”Vi är alla Lars Vilks!”.
Är vi det? Nej, för även om det hade varit han som blivit ihjälskjuten i Köpenhamn är det förmodligen inte så många som hade reagerat aktivt mot dådet genom att solidarisera sig med den döde och hans rätt att uppträda.
Varför? Jo, det är svårt att identifiera sig med en konstnär vars arbeten, alltsedan teckningarna 2007 med Muhammed som rondellhund, mest har varit effektsökeri med hans egen narcissism och utfall mot Islam som attraktionskraft. I vad som beskrivits som ett uttryck av postmodernistisk, värderelativism kallade han exempelvis sin närvaro på amerikanska ”Stop Islamization of Nations” konferens i New York 2012 för ”en del av sitt konstverk”. I själva verket en politiskt reaktionär tillställning som var en antites, med en egen fast murad rasistisk värdegrund, alltså raka motsatsen till Vilks påstådda värdenihilism. Exempelvis framfördes där, utan mothugg, det avskyvärda påståendet att muslimer är ”råttor som ska utrotas”.
Detta till skillnad från den nyligen så hårt drabbade redaktionen för satirtidningen Charlie Hebdo, vilken aldrig skulle deltagit i något sådant sammanhang. I motsats till denna redaktion har han heller aldrig haft Västvärldens eliter som sina måltavlor. Hans konstnärliga koncept med yttrandefriheten som idé har konsekvent undvikit att så att säga ”slå åt alla håll”.
Men denna kritik, som jag tror att många har, räcker inte för att nonchalera attentaten i Köpenhamn. Tvärtom är den ganska ointressant i sammanhanget. Gärningsmannens eller gärningsmännens logik följer samma bana som i Paris. Han/de tog till yttersta graden av våld, rätten att döda, för att protestera mot det seminarium med Vilks, Femen och franska ambassadören där dessa skulle diskutera bland annat gudsförnekelse och rätten till yttrandefrihet. Över tvåhundra skott från ett automatvapen sköts mot möteslokalen. Filmregissören Finn Nørgaard träffades så illa att han dödades. Tre poliser skadades. Dessutom angreps en synagoga och där dödades en judisk församlingsmedlem som vaktade den egna helgedomen. Rakt av en handling av antisemitism och ett angrepp på religionsfriheten oavsett eventuell förklädnad bakom en mask av kritik mot Israels apartheidpolitik och västmakternas stöd för staten Israels koloniala expansion.
Den eller de som ligger bakom dåden är inga finsmakade kulturrecensenter som diskuterar Vilks postmodernism eller Femens nakna bröst fram och baklänges. Inte heller bryr de sig om skillnaden mellan antisionism och antisemitism. Nej, de tar sig helt enkelt rätten, att med en extrem tolkning av Koranen och andra av Islams heliga skrifter, och med dödligt våld som vapen, se till att alla vi andra lever efter deras regler och föreskrifter. Likt Lars Hillersbergs polis på bilden ovan struntar de helt i våra olika nyanser eller värderingar när det gäller hur yttrandefriheten och religionsfriheten ska hanteras. På samma sätt som nazisterna först tog judarna och romerna, sedan kommunister och socialdemokrater för att till sist ta godhjärtade liberaler, vill högerextrem politisk islam jämnt av kapa allt som sticker ut och strider mot deras egen tolkning av islam. De accepterar vare sig yttrandefrihet i stort, inte heller religionsfrihet, utan vill i grunden riva ner varje öppen sekulär statsbildning och ersätta denna med medeltida tolkningar av sharia, den lagstiftning som finns i eller sägs härstamma från en tolkning av denna skrift.
Därför är det lika viktigt nu som efter de avskyvärda dåden i Paris att fördöma och gemensamt protestera mot attentaten i Köpenhamn. De var inte riktade mot vare sig Lars Vilks eller Israels fosforbomber över Gaza utan mot yttrandefriheten och religionsfriheten i allmänhet.
Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke har i samband med attackerna mot moskéer i Sverige sagt att hon vill att vi ska lära oss mer om islam. Vilket självfallet aldrig kan vara fel. Inte minst att den väldiga huvudströmmen av muslimer i världen tar avstånd från dessa extrema tolkningar av sin religion. Vi behöver också lära många i vårt eget land mycket mer om judendomen och antisemitism.
