När gamla gäddor fick smaka på marinens sjunkbomber

Den ”rödgröna” regeringens förhandlingar om en ny försvarsbudget närmar sig och det gäller att få Miljöpartiets medgivande för militär upprustning. Marinen tycks som förr vilja dra sitt strå till stacken och medverkar till att skapa lite krigsaktivism på löpsidorna. Kan därför inte låta bli att lägga ut en blogg som sammanfattade den tid när det begav sig och Carl Bildt gjorde sin karriär i svensk politik genom att resa runt bland våra regementen och berätta om sitt ”inre raseri” mot ryssen…

Under några ljuva sjuttiotalsår bodde jag på tjusiga Villagatan i Östermalm. I en ruffig lägenhet med dass över gården, inhyst i en gammal kuskbostad, kunde jag varje dag i smyg speja på den legendariske moderatledaren Gösta Bohmans alla besökare. Fast jag arbetade på den socialistiska veckotidningen Internationalens föregångare, med det aningen suspekta namnet Mullvaden, så var det inget planerat politiskt spioneri. Det gamla annexet hade genom en slump förmedlats av Bostadsförmedlingen.

En som varje dag uppvaktade den konservative patriarken Bohman, var Carl Bildt. Han var där stup i kvarten. Förmodligen mest för att det inte fanns e-post, så han och andra ynglingar, som Anders Björk, fick tjänstgöra som kurirer. Efterhand förstod jag att Carl böjde knä inte bara inför Gösta själv, utan också för dottern Mia, som han senare gifte sig med. Långt före alla skvallertidningar visste alltså Mullvaden vad som var på gång. Nog hade jag sett vem som följde vem till Göstas port. Fast Mullvaden sa inget till nån.

Gösta Bohman i sin älskade skärdgård

Senare någon gång, när Carl och Mia hade gift sig -84, lät Gösta Bohman undslippa sig en underbar formulering om svärsonen. Platsen var hans älskade skärgårdsö där han brukade uppträda för journalister med blåställ, strömmingsgarn och slidkniv. ”Får du någon hjälp av Carl”, frågade journalisten. ”Knappast”, blev svaret. ”Han står med kikare och spanar efter ryssen hela tiden”…

Här var nog Bohman uppriktig. Carl Bildts politiska karriär under de år han slog sina lovar runt Mia handlade till största delen om våldsamma jakter på ryska ubåtar – och då inte minst bland grynnor och skär i Stockholms skärgård:

I september 1980 tror sig marinen sikta en sovjetisk eller polsk ubåt utanför Utö. Flera sjunkbomber fälls. Inga resultat redovisas. Men nyligen offentliggjordes undervattensfotografier som visar att marinen troligtvis bombade ett gammalt fartygsvrak och en stor hög med sten.

I oktober 1981 går en verklig sovjetisk ubåt, U 137, på grund i Gåsefjärden, Blekinge. Uppenbarligen hade den navigerat fel, eftersom den enligt flera vittnen under lång tid innan grundstötningen, gick i ytläge med dundrande dieselmotorer. Så uppför sig inte en främmande farkost som ska spionera. Förmodligen fanns det för mycket vodka ombord.

I oktober 1982 görs de nu omskrivna ”första säkra observationerna av ubåt” i Hårsfjärden. Den svenska marinen attackerar djärvt genom att fälla 44 sjunkbomber och spränga fyra minor. Sverige var nästan i krig mot ryssen och beviset var den nu offentliggjorda ljudfilen med 3 minuter och 47 sekunders inspelning av den tvåmastade skutan Amalia. Den nyttillträdda regeringen Palme demoniseras som undfallande mot Moskva eller rentav sovjetvänlig av strebern Carl Bildt. I den Ubåtsskyddskommission som bildas blir han en notorisk uppviglare mot Palme. En kampanj där han fick hjälp både av Palmes partifrände Sven Andersson och högerobskyra grupper. I kommissionens rapport slogs fast att det var en sovjetisk ubåt och att denna ingick i en operation som omfattade tre (!) vanliga ubåtar och tre små miniubåtar av okänd typ. Under press från oppositionen och då inte minst Bildt överlämnar den svenska regeringen en protestnot till den sovjetiska ambassaden.

Trolig ubåt? Den tvåmastade galeasen Amalia.

Under våren och sommaren 1983 sätts sjunkminor in i jakten på ubåtar i Luleå skärgård. Inga träffar.

