Bakom politiska striders yttre sken finns ofta hårda ekonomiska motsättningar mellan kapitalägare och makthavare.
Det gäller i högsta grad den politiska kris som pågår i Ukraina och som i media mest framställts som en strid mellan nationalistiska (rent av fascistiska) anhängare av EU och lika hårda anhängare av en ekonomisk integration med Putins Ryssland.
Men under ytan rasar en hård ekonomisk strid mellan två block av kapitalägare, de traditionella oligarkerna som snabbt skapade sig en förmögenhet genom att stjäla allt som satt löst efter Sovjetunionens sönderfall och å andra sidan en grupp nyrika kapitalägare, kallad ”Familjen”, kopplade till presidenten Viktor Janukovitj.
President Victor Janukovitj ser till familjens intressen.
Sedan Janukovitj makttillträde 2010 har ”Familjen” organiserat en veritabel hold-up mot statens kassakistor och nationens ekonomi. Från 2010 har tillväxten på 4% omvandlats till negativa siffror och budgetunderskottet på låga 2% nått 8% . En så snabb försämring beror inte enbart på den internationella konjunkturen utan i första hand på den förda politiken, det vill säga en organiserad kupp mot den offentliga sektorn för att berika ett skikt av höga funktionärer och affärsmän.
Enligt ekonomisk expertis har denna grupp årligen lagt 8-10 miljarder dollar till den egna förmögenheten. Medan regeringens artificiella penningpolitik skapat en övervärderad hrivna (Ukrainas valuta) som krossat många mindre exportföretag har de nyrika i ”Familjen” med hjälp av en ny skattelag från 2010 kunnat placera allt större förmögenheter på Cypern.
Källan till ”Familjens” nyrika medlemmar heter gas. Ukrainas Naftogaz har ett kontrakt med ryska Gazprom enligt vilket den förre köper gas till priset av 410 dollar per 1 000 m³ från Gazprom. Presidenten Janukovitj har emellertid gett kapitalstarka vänner rätten att köpa gas på världsmarknaden till ett pris av 50 dollar per 1 000 m³ och sälja vidare till Naftogaz för 410 dollar. Därmed köper Naftogaz inte den volym gas från Gazprom som kontraktet dem emellan stipulerar. Det är källan till Gazproms och Putins irritation.
Men det är också en vidunderlig källa till rikedom för de ”vänner” till presidenten som kan köpa gas för 50 dollar och sälja vidare för 410 dollar. Rövarbaronerna som härjade i USA på 1800-talet vitnar av avund i sina gravar.
I den fokliga protesten mot korruption och maktmissbruk finns en ful nationalistisk ådra.
Men vännerna i ”Familjen” är inte ensamma vid köttgrytorna. Miljardärerna bland de ”gamla” oligarkerna har sina intressen att bevaka. Herrar som Rinat Akhmetov, landets rikaste person, med miljarder i industriella anläggningar världen över, Victor Pinchouk ägare av metallindustrier och finansmannen Igor Kolomoisky skapade sina förmögenheter strax efter Sovjets sammanbrott.
De var den tidens ”rövarbaroner” och nu ser de en anknyting till EU som ett sätt att bevara sina ekonomiska tillgångar och intressen genom att Ukraina vid en anslutning till EU tvingas respektera lagar och regler till skydd av den privata egendomen. Något de inte är säkra på i den ”kleptokrati” som härskar i ”Familjens” Ukraina och Putins Ryssland.
Detta är en bakgrund till den aktuella politiska krisen i landet. Många andra faktorer griper in, som den traditionella kulturella och språkliga splittringen av landet, de ukrainsktalandes nationalism och den ryska regimens tyngd i östra Ukraina, landets ytterst svaga arbetarrörelse och minnet av Sovjetunionens förtryck under decennier.
Det finns många sätt att protestera på.