Men vad både Paris och Köpenhamn, liksom attentat mot må det vara en synagoga eller en moské i vårt eget land, framförallt visar är att vi behöver lära oss mer om vad rätten till yttrandefrihet, mötesfrihet och religionsfrihet handlar om!
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Lars Vilks, Femen, terrordåden i Köpenhamn
Vilka av texterna i Koranen som befaller en god muslim att döda de otrogna är det som denne mördare har tolkat extremt?
Och stämmer det inte att många muslimers tolkning av religionsfrihet innebär att alla får tro som de vill – så länge du som muslim inte kommer på andra tankar och väljer att konvertera, för si gör du det, DÅ är det kört för dig?
Jag bara undrar – i yttrandefrihetens namn.
Ingen talar om studenter som dödades i usa
Nej för det är bara muslimer som dödas av kristna och det är inte alls viktigt
Ja, Bosse, är inte rätten att konvertera eller att avsäga sig sin tro något av det viktigaste när det gäller religionsfriheten? Wiki har en del bra om sharia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sharia
Samarbetsregeringen står alldeles strax inför ett val; ska återvändande religiösa mördare avvisas vid gränsen, ska de släppas in men interneras, eller ska de bara återgå till sina svenska sammanhang, i from förhoppning att inget händer.
Och så kioskvältaren; är det någon som ens vet när, hur och var de återvänder. Ska vi få se det på expressens framsida med tiocentimetersbokstäver?
Ja, ur islamisternas synvinkel är vi alla otrogna hundar som kan tvångskonverteras, straffbeskattas; vi är alla ”kuffar”.
Nej, vi har inte alla tänkt gör små turbangubbar i excel av samma konstnärliga kvalitet och stil som socialdemokraternas brevpappersros.
Frågan det hela kokar ner till är om Vilks är problemet, eller islamismen. Vem ska förbjudas att verka, av vilket skäl? Vilks postmoderna konstuppfattning är i Duchamps efterföljd, han har antagligen avsiktligt valt ett farligt objekt, säkert för att väcka uppmärksamhet. Utan uppmärksamhet är en konstnär en nolla. Vilks verk är inte demoniserande, inte föraktfullt, det är problematiserande. Jag följer inte Vilks verk, har sett att han deltagit i anti-islamiska möten, men det kan lika gärna vara del i verket. Han pratar hela tiden i termer av vår intellektualiserande konstsyn utan skönhetsideal, han verkar hela tiden i den traditionen. Han är känd och betalar själv priset. Han verkar stirrig; om han var det före eller efter sina framgångar kan jag inte ens gissa.
Jag tycker att vi nästan alla är Lars Vilks. Vi har alla rätt att rita mumin-lego med turban, men få av oss är intresserade. Vi har också rätt att titta på såna gubbar.
Vi har två problem; dels islam, vars medeltida regelbok inte angår oss. Den egentliga frågan är om islam kan vara tillåtet i Sverige. Kan man ha ”friskolor” som lär ut arabisk kulturimperialism från sjuhundratalet och dresserar barnen till judehatare.
Det andra problemet? Vi lever i en epok där de sorgliga resterna av vänstern slickar sina sår. Realsocialismen har kapsejsat, alla dess apologeter vårdar sin bulnader och sår i ett sockerlag av historielöshet, kverulans och relativisering. Vänsterns restprodukter delas upp i rödbruna ryssvänner med tilltagande nationalistiskt svärmeri (8dagar), klimatalarmister (Jinge) och feminister. Alla hatar USA och Israel, alla är teknikfiender, alla intar ens slags inverterad blod år tjockare än vatten-attityd. Varje litet uttalande som kan tolkas som ens andas att det kan vara något fel med islam, med själva läran, kryddas med en liten brasklapp om att allt är högerns fel. Det är det, islam hamnar längst till höger i nationalförsamlingen, strax bredvid NSDAP. Men det går inte att påstå att den den svenska socialdemokratiserade borgerligheten är ansvariga för islamistiska dåd, på något annat sätt än att de alla gått med på att släppa in muslimer i Sverige.
För tre dagar sen var sd uppe i 19%. Jag tillhör inte de 19%, men jag tror att de kommer att vara uppe i 25% efter sommaren, mig förutan. Invandringen förpassar resterna av vänstern till ett halvraserat hus vid en övergiven väg.
