”Svenskarna ska öppna sina hjärtan. Men de rika ska inte öppna sina plånböcker…”

Hos många finns det en vrångbild av hur Fredrik Reinfeldts höstlika, redan berömda sommartal ska ses. Till och med vår kanske mest bitska och roligaste satirtecknare, Max Gustafson, han fick nog fel lydelse på den flirtlapp som Reinfeldt här singlar över till Jimmy Åkessons riksdagsbänk.

Vad sa då Reinfeldt? Jo, raka motsatsen:

”Svenskarna måste öppna sina hjärtan och ta emot de allt fler människor som flyr till Sverige från världens krig och katastrofer. Vi måste ha tålamod med de motsättningar den ökande flyktingströmmen kommer att skapa. För det är människor som kommer in i Sverige och bygger det svenska samhället tillsammans med oss. Tillsammans bygger vi ett bättre Sverige.”

Alltså mycket långt ifrån de retoriska slingor av nationell invandrarfientlighet som Frankrikes Marine Le Pen, Storbritanniens Nigel Farage eller Nederländernas Geert Wilders så hänfört och ofta använder sig av.

Reinfeldt och den borgerliga alliansens andra partiledare är säkert själva personligen öppna och medkännande för både flyktingar och anhörigmottagning. Till skillnad från SD:s järnrör som i grunden inte vill ”diskutera invandringspolitik” utan bara slå mot flyktingar och invandrare överhuvudtaget. Allianskvartetten vill också ha en kraftig ökning av arbetskraftsinvandringen och har – tillsammans med Miljöpartiet – skapat en situation där ett större utbud av arbetskraft på flera områden inneburit och innebär en dumpning av löner och arbetsvillkor. En svag och mycket vek fackföreningsrörelse har inte mycket att sätta emot för att svenska kollektivavtal ska gälla.

Nej, i sitt sommartal slog Reinfeldt fast att ”Vi har råd med invandring. Vi ska öppna våra hjärtan”.

Det var sedan, i den andra delen av sitt tal, som sommarvärmen raskt gick över i bister vinterkyla:

”Jag kan redan säga att det kommer att bli omfattande kostnader för att ta emot dessa människor. De är så pass omfattande att det kommer att lägga ytterligare restriktioner för vad som finns utrymme för i offentlig finansiering. Därför lovar vi nära nog ingenting i den här valrörelsen, det kommer inte att finnas något utrymme för det, sade Fredrik Reinfeldt.”

Alltså: ”Vi har råd med invandring. Men vi har inte råd med reformer”.

Här spelar han ett högt spel och hoppas att den stora majoriteten av väljare ska ha förståelse för ökade flyktingströmmar, men samtidigt acceptera verkliga kostnader och därför en sämre välfärd (och på köpet en arbetsmarknad med ett försvagat löntagarkollektiv). För att ändå kunna ro hem de svåra år som kommer med bra styrfart ska vi underförstått begripa att det då givetvis krävs en ansvarsfull alliansregering med tre nya år för Reinfeldt, Borg och Bildt…

Han vill få debatten att huka under budgettak och till de nyliberala normer som accepterats av en stor majoritet i riksdagen. Tanken på en radikal omfördelning av beskattning och inkomstfördelning, en omprioritering i budgeten där man exempelvis tar från militären och ger till dem som flyr eller, ve o fasa, hotar banker och finanskapital, alla sådana politiska utmaningar kommer att hudflängas som ansvarslöshet och extremism. Svenska folket ska öppna sina hjärtan. Visst. Men de rika ska inte öppna sina plånböcker! Inte den minsta skugga ska falla över solsidan.

Förmodligen kan Reinfeldt vinna en del bollar på den serve han slagit i valmatchens sista game. Han spelar mot oppositionens svaga sida och vet att socialdemokratins legitimitet som trygg regeringsbildare och bevarare av folkhemmet från förra seklet inte längre har någon större giltighet för många människor. Han hoppas på människors rädsla för ett rödgrönt politiskt kaos med skuren ekonomisk motor och skenande räntor. Han vet att vare sig Stefan Löfvén/ Magdalena Andersson eller paret Gustav Fridolin/Åsa Romson är beredda att lyfta på taket till den arena där matchen spelas. Jonas Sjöstedt för sin del riskerar att hamna lite vid sidan av plan. Blir lätt bollkalle eftersom han vill inte vill bli bortplockad från plan av (s) och (mp).

