Socialisten François Hollande avslutade i helgen ett besök i Qatar. Där axlade han glatt rollen som springpojke för den franska imperialismen och landets omfattande vapenindustri.

-Jag har lagt fram nya förslag vad gäller luft-, mark-, och det maritima försvaret. Jag är övertygad om att vi ska göra framsteg på alla områdena, sa den franske presidenten till den samlade pressen i Doha.

-Jag har allt ni vill. Stridsflyg, kanonbåtar, artilleri. Era önskningar är min lag.

Mera konkret handlar det