Hur man löser vad alla bara låtit ske, med ett litet champagneglas i handen, det vet inte jag. Men jag vet två saker; vi borde inte släppa in återvändande religiösa mördare, de bör tvärtom befrias från svenskt medborgarskap, och vi borde inte tillåta sekteristisk undervisning baserat på islam. Den så kallades samarbetsregeringen, som tvivelsutan hade velat spela skattehöjande klimat-operett under sin tid vid taburetterna, tvingas nu av omständigheterna fatta ”skarpa beslut”. Vilken mumbo-jumbo kommer att producera i de beslutens ställe?
Två gånger på kort tid har Benjamin Netanyahu givits möjlighet att säga ”kom till oss…Israel är ert hem.” Dessa småkriminella typer i Paris, Toulouse, Bryssel, Ottawa och nu senast Köpenhamn har inga djupare kunskaper om den religion i vars namn de menar sig utföra våldsdåden. Oklart vad de vill uppnå (även för de själva?) men resultatet faller inte ut till religionens fördel. Europa och USA blir mer islamfientligt, vilket kan vara meningen. Mona Sahlin m.fl. säger att vi ska lära oss mer om islam. Jag är inte så säker på att det hjälper. Svenskar i gemen är sekulära och de flesta skulle nog förfasa sig om de studerade Koranen (eller gamla testamentet för den delen). Vi hade lämnat sagorna bakom oss men nu vädrar alla religioner morgonluft. I medierna ses och hörs ofta ”vår judisk-kristna kultur” – en grund för ett ”vi-mot-dom” tänkande. Alla antisionister bör mangrant via sina organisationer ta avstånd från judeförföljerser och klargöra för muslimer, främst ungdomarna, att judarna är en integrerad del av länderna i Europa och att antisemitismen ger sionismen den grund Netanyahu ger uttryck för.
Jag tror inte alls att religionen vädrar morgonluft. Svenskarna blir inte mer intresserade av ”ett liv i Jesu” för att folk mördas i islams namn. Svenskar är intresserade av matlagning, sport och att träffa kompisar. De lever framför tv-skärmar och med arbetskamrater. Kyrkan är ett vilorum som står kvar från flydda dagar, då den hade en annan uppgift.
Det är inte vi som behöver ”glömma våra sagor” och lära oss mer om islam, det är vissa muslimer som odlar sina sagor och vägrar anpassa sig till oss, men framhärdar i att bo här. Är de många?
Vårt arv, den judisk-kristna kulturen, bildar avstamp till alla våra bärande idéer. Naturrätten (Burke), liberalismen, rätten att välja, rätten att slippa, och socialismen. Socialismen liknar de ursprungliga kristna församlingarna. Allt tänkande sker mot en fond av de gamla grekerna och kristendomen. Varenda idé tar sitt avstamp antingen som variation på Bibeln eller i opposition mot den.
Bob Dylan heter den mest textbaserade popsångaren, han anses vara i en särskild division rent litterärt. Vad handlar om Bob Dylans musik om? Många tror att han är nån slags ”vänstersångare”. Bob Dylan är en jude som blivit frälst, alltså mött Jesus, konverterat till evangelisk kristendom, hans textmassa badar i variationer på bibeltexter. Han anses tung och mystisk. Helt naturligt, hans texter manövrerar runt våra grundläggande kristna myter. Barnfilmer handlar om grekiska gudar och Exodus, judarnas uttåg ur Egypten. Vår underhållningsindustri cirkulerar våra myter, det finns en enorm efterfrågan på nya böcker och filmer om trollkarlar, druider, enhörningar, Rhenprinsessor på vift, sjöjungfrur med onämnbara fortplantningsbekymmer. Behöver vi glömma våra sagor? Ingen som helst risk, särskilt som vi inte använder dem som regelböcker, utan som underhållning.
Och sen har vi Muhammed. En arabisk monoteistisk lära som erövrat judarnas urhem och alla de urkristna länderna, och mer därtill. En lära från 700talet som förbjuder föreställande bilder, uppmanar till heligt krig, förbjuder ränta, förbjuder livsmedel, har åsikter om klädsel och uppförande. En lära i konflikt med våra vanor 2015.