De som verkligen kommer i kläm i detta nystan av ekonomiska och politiska motsättningar är den arbetande befolkningen som ser hur deras levnadsvillkor försämras alltmer. Deras problem kan inte lösas med en anslutning till EU:s fattiga periferistater eller en integrering i den ryska ekonomiska sfären. Utan bara genom en politik som söker att möta befolkningens sociala och ekonomiska behov inte oligarkernas giriga jakt på allt större vinster att placera i skatteparadisen.
-Å ena sidan tillhör vi de trettio länder som har flest miljardärer. Å andra sidan finns vi med på listan över de länder som blir fattigare. (Oleg Soskin, ukrainsk ekonom).
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Ukraina, Ryssland, Olja, Gas
Tack Benny, väldigt intressant läsning, bra sammanfattat och lättläst 🙂
Att som sl påstå oroligheterna enbart beror på tillhörigheter i öst/väst kändes inte tillförlitligt det måste bero på mer.
Nu undrar jag bara vem eller vilka som xxxxxxxxxisterna har utsett som syndabock där, några kapitalägare kan det väl ändå knappast vara?
Hej Någon, det handlar om en mycket hård motsättning inom oligarkin. Mellan de som stal sig rika 1989-95 och de som nu favoriseras av Janukovich och som skapat sig miljardförmögenheter på 3-4 år.
Jag tyckte också att inlägget var bra, men uppfattar inte att det står i motsättning till Ukrainas interna uppdelning i två kultursfärer. Janukovich tillhör den ryskspråkiga sidan, vilken sida tillhörde de första oligarkerna? Är detta en affärsstrid mellan två olika generationer ryssar, eller en strid mellan två affärsgrupperingar komna ur varsin kultursfär?
Hej sl och Gott Nytt År på dig.
Det är mer en strid mellan olika kapitalgrupper med olika ursprung. ”Familjen” runt Janukovitch har skapat sina förmögenheter under presidentens vingar mest genom fifflet med gas (köpa för 50 sälja för 410) och de har intressen av relationen med Ryssland. Oligarkerna som stal allt som gick att stjäla 1989-95 vill nu ha lag och ordning(med EU-regler till skydd av privata egendomar) efter att ha roffat åt sig Rövarbaronerna i USA.
Tack detsamma!
–
Om det samlas tio- eller hundratusentals på torg i västra Ukraina är det inte för att säkerställa att Janukovich gäng på en gång ska miljardärer på deras bekostnad och de själva ska få njuta av höga energipriser. Förmodligen uppfattas Janukovich som en maffiaminister, särskilt av dem som inte delar hans etnicitet.
–
De som sålde ut statens egendom, har de en gemensam etnisk nämnare? Var inte de också mest ryssar från östra Ukraina? Blondinen med flätorna som sitter i fängelse för korruption, hörde inte hon till väst-ukraina, och sitter inte hon i fängelse just för att hon bråkat med första gangstergenerationen? Är det inte så att bägge generationerna gangsters är ryssar, även om den gamla vill skydda sina affärer från den nya, men de som demonstrerar på gatorna inte gör det för någon av maffiagruppernas räkning, utan ser bägge som korrupta fiender från den etniska motståndarsidan?
–
Jag tror att det sovjetiska maffiasamhället var ryssdominerat, att de tsarryska- och sovjetimperialistiska traditioner lever vidare, att det finns en stor grupp ukrainare som inte är ryssar och som mjölkas av en maffia de inte ens delar alfabet med. Jag tror att det är ett hemskt skämt att just den blonda i flätor sitter i fängelse, det gör hon därför att hon störde den ryska maffians affärer, möjligen försökte hon ta över dem för egen räkning. De som demonstrerar är hennes folk. De demonstrerar därför att de är maktlösa. Att just hon sitter i fängelse symboliserar att halva befolkningen inte ens får höra talen i parlamentet som handlar om hur de ska beskattas och hindras från att försörja sig själva på sitt eget språk, de får höra den ryska övermänniskans pekpinnar och be om översättning för att få veta just hur de ska misshandlas härnäst. Så tror jag det hela upplevs av den halva av befolkningen som inte är rysk. Därav ständigt pågående demonstrationer. Jag kan ju ha fel.
SL, du har missuppfattat min blogg. Det du skriver håller jag med om i stort. Mitt syfte var att visa på den djupa ekonomiska konflikt som ligger under ytan av nationalisiska och politiska motsättningar. För övrigt var inte ”tjejen med flätorna” mot Ryssland. Tvärtom anklagades hon för att ha fifflat med de ryska gaskontrakten. Konflikten mellan nya och gamla oligarker är inte en ”etnisk” konflikt mellan v♪2st och öst utan mera en fråga om hur den egna förmögenheten bäst förvaltas och försvaras. Vad gäller massdeomnstrationerna har jag redan skrivit om dem och jag tror att där är den huvudsakliga drivkraften ett totalt missnöje med en djupt korrumperad statlig administration.
Jag tror jag fattar precis hur du menar. Det spelar helt enkelt ingen roll vilken etnicitet en affärsman/politiker har, de använder statliga kontrakt och mutor till att berika sig, Julia och väst-ukrainarna inkluderade. När de väl skaffat sig pengarna försöker de använda regelverket till att försvara dem, genom att placera pengarna på Cypern visar de implicit att regelverket inte skyddar förmögenhet, det är ju helt naturligt eftersom de själva vridit regelverket till att berika sig innan de var förmögna. Regelverk är till för att skydda de rika, den som vill bli rik trotsar dem. En ny, sorglustig tolkning av begreppet ”regler är till för att brytas”. De enda som är i en position att bryta regelverk till egen fördel är politiker, är man inte det får man skaffa sig privatarmé och i kraft av den bli politiker. Affärsman är maffioso, är politiker, är brottsling. Den affärsman som inte är maffioso och politiker råkar ut för maffian och politiken och blir av med verksamheten.
sl, kan det vara så att du enbart kan betrakta kapitalister som det goda, rättrogna, strävsamma och mycket viktiga ”drivmotorer” som samhället aldrig kan klara sig utan och därmed heller inte får ifrågasättas och alltid måste strykas medhårs. Samhällets VIP:are med diplomatstatus. Skulle det ändå uppstå problem så måste felet ALLTID finnas någon annanstans till exempel genom att kalla samma funktion för ”maffia”.
Kan det vara så tror du?
Benny,
Här är vi vana vid att nationalisterna anser EU som en fiende till nationalstaten och därmed är emot EU men hur är det då i Ukraina?
Vad jag förstår har nationalisterna där en mycket framträdande roll i demonstrationerna vilket sl tycks sopa under mattan för att mer få det mer att framstå som en konflikt öst/väst. Skulle inte förvåna mig om det var nationalister som slog sönder Leninstatyn för dom är ju kommunisthatare iaf här. Vad har det framkommit om nationalisterna, vilken agenda och vilken propaganda driver dom?
Någon; trodde du jag var ironisk? Jag håller helt med Benny, det är affärerna det bråkas om, och hur de genomförs med politik.
Men jag vill tillägga att bråken sker i ett socioekonomiskt sammanhang. I Ukraina finns två parallell-universum, ett på kyrilliska och ett mera centraleuropeiskt. Faktum är att jag inte vet så mycket mer, etniskt baserade konflikter är på frammarsch, vaccinet från 1945 hjälper inte längre.
Jag tror att man ska dela Ukraina, så att vardera befolkningsgruppen får sina egna politiker att vara förbannad på. När härskarna har en etnicitet och undersåtarna en annan tar det över konfliktbeskrivningen. Exempelvis får de som har etnicitetsbråk på programmet lätt att ta offentlig plats om det verkligen föreligger ett fall. Det gör det i Ukraina.
Bra blogg, den bästa jag läst om Ukraina sedan Steigans «Ennå er ikke Ukraina dødt». Helt rätt som du skriver:
”De som verkligen kommer i kläm i detta nystan av ekonomiska och politiska motsättningar är den arbetande befolkningen som ser hur deras levnadsvillkor försämras alltmer.”
