För en tid sedan var jag på Kungälvs sjukhus för ett akut ljumskbråck. Den mottagande sjuksköterskan, han var från Etiopien. Den erfarna kirurgen kom hit till Sverige från en stadsdel i Kabul, Afghanistan, där jag själv råkade bo några veckor 1970. Vi hade många minnen att prata om.

.

.

Kabul fångat med en bild från 1970.

Den yngre mottagande läkaren hade sina rötter i Palestina. Hans far- och morföräldrar revs upp från sitt land när de sionistiska terrorbanden genomförde sin etniska rensning av dagens Israel, i det som palestinierna kallar Nakba, den stora katastrofen. 700 000 människor fördrevs. Många hamnade i Syrien, där regimen i egenintresse gav dem möjlighet att stanna. Det största flyktinglägret, Yarmouk i Damaskus, har med tiden blivit en stadsdel med hundratusentals invånare. Efter 1967 års krig fann också palestinier från Golanhöjden här en fristad. Hans föräldrar fick sedan en möjlighet att komma till Sverige. Tack och lov för mig som fick en ordentlig undersökning och klara besked. Självklart kunde jag naturligtvis inte heller låta bli att fundera över hur sjukvården skulle fungera utan våra nya svenskar. Framförallt som de svenska läkarnas fackliga organisationer av lönemässiga skäl tillsammans med alla regeringar i modern tid lyckats med att bromsa utbildningen av läkare.

Skulle gärna sett Jimmy Åkesson, inte i graven, utan  i sängen bredvid.

Yarmouk, tidigare helt okänt för många av oss (svensk media berättar aldrig någonting om Nakba), ser för besökare ut som ett Mini-Palestina. Gator, skolor, sjukhus och de flesta platser har fått sina namn efter arabiska städer och samhällen i det Palestina som fanns före den etniska rensningen 1948. Ironiskt nog har även de nya hebreiska namnen på det som var flyktingarnas byar och urbana områden här fått sina repliker. Här finns många namn som: Haifa, Jaffa, Jerusalem, al-Mansourah, Kfar Qassem, Deir Yassin och Tabariya…

.

.

Lilla Palestina. Yarmouk innan det attackerades av Assads stridsflyg.

Nu har Yarmouk blivit ett stormcentrum för regimen Assad`s försök att överleva genom att göra sig av med sitt eget folk. Under decennierna som gått har den lilla palestinska militaristiska Front for the Liberation of Palestine-General Command (PFLP-GC) varit i sold hos regeringen och har haft en disciplinerad bas i stadsdelen. Organisationen är intimt kopplad till Hezbollah i Libanon och tillsammans är de, för det mesta, verktyg betalda och formade för den syriska utrikespolitiken. Hezbollah har ett stor social bas och i motståndet mot Israels angreppskrig på Libanon har rörelsen visat fantastisk disciplin och ett stort hjältemod, men när det gäller politiskt program är det ett reaktionärt politiskt parti, vilket inte minst har visat sig, när Hassan Nasrallah och hans parti valt att av ekonomiska och religiösa skäl ta ställning för Assads vidriga styre.

I dag berättar nyheterna att PFLP-GC drivits bort från Yarmouk. Framförallt den palestinska ungdomen har fått nog och tar ställning för upproret. Många basmedlemmar i PFLP-GC har gått över till rebellsidan. Det sägs att dess historiska ledare Ahmed Jibril (en riktig överlevare) lämnade stadsdelen för två dagar sedan…

Politiskt står diktaturen Assad politiskt naken. Bara våld återstår för dess egen överlevnad. Enligt vice presidenten i helgen, Farouq al-Sharaa, kan det som varit ”gäng av utländska kriminella terrorister” nu har fått en sådan styrka att inte ens regimens ryska stridsflyg och stridsvagnar kan döda alla upproriska. Ryssland, vars råkapitalister tjänat stora pengar på alla vapenleveranser, sägs också i dag skicka hangarfartyg med följe ut i Medelhavet för att kunna evakuera alla de ryssar som jobbat för regimen. Även Putin kan tappa balansen, trots sitt svarta bälte i judo…

För vår del, som socialister, är det självklart att detta inte, på samma sätt som i regionen i övrigt, handlar om en socialistisk revolution. Det handlar fortfarande om massarbetslöshet och krav på frihet och värdighet för den stora majoriteten av Syriens människor.

Ett folkligt uppror med ett episkt hjältemod som skrivits i blod.

Vår uppgift är både humanitär, med insamlingen till Syriens barn via de lokala samordningskommitéerna, men också politisk: Vi måste med all kraft stödja alla de upproriska som vill ha en demokratisk, sekulär konstitution; Fackliga och politiska rättigheter; rätt till självstyre för alla etniska minoriteter och ett fullständigt oberoende av både rysk-  och västimperialism!

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Syrien, PFLP-GC, Palestina, Yarmouk,