Mona Sahlin har sitt språk emot sig, hon vuxenjollrar. Är hon dum, eller låter det bara så? Om svensson fick veta vad som står i koranen, tror jag en förkrossande majoritet tar avstånd eller vägrar intressera sig. Det är inte relevant vad som står i Koranen. Ingen ska tvingas ta ställning till vad där står.
Antagligen försöker en stor majoritet av den minoritet av de invandrade som kommer från muslimska länder anpassa sig till ett samhälle med bilder, fläskkorv och bar hud. De slipper se Vilks små gubbar med Asterix-näsa och turban. Lika bra, det är en otrolig massa skrik för så lite ull. Men om några hundra åker till Syrien för att öva sig i sekteristiskt krig och sen komma tillbaka, då passeras en gräns för mycket, kanske t.o.m. för partiet som gärna sitter på många stolar samtidigt. Eller?
Jag har en liten svart bok som heter ”sionismen”. Det är faksimilåterutgivning av Theodor Herzl mfl. Sionismen som politisk rörelse föddes i slutet av 1800talet, sedan det visat sig att alla judarnas ansträngningar till assimilering var förgäves. Sionismen är antisemitismens barn.
att. SL Det var mycket bladder om grekiska gudar, trollkarlar Rhenprinsessor för att komma fram till sista meningen. Därför måste alla goda krafter samlas mot antisemitismen för att inte göda sionismen. Om Herzl vunnit omröstningen hade Israel legat i brittiska Östafrika – som koloni. Nu blev det Palestina utan att de som bodde där heller hade något att säga till om. Främst GB men även Frankrike, USA och Sovjetunionen är skyldiga till att detta övergrepp fick ske.
Med sagor menade jag förstås berättelserna i GT.
GT, det judiska folkets historia, är en av många myter som återcirkulerar hos oss via allt från Dylan till Disney, utan att någon tolkar det som påbjudet mord och lyder. Koranen innehåller myter som vissa kräver att alla ska lyda bokstavligt, och försöker få igenom med våld.
Hitler och hans verk är den avgörande figuren för sionismens seger, han spelar en långt större roll än alla dem du nämner tillsammans.
Försöker du få det till att det är sionismens fel att islamister mördar med myter och lydnad som grund? Vilks har ritat små seriegubbar i turban, men en imam kan sätta pris på hans huvud.
Det är fel på islam, dess regelbok kolliderar med vår. Det kan man förstås tycka är ett fiktivt problem, men när vi återimporterar tränade religiösa mördare och när arabiska barn uppfostras till judehatare förvandlas det hela till realproblem på våra gator.
GT vimlar av krav på blind lydnad – det mest kända är Guds krav på Abraham att mörda sin son. GT bygger vidare på berättelser i andra äldre religioner i Persien och Egypten. Lagar som kräver stening av otrogna osv. Svenskar är antingen okunniga eller bryr sig inte om vad som står i GT. Att det skulle bli bättre(öka förståelsen) om vi utbildades i islam/Koranen tror inte jag. Utan GB:s godkännande och FN:s passivitet hade inte Israel existerat där det nu ligger. Hitlers mördande mobiliserade sionismen och underlättade för sionister att få gehör för sina idéer hos befolkningen och politiker i Europa (som att lova bort en annans egendom ung.) Poängen är just att dessa jihadiska virrhjärnor inte kan skilja på staten Israel och judar och därför, precis som Hitler tidigare, stärker sionismen.