I augusti 1983 jagas en ubåt inne i Karlskrona hamnbassäng. Marinen spränger 22 sjunkbomber inne i själva hamnen. I Internationalen den 23 mars konstaterar Gunnar Wall att det vidunderliga resultatet blev: ”En falskskyltad Volvo; några ton torsk ( den var ännu inte utfiskad ) samt skadskjuten sjöfågel”…

Hösten 1983 och vintern 1984 fortsätter de vilda jakterna i Karlskrona skärgård. När jag våren 1984 skickade en artikel om dessa vidunderliga spektakel, fick jag en artig refus från den nytillträde kulturchefen Sune Örnberg på Göteborgsposten: ”Utmärkt artikel. Mycket bra och initierad”, skrev han. Men: ”Som du kanske förstår så kan den inte publiceras i det här politiskt spända läget”. Örnberg som var en ärlig man medgav alltså en sorts självcensur. I min artikel hade jag bland annat ställt frågan om varför marinen sagt nej när skepparn på Sveriges modernaste fiskebåt, ”Astrid” från Rörö i Göteborgs norra skärgård, ställt sig och sin båt till förfogande för att avgöra vad det var för observationer man scannat in där nere i Blekinge. Vid den tiden bodde jag på Rörös grannö Knippla och alla öbor var lika oförstående inför marinens ointresse. Eller snarare: man drog snabbt slutsatsen att jakterna var iscensatta av marinen och en bluff. Förslaget om att använda det modernaste vi hade var heller inget infall från skepparn. Astrid ingick i den svenska beredskapsreserven. I artikeln påpekade jag dessutom att en mängd tekniska uppgifter om ryska attackdykare var nonsens. Påpekanden som jag kunde göra tack vare min min egen tidigare utbildning och tjänstgöring som röjdykare inom Kustartilleriet.

Under flera år fortsätter de politiskt motiverade jakterna runt om i Sveriges vackraste skärgårdar. På Gotland i Klintehamnsviken hittar man ett långt dubbelspår efter en främmande undervattensfarkost. Förmodligen trålar som släpats under reparationer och rengöring? Senare hittas spår efter bandfordon…

Försommaren 1988 kommer det till närkamp i Hävringebukten utanför Oxelösund. Starka svenska stridsinsatser där man efteråt kan se ”luftkok” på ytan och identifiera misstänklta ljud. Dock ingen närkontakt.

Under sent nittiotal medger senare marinen att de ”typljud” man tidigare uppfattat som fiender förmodligen var minkar. Andra har nog snarast tippat strömmingstim eller gamla gäddor. Uppenbart är att det under dessa år fanns kvar en del liv på Östersjöns plågade bottnar.När det gäller beläggen för att det var Amalia och inte ryssen som var startpunkten för Carl Bildts karriär säger han till synes elegant men i själva verket störtdumt att:

”Visst kan en eller annan detalj ändras. Det kommer hela tiden nya uppgifter.”

Ljudfilen från Hårsfjärden bekräftar att tändstiftsfrekvensen stämmer med Amalia, de skadade propellerbladen likaså, liksom varvtalen. I sanning inga små detaljer. Det lilla sk ”assymmetriska sidbandljud” som man fortfarande undrar över är nog därfemot bara en detalj. Vår blogg vet svaret:

En skeppsmask på Amalias vänster bordsida

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
.

7 reaktion på “När gamla gäddor fick smaka på marinens sjunkbomber

  1. Vad skulle de jaga ubåtar med? Det finns ingen ubåtsjaktskapacitet. Både Nato och Ryssland försöker tala om för oss att vi inte kan hindra deras motståndare från att utnyttja svenskt territorium. Svensk väljare kan inte skilja på miljarder och miljoner. Bägge sidor ”tar ansvar” med stop-gap-åtgärder med felräkningspengar, hålet i försvarsbudgeten är på 50 miljarder årligen.

    Ett land har en armé, sin egen eller någon annans. Ordförande Mao. Vi har snart någon annans.

  2. Det fiffiga med det hela är ju att oavsett vad som händer så skapas argument för mer pengar till marinen. Hittas inga u-båtar blir det argument för att man saknar tillräcklig utrustning och hittar man något (ganska så osannolikt) så blir ju också detta ett argument för upprustning. Hekgarderat m.a.o.

