Av Michel Caillat och Marc Perelman

De flesta bedömare har förstått bakgrunden till de stora händelserna de senaste veckorna i Brasilien. Det är ökningen av transportpriserna som utlöst en våg av nationella protester i de flesta större städerna som är värdar för matcherna i fotbolls-VM 2014.

Därefter har följt en kaskad av krav rörande hälsovården, utbildningen, mot privatiseringarna, mot förtrycket, till försvar av offentliga tjänster, varav allt utmanas av regeringen Dilma Rousseff och hennes vänner i Arbetarpartiet (PT). Det ”hav av rosor” som Lula trodde sig navigera på har förvandlats till en enorm bädd av törnen.

Men bland dessa analyser, saknas det element som verkar viktigt för att inte bara analysera specifika händelser under våren, men också för att förstå den inneboende kvaliteten i kraven: nämligen den politiska roll fotbollen spelar för att söva medvetandet, fotbollsarenornas negativa roll som en plats för massiv avpolitisering, sportanläggningarnas urbana roll på stadsmiljön, och till sist FIFAs diktatoriska strategi under ledning av en byråkrati som ställer sina diktat.

FIFA:s ordförande Sepp Blatter kör över värdlandet Brasilien.

Efter en lång parlamentarisk kamp, ​​accepterade den brasilianska regeringen 2012 till slut ”Lei Geral da Copa” som skrivits av FIFA. Den ”allmänna lagen för VM” kräver arbetsfria dagar i de städer där det brasilianska laget spelar, minskar antalet platser i arenorna och höjda biljettpriser för den ”folkliga” publiken, och tillåter alkoholhaltiga drycker på arenorna. Det rättsliga förbudet mot försäljning av alkohol på brasilianska arenor upphävs för att skydda det lukrativa kontraktet mellan Internationella fotbollsfederationen och det multinationella Anheuser-Busch, tillverkare av Budweiser, en av huvudsponsorerna till tävlingen.FIFA:s ”allmänna lag för VM” upphäver också vinstskatten och finansiella avgifter för de företag som arbetar för VM (inklusive de som renoverar eller bygger arenor).

Den förbjuder också (i paragraf 11) försäljning av alla varor på ”de officiell spelarenorna, i deras närmaste omgivning och på de huvudsakliga tillfartsvägarna ”och bestraffar (i paragraf 23) barer som försöker direktsända matcher eller främja vissa varumärken. Slutligen anges det som federalt brott att skada bilden av FIFA eller dess sponsorer samt förbjuder all så kallad ”snyltreklam” som utan tillstånd använder symboler kopplad till fotboll i allmänhet.

För att kunna utdela eventuella sanktioner så snabbt som möjligt – från böter till fängelse i två år –vill FIFA upprätta särskilda domstolar under VM. Dock är det en typ av åtgärd som strider mot 1988 års brasilianska konstitution. I den föreskrivs, liksom i de flesta utvecklade länder, att rättvisa och specialdomstolar inta kan samexistera och att lagen måste vara densamma för alla.Det grundlagsvidriga i dessa förslag verkar inte genera FIFA som har för avsikt att upprepa vad som gällde under VM i Sydafrika 2010, nämligen skapandet av 56 ”specialdomstolar för VM”. FIFA vill ha total straffrihet för alla skador på personer, företag och institutioner som kan uppkomma under tävlingen.

Den brasilianska federala regeringen ska ta ansvar för ”alla typer av skador som orsakats av någon typ av tillbud och olycka under säkerhetsrelaterade händelser.” Således kan Brasilien krävas att återbetala FIFA och dess affärspartners i händelse av attacker, olyckor till följd av organiserad brottslighet, naturkatastrofer med mera. Med detta regelverk har FIFA, liksom IOK (Internationella olympiska kommittén) dessutom möjlighet att påtvinga ett värdland för sportevenemang sina orättfärdiga regler. FIFA å sin sida ökar trycket på Brasilien genom att oavbrutet upprepa att det är Brasilien som krävt värdskapet för VM.

Idrottsförbundens rätt ställs därmed över nationernas lagar utan några upprörda reaktioner från politikerna! Men trots FIFA:s framfart kan inte reportage i teve undvika att visa antalet demonstranter som är fientliga till fotbolls-VM: ”Kom inte för att se VM” är ett av de slagord som ofta skanderas av demonstranter som ifrågasätter VM eftersom de förstår att det genererar en enorm spekulation (byggföretag kräver ständigt mer av staten), att det leder till fördrivning av tusentals familjer, raserar deras hus och bostadsområden – inte bara slumkvarter – för att garantera plats åt motorvägen som förbinder flygplatsen till nya arenan -Castelao.  Det är varken mer eller mindre än en social och urban ”rengöring” för att säkra VM:s succé.

Det pågående enorma motståndet antyder en ny medvetenhet vis-à-vis fotbollen, ett opium som det brasilianska folket verkar uppskatta mycket mindre dessa dagar. Pelé är efter att ha förklarat att ”vi kommer att glömma all denna förvirring som händer i Brasilien och vi tror att det brasilianska laget är vårt land och vårt blod” ett viktigt angreppsmål för demonstranterna. Brasilianare uppskattade inte heller Jérôme Valcke, generalsekreterare i FIFA, som förra året uppmanade Brasilien ”att få häcken ur vagnen”. Orden ringde som en förolämpning i öronen på de brasilianska arrangörerna.

Det är sant att denna byråkrat i all sin arrogans inte skräder sina ord. För några månader sedan gjorde han ett minst sagt märkligt uttalande: ”Jag ska säga något galet, men en lägre nivå av demokrati är ibland bättre för att organisera ett VM. När du har en stark man i spetsen för en stat, som kanske Putin inför OS 2018, är det lättare för oss arrangörer än i ett land som Tyskland, där man måste förhandla på flera nivåer”. En verkligt stor humanist den där Valcke!

FIFA-presidenten Sepp Blatter (också IOK medlem) klev också han fram och stödde sin generalsekreterare och sa att under tiden för VM 1978 i Argentina skedde ”en form av offentlig försoning, mellan det argentinska folket och systemet, det politiska systemet, vilket då var ett militärt system,” medan han prisar sin egen organisations framgångar. Man ska komma ihåg att VM ägde rum trots många uppmaningar till bojkotta från exempelvis Frankrike, medan landet bågnade under oket av general Videlas mordiska regim. Medlemmar i fackföreningar och vänsterpartier som mördades med motorsåg bara ett par hundra meter från arenan i den ökända Marinens högre mekaniska skola, kommer att ”uppskatta” ordförande Blatters ord.

Men på den tiden hyllade det argentinska folket sina fotbollsidoler utan att förstå att det tillät diktaturen att konsolidera sin regim. Idag tar Joseph Blatter helt fel när han säger att ”fotbollen är starkare än missnöjet bland folket.” Hoppas att Brasiliens ungdomar kan få honom att begripa.
_____
Michel Caillat är professor i nationalekonomi (Orleans) och Marc Perelman, professor i estetik (Nanterre).

Artikeln publicerad på franska i A l’Encontre: Översättning av Benny Åsman

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Fotboll, Brasilien, Brasilien 2014, VM,