GT (första förbundet med gud) vimlar av krav på blind lydnad, men i kristendomen är första förbundet med gud ersatt av andra förbundet (NT), enda kravet för att hamna i paradiset är tro på Jesus. GT är det judiska folkets historia presenterad för kristna, som förspel till Jesus, och ska ses som en historiebok. Bibeln är vår arvedel, vi kan alltså avsäga oss den, det är fritt fram, du blir inte halalslaktad som konsekvens. Jag måste kanske poängtera att min referens till bibeln är av historisk karaktär, jag tror ingenting om dina möjligheter när det gäller paradiset/helvetet, det är helt upp till dig att tro vad du vill. Bibeln spelar en avgörande roll i vår språkutveckling, för våra myter, men det är ingen som refererar till bibelns texter om stening av otrogna som underlag för svensk lag. Tvärtom. Det som står i bibeln är av kulturhistoriskt och idémässigt intresse, vi kan jämföra det med vad våra förfäder gjort och sagt. Vi kan inte göra bibeln ogjord, vi kan inte resa i tiden. Det behövs inte. Vi kan ha ett modern vetenskaplig bibelläsning, och inse att vi läser om vår historia ur ett avgörande perspektiv, men att det finns flera. Jag jämställer inte GT och Koranen som ”lika tokiga”. GT tillhör vår historia, bearbetad till civilrättslig acceptans, vi ignorerar straffpredikandet som förvillelser. Koranen är historiskt betydelselös hos oss, delvis moraliskt förkastlig när det kommer till de jordiska påbuden, och den tolkas bokstavligen, den är kvar i medeltiden. Koran-modernisering är förbjudet.
Om vi utbildades i koranen skulle vår värdering av islam att sjunka. Friskolor på koranens grund måste i Sverige vara totalt förbjudet. Ingen tjänsteman i skolverket har rätt att lämna ut arabiska barn till en undervisning i Sverige med koranen som verklighetskorrigering. Är vi säkra på att den politiken verkligen genomförs?
Islamistiskt hat förstärker förstås sionismen. Jag betraktar Israel som ett faktum, genomfört pga Hitler, de är beväpnade till tänderna och kommer aldrig någonsin att lägga sitt öde i muslimska händer. Israel har tagit sitt öde i egna händer, min åsikt är irrelevant. Däremot kan jag ha åsikter som faktiskt får konsekvenser om vad folk får göra i Sverige, och det har jag. Sharia, mord och att uppfostra barn till folkhat är brottsligt. Det har vi rätt att åtgärda. Den form av islam som kallas wahabism begär brott mot mänskligheten, och var gränsen går mellan wahabism och annan islam är en smula oklart. Man skulle kunna tro att det ibland beror på vilket språk imamen använder; på arabiska är budskapet något wahabisterna accepterar, översatt till svenska läggs där till lite kodord som stimulerar den svenske tjänstemannen till acceptans och belöning ur den offentliga kassan.
På trettiotalet diskuterades något som kallades judefrågan. Det fanns ingen judefråga, det fanns nazistfrågan, och den slutade i aska. Vi har fortfarande ingen judefråga. Däremot har vi frågor om islam i Sverige. Vissa korantolkningar, rättsstaten och det moderna samhället utesluter varann ömsesidigt. Kollisionen är ett drivhus för nazism. Rättsstaten, demokratin, judarna och yttrandefriheten befinner sig på ena sidan. Islamisterna och nazisterna är på andra sidan, de är samma andas barn, med konvergerande argumentation. De är fyllda av samma känsla. Mycket riktigt diskuterade stormuftin av Jerusalem och Hitler vad man skulle göra med judarna.
Är jag identitär, är jag höger? Jag förkastar frågan. Islamisterna är identitärer och höger, och de tvingar på mig frågeställningen med en uppsättning irrelevanta värderingar jag förkastar. Vi har rätt att förbjuda asocial islam hos oss. Vår religionsfrihet innebär inte att muslimer har rätt att tro och sen göra vad de vill, samlas till avnjutande av hatpredikan och sen genomföra budskapet, den innebär att andra har rätt att slippa underkasta sig religion. Varje motsvarande koppling till kristendomen, som om den spelade samma roll och var en motsvarighet till islam blandar bort korten. Vi kan inte förbjuda vår egen historia, den har redan hänt. Vi skapade lagen om religionsfrihet för att hindra strider mellan olika varianter av kristendom, man fick ha vilken kristendom man ville, eller ingen alls, det ingick i samhällets demokratisering, islam var inte påtänkt. Nu tolkar vissa lagen som att islam har rätt att leva rövare, som att lagen skyddar det. Svensk lag skyddar inte islam, svensk lag och allmänt rättsmedvetande förbjuder delar av islams praktik. Svensk lag ska skydda mot islam, och mot andra som bär sig åt på motsvarande sätt. Två tanter från Jehovas vittnen vänder i dörren om man vill. Lagen om religionsfrihet sätts inte på prov förrän nu. Inte förrän nu kommer någon som med våld ska pracka på andra religion.
