien riskerar att öka. Robert Fisk som skriver i den brittiska tidningen Independent kanske träffar rätt med sin kommentar:
“I Damaskus, misstänker jag att Bashar, själv en alawit-shia, kommer att stoppa om barnen i sängen, dela ett glas med sin fru Asma och sova gott i natt”.