Ingen bankrusning, men väl vårrusning på vedbacken

 

.

Hos oss är det ingen bankrusning utan vårrusning. Dags för att klyva nästa vinters välsignade ved. Fyrtio kubikmeter  timmer med björk, ek och lind ska klyvas och staplas på hög för att sedan torka och lager för lager skottkärras in till vedboden. Kjell Pettersson, vän och politisk färdkamrat sedan fyrtio år, har lämnat lattemiljön på Söderns höjder i Stockholm för att hjälpa till med att spräcka klamparna.

.

.

I går var det grann sol över vedbacken. Men en bitande kall nordostan gjorde att det inte var dags att dra av sig vinterkläderna. Fortfarande bergfast tjäle i marken och is i många vedträn.

.
.

Vår labradortik Freja vaktar över arbetet och ser till att alla klampar hamnar på rätt plats.

.

.

Gårdagen såg också den första vårrusningen i en myrstack som under vintern härjats av spillkråkan. Även här rådde fliten även om många arbetsmyror ännu inte fått upp farten.

.
.

I morse kom allt av sig. Inte ett barr rörde sig i stacken! Aprilvädret hade slagit till med snöslask och bud om dagsregn.

.

.

Vårt trofasta tranpar som landade utanför köksfönstret redan förra veckan har det motigt på fälten.  ”Hade det ändå inte varit bättre att stanna ett tag till i spanska Estramaduras deltaland? Har vi kommit för tidigt?”

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En sen överraskning

I natt har snön vräkt ner över Bryssel. Här brukar vi inte prata om aprilväder utan marsväder. Till och från kan det komma en liten hagelskur eller några flingor snö. Man att se hela stan ligga under ett vitt täcke ännu den 12 mars har nog inte hänt i mannaminne. Jag har bott här i snart 40 år och har aldrig upplevt liknande. I januari är det inget exeptionellt. Men i mitten av mars då rungar besvärjelserna över vädrets gudar i slirande bilar och bland väntande resenärer i busskurerna.

Utanför min dörr ligger snön tjock och bilarna stanar hemma. Dubbdäck är okända redskap i Bryssel. De flesta byter inte ens till vinterdäck. De kanske kommer till nytta tio dagar om året.

I morse var jag nästan ensam i soimhallen jag brukar gå till. Ensam eftersom jag är en av de få som alltid kommer till fots. Så för den skull kanske jag ska be om mera av ovädret. Men för våra stackars växter i trädgården är det mindre roligt. De får stå sig till tåls ännu en vecka i väntan på värmen.

Kaffe på terassen och en morgontidning får vänta ett tag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I media: DN1,