Jag har sett Vilks bilder. De påminner inte alls om förföljelseaffischer; inga krokiga näsor, galna insjunkna ögon, vinklade ögonbryn, hånleenden med vassa tänder. En teckning föreställer en svansviftande hund med profethuvud. Linderborg, som publicerar hunden (!), tolkar den som en smutsig hund. Jag tolkar den som en i raden av rondellhundar, svenskar gillar sina hundar. Men det är klart, det finns en annan tolkning, rimligare än Linderborgs byracka. Den lydiga hunden. Hunden som glatt viftar på svansen när den tvingas lyda. Den religionstolkningen kan reflektera islam, för den som vill, men bilden i sig föreställer inte det.
Vem är kränkt? Fransmännen och danskarna är kränkta. Är muslimerna kränkta? Bara om deras bildkrav är överordnade. Vad har Vilks gjort? Han har inte kränkt några muslimer, han har på ett pedagogiskt vis låtit oss upptäcka att vi har några bland oss som kräver specialbehandling, med krav överordnade våra viktigaste rättigheter. Han låter dem själva via sina handlingar berätta för oss vem som kränker vem. Hans bilder visar inte emotioner, det är inte meningen, och behövs inte. Felet gestaltas inte i bilden. Felet lever i verkligheten bland oss, i en bilduppfattning och moral från arabiska halvöns sjuhundratal som vi inte accepterar. Det är vad hans verk går ut på, tror jag. Antyder han inte det hela tiden? Det rimmar med en verksamhet som bildkonstnär, och kräver inget hat eller förakt. Här finns en politisk konflikt i hans arbetsområde som han enkelt tydliggör. Bilderna kan vara hur simpla som helst, det är tydliggörandet som är verket. Han vill att vi ska fatta verket själva. En målare förklarar inte sina tavlor, då fungerar de inte. Men många vill inte fatta, istället anses han i bästa fall ”konstig”.
Det spekuleras i att Vilks är en rasistisk dumbom. I andrahandsform påstås han ha ”sagt saker” och åkt på möten. Jag vet inte, jag har bara sett honom på rapport. Men dum? Visar han inte snarast intelligens, så smart att han låter dem med böjliga ryggar berätta om sin villighet att böja på ryggen själva? Bjuder han inte in de bekymrade offentliga proffskommentatorerna med sina ”onödiga provokationer”, och de kliver rakt i fällan och börjar förorda självcensur?
Det är islam som behöver omfattande redigering och självcensur.
Nu har jag tagit del av Lars Vilks lite grundligare. Denne konstteoriprofessor från konstakademierna i Bergen och Stockholm är en avancerad teoretiker i pensionsåldern, med decennier av verksamhet bakom sig.
Den som har åsikter om hans konstnärliga kvalitet har inget för det, eftersom man kan anta att han själv valt bildkvalitet i förhållande till ämnet. Rondellhundens relativa enkelhet är antagligen avsiktlig.
Att som Linderborg säga att Lars Vilks mumlar är att erkänna att man inte brytt sig om att läsa innantill. Lars Vilks huvudsakliga produktion är inte ett par islamrelaterade bilder. Problemet med Lars Vilks är hur han framställs i media, rapporteringen är inriktad på säljande skandaler, han var säkert medveten om det, han går i Duchamps fotspår. Omvärlden har lyft rondellhunden, trots eller tack vare dess kvaliteter.
Framförallt är Lars Vilks inte problemet. Islamism är problemet. Utan den vore Vilks rondellhund bara en i raden av rondelldekorationer, och helt okänd.
Vi är inte alla teoretikern Lars Vilks, han befinner sig på en annan kunskapsteoretisk nivå än de flesta, han är specialist på konstteori. Mördas han blir han Sveriges modigaste konstnär, med ett verk med okänd livslängd. Hans eftermäle blir förstås rondellhunden, och säger en del om vårt konstklimat, själv skulle han naturligtvis kalla det en del av verket. Hans professurer gäller teori om verket, exakt det han yttrar sig om.
Däremot är vi alla Lars Vilks i så motto att vi alla kränks av politisk islam, även om bördan delas ojämlikt. Han tar på sig skulden för vår räkning, liksom en annan känd historisk person med fullständigt avgörande betydelse i västvärlden. Kanske också del i verket?