  3. Det var det bakvända argumentet. Det som faktiskt har hänt är att alla regeringar sen 60talet skurit i försvarskostnaderna till den punkt där vi är nu; två ubåtar, några pyttesmå korvetter och ännu mindre patrullbåtar. Vi har >250 mil kust och mikroskopisk flotta. Ordförande Mao´s ord äger allmängiltighet; ett land har alltid en armé, sin egen eller någon annans. Om Sverige inte besitter eget territorium mittemellan A och B, kommer A att oroa sig för att B har sina ubåtar hos oss, och B kommer att oroa sig för att A har sina ubåtar hos oss. Då placerar de ut utrustning för att hålla sig informerade.

    Ovanpå den generella iakttagelsen finns detaljen att vi ligger strategiskt placerade mellan jordens största land och Atlanten. I Kreml ser det på kartan ut som en ren tillfällighet att deras rike inte slutar i Bergen och Trondheim, precis som det slutar i Murmansk, Vladivostok och nu åter Sevastopol. Imperier växer och krymper ofta långsamt. Ytterligare tre mininationer i den ryska samhällskroppen skulle bara innebära att småfolken i Ryssland ökade från 100 till 103. Norska, Svenska och Finska folkrepubliken.

  4. Att maktens påverkan på folket fungerar är helt klart. Och med tillräckligt bra reklam kan man också sälja konserverad gröt. Även det är klarlagt.

    Extra tydligt märkte jag det idag när grannen som håller på och gräva runt huset skojade och sa att de håller på och barrikadera sig mot ryssen när vi tittade på högarna av uppgrävd jord.

    Tänk så lätt det är och piska upp en antipatisk stämning mot någon annan.
    Och tänk vad västvärlden har svårt för och upplysa om det som verkligen är farligt som smittor, rökning, alkohol, droger spel och dobbel m.m.

    Det är sånt som jag är betydligt mera rädd för än någon annan folkgrupp som till exempel ryssar som är slaver liksom liksom folken i flera andra länder öster om oss.

    Ni är våra vänner, och fienden finns hos våra aggressiva ledare.

  5. Försvarsmakten har tydligt undvikit att peka ut undervattensfarkosternas härkomst, det är expressen, aftonbladet, svd och dn i nu nämnd ordning som pekar ut ryssen. Om du läst mitt inlägg ordentligt hade du sett att det är vår avväpning som ligger till grund för att bägge sidor vill veta vad den andra sysslar med i vår skärgård. De lägger ut grejor på vår botten för att spana på motståndarens rörelser hos oss. Vem av dem som gjorde det denna gång vet ingen.

    Ordförande Mao har lämnat ett enda generellt applicerbart citat efter sig; ”ett land har alltid en armé, sin egen eller någon annans”. Det betyder alltså att om vi inte har en egen armé, får vi någon annans. Det är otroligt gott om människor som förtränger denna enkla, allmängiltiga sanning. Dessa tror att vi ska kunna förhandla utan kraft bakom orden, de tror att vi ska kunna upprätta någon form av avväpnad neutralitet, de tror på att äta kakan och samtidigt ha den kvar. Schyman är bara en i den oändliga raden av naiva avrustare, i vilken mp ingår med hull och hår.

    Sverige är ett strategiskt och taktiskt mål för bägge sidor. Ställda inför den situationen har alla politiker valt socialdemokratisk avrustning från 60-talets slut. Alla för sossepolitik. När någon ”satsar”, görs det med mikroskopiska belopp som omedelbart tas från någon annan del av försvarsbudgeten. Det finns alltså fog för rubrikerna; vi saknar kapacitet. När försvaret meddelar att tvåhundra ”enheter” jag ubåt, menar de manskap. 200 pers jagar ubåt, utan utrustning.

    Resultatet av den ensidiga svenska avrustningen är att vi hamnar i Nato. När vi inte längre har en egen armé, får vi någon annans.

  6. Costa Rica har avskaffat sitt militära försvar. Det skedde efter ett inbördeskrig och i ett område präglat av krig och militära statskupper. I snart 70 år har landet saknat militärt försvar után att Maos profetiska ord slag in. Till skillnad från omkringliggande länder har Costa Rica förskonats från krig och statskupper.

  7. USA´s bakgård har i princip USA´s armé, och ingen utmanare. Vissa länder på USA´s bakgård använder också USA´s valuta, hör Costa Rica till dem?

Kommentera