Samtidigt är det så att det finns stora grupper av människor som inte lever på ”Solsidan”. Människor som inte fått del av vare sig jobb eller skattesänkningar. Människor som inte kan få en rimlig bostad. Sjuka som utförsäkrats. Arbetslösa som inte får a-kassan att räcka till. Pensionärer som förbannar att de får betala högre skatt nu, med halv inkomst, än vad de hade när de byggde upp det här landet. Det är också många svenskar, gamla som nya, som på grund av en misslyckad integrationspolitik upplever onödigt stora sociala konflikter (och dessutom bär på egna fördomar och en egen rädsla inför förändringar) när det gäller flyktingmottagning och invandring.

Det är i denna verklighet Jimmy Åkesson får en helt egen spelplan av Reinfeldt. Han behöver inte ifrågasätta budgettak eller kräva att de rika ska öppna sina plånböcker. Bara konstatera att Sverigedemokraterna haft rätt när det gäller invandringens kostnader. Ett slut på denna. Ja, då blir många miljarder över till både militären och pensionärerna.

Är då Reinfeldt blind för vad han bjuder på? Är det bara ett humanistiskt kall bakom sommartalet? Var hans vädjanden på Norrmalmstorg en modern Bergspredikan om barmhärtighet? Samma fråga gäller för skrämseln från duon Borg och Bildt?

Nej, det är ren valtaktisk cynism som ligger bakom svarar Aftonbladets Anders Lindberg. Moderaterna bara utnyttjar kriserna i omvärlden för att skrämma människor. På så sätt hoppas de att trots allt att kunna vända opinionen i valspurten de kommande veckorna.

Självklart är det så, även om vi inte ska anklaga Reinfeldt för rasism och invandrarfientlighet.

Jag tror dessutom att moderaternas taktik är så sataniskt att de inte bara hoppas på ett mirakel 14 september. Om de inte lyckas fullt ut. Ja, då räknar de med att Sverigedemokraterna gått fram så mycket att det blir nyval under hösten. Jimmy Åkessons SD kanske rusar upp till 15 procent och Löfvéns tänkta regeringsbildning kan gå om intet eller blir så svag att den inte orkar regera. Riksdagens dörrar öppnas för nyval och Reinfeldt kan återkomma som den enda garanten för stabilitet i landet…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

3 reaktion på “”Svenskarna ska öppna sina hjärtan. Men de rika ska inte öppna sina plånböcker…”

  1. Jag tror att Reinfeldt meddelade som det är; det finns ingen som kan stoppa invandringen, det spelar ingen roll om man vill eller inte, trycket utifrån är så stort och kontrollapparaten nerlagd. Det klär han i ordalag som sammanfaller med vad en majoritet av svenskarna tycker, nämligen att vi ska ”hjälpa till”. Sen avstår han från att offentligt tolka alla meddelandena från kommunerna; ”inga bostäder!”, men han meddelar att det kommer att kosta pengar. Han kan inte kommendera kommunpolitikerna att vaska fram bostäder, Bert blir rik på att hyra ut nerlagda anläggningar till hotellpris istället, i miljonprogrammet bor redan tio pers i en trea.

    Reinfeldt är mer uppriktig än Löfvén. Om man ska ha invandring som valfråga, så bör den handla om realiteter. Man kan också försöka lägga locket på, det har de redan försökt. Reinfeldt pös ut lite varmluft. Man kan lika gärna erkänna att kommunikationer förbättrats, trycket ökat, kontrollen minskat, och att ingen är ansvarig, därför att ingen vill betala.