Den icke arbetande delen av befolkningen, d v s pensionärerna, ska tilläggas. Jag vet ju vad min svärmor i Kiev, änka efter en högt dekorerad veteran från det stora fosterländska kriget, har i pension (eller inte har, för att vara mer korrekt).
Sl – att dela landet är ingen väg framåt. Det finns nämligen ingen tydlig geografisk gräns mellan de som talar ukrainska och de som talar ryska. Östra och södra delarna av landet domineras visserligen av rysktalande. Men dessutom är ryska ofta stadens språk och ukrainska landsbygdens. Ett exempel: I Odessa, vid Svarta Havet, talas nästan uteslutande ryska. I Datchne, den lilla by 15 km utanför Odessa där min fru har sina rötter, talar nästa alla ukrainska.
Det finns ett skämt att på pendeltåget in till stan talar fler och fler ryska ju närmare Odessa som man kommer.
Efter att ha tillbringat ett par veckor i landet under julhelgerna slås jag över hur splittrat landet är – även på gräsrotsnivå. ”Västanhängarna” anklagar rysktalande för att vara agenter från Ryssland. Östanhängarna menar att alla som demonstrerat på Maidan är betalda av Timoshenko och EU. En delning av landet skulle ytterligare fördjupa dessa motsättningar och riskera att få förödande konsekvenser av den typ vi såg i Jugoslavien under 1990-talet.
Jag är övertygad om att en av de absolut viktigaste frågorna för socialister och fackligt aktiva som verkar i Ukraina är lösningen på motsättningen mellan rysk- och ukrainsktalande på basplanet.
Jag vill också poängtera att de rysk- och ukrainsktalande grupperna har mycket gemensamt. Språken påminner mycket om varandra. De allra flesta ukrainare behärskar båda språken och i många familjer finns både ryssar och ukrainare. Förtrycket under Stalin-åren, som de ukrainska nationalisterna talar om delades av de allra flesta ryssar och de har alla drabbats lika av kapitalismens återupprättande.
Jag förstår, jag har dessutom fått det att se ut som om jag ville dela landet. Det är ju upp till dem som bor där. Det är vanligt att ett land med flera etniciteter bor de ena på landet och den andra i stan.
En fråga; jag har uppfattat det som att väst-ukrainarna inte är ortodoxa och inte använder kyrilliska bokstäver. Det kanske inte stämmer? Språken liknar förstås varandra ljudmässigt, till ordstammar och grammatik, de lånar av varandra, men skriftspråket?
Ukraina har bara ett officellt språk: ukrainska (till skillnad från Vitryssland som förutom vitryska också har ryska som officellt språk)
Ukrainsk kyrilliska skiljer sig lite från ”rysk” kyrilliska, ungefär som att det är ett par skillnader mellan svenska och dansknorska alfatbetena.
Det mest västra områdena i Ukraina har historiskt aldrig någonsin tillhört ryska imperiet utan tillhört andra länder (Polen, Habsburg). Det var först 1939 som den delen kom att tillhöra Sovjetunionen (och 1945, om man ska vara noggrann och inkludera Uzjgorod). Krim har aldrig varit en del av Ukraina, det var Chrustjov som fick för sig att 1954 ge Krim till Ukraina för att fira Ukrainas anslutning till ryska riket 1654.
Som jag förstått talas i västra delen en renare form av ukrainska. En språkintresserad ukrainare berättade för mig att ukrainska språket varierar men att de flesta talar en slags riksryska utan direkta dialektala inslag.
Nu börjar det krypa fram i media det du berättade i det här inlägget 🙂
Bildt:
”- Jag skulle inte vilja formulera mig så, men vi ska titta på olika instrument för att komma åt korrupta pengar. Vi har ju olika typer av ekonomiska intressenter som spelar en politisk roll som kanske gör det tillsammans med grannländer med stora ekonomiska intressen. Det var väl ovanligt diplomatiskt uttryckt?”
http://nyheter.se.msn.com/utrikes/bildt-eu-f%C3%B6rd%C3%B6mer-lagar-i-ukraina
tack Mats, intressant.