    Löfvén går till val på att dra in malthusianer i regeringsarbetet. Löfvéns regeringsalternativ måste antingen kompromissa med mp´s destruktionspolitik, eller vägra mp. Det vanliga socialdemokratiska familje-käbblet om vem som har mest i lön och skatt utökas med en stor och högljudd familjemedlem som vill att alla ska konsumera mindre. Det är detta som valet handlar om: ska Löfvéns taktikspel köra löntagarna i botten, för att tillfredsställa amish-tomtarna?

    Den stora valfrågan är; ska mp sitta i regering? Nej, absolut inte. Ett modärnt industriland kan inte ha romantiska malthusianer som styr investeringar och konsumtion. Det är prio ett att hålla mp från regeringskansliet; väl inne får de statsapparatens alla utredningsresurser till sin destruktionspolitik.

    Det är inte sd och invandringen som är frågan. Den frågan avgörs på marken, oavsett vad regeringen tycker. Man kan tycka vad man vill, plus attraherar minus även i länder där det sitter ayatollor i regeringen. Vårt plus attraherar mängder av minus. Men att med vett och vilje sätta ett lallande nolltillväxtparti, motståndare till basnäringarna, i regering? Löntagarfientlig kommer att få en helt ny innebörd. Det finns en stor majoritet mot mp. Eftersom Löfvén valt fel sida versus mp finns det en möjlighet för Reinfeldt att sitta kvar även om han har färre röster än s+mp+v, därför att de inte har en gemensam, finansierad politik. Om s utvecklar en rent löntagarfientlig politik tillsammans med mp är det bra om Reinfeldt hindrar den från att bli verklighet. Kanske hjälper sd till? Vem vet. Min gissning är att Löfvén vill ha med ett borgerligt parti, fp eller c, och därmed spräcka alliansen, så att ingen regeringsduglig opposition finns, och att det står högre upp på önskelistan än nästan något annat.

    Mp är betydligt sämre för löntagarna än alla andra tillsammans. Konsekvensen av s taktiserande är att alliansen är bättre för löntagarna än det före detta arbetarepartiet. Reinfeldt kan säga nästan vad som helst; så lågt som till Löfvén-nivån kan han inte nå, för där huserar mp.

  2. Så agerar en maktpolitiker som saknar skrupler och empatiska förmåga. Det är inte utan att man ryser av fasa inför fortsättningen.

  3. Den politiska apparaten har analyserat oss väldigt noggrant, allt de säger har ett enda mål; att få oss att köpa grisen i säcken. Lustigt nog får just Reinfeldt höra att särskilt han säger en sak och menar en annan, men den verkliga bluffgubben är Löfvén, med sin katastrofallians. Hans säck putar på det konstigaste sätt åt alla håll och kanter.

    Det är väl så att s sedan länge inte är ett parti, utan en historisk valallians i sig själv, mellan dem som drar in pengar till Sverige genom att sälja dyra maskiner utomlands, och dem som vill spendera dessa pengar, på vårdskolaomsorg. Spenderargänget är numera flest och därmed dominerande, och har gått i allians med malthusianerna, på vars sagor de vill tro. Löfvén är redan rökt, han måste ta striden, men gör det inte. Han återupprepar malthusianerpladdret, det ska motivera skattehöjningarna, och det han får in ska kastas bort på väderkvarnar. Det blir inte fler lärare i skolan, fler vårdbiträden (och städare!) på sjukhusen med s, eller fler bostäder, det blir dyrare att bo, dyrare el, fler väderkvarnar, sabotage mot kommunikationerna; och framförallt blir det bråk på stan när alla som trodde de skulle få något inte får något annat än propaganda och fördyringar.

    Politik är att köpa folk för deras egna pengar. Alla vill satsa, ingen talar om vems pengar de vill satsa. De satsar på att vi inte fattar vems pengar de vill satsa, eller att vi ska tro att det är någon annans pengar som ska satsas på just oss, och det kallar de ”solidaritet”. Men så är det inte, det är våra pengar som ska decimeras genom att dras genom politiska träskmarker, fulla av gröna troll.

    Faktum är att vi får de politiker vi förtjänar; tror vi på sagor får vi sagoberättare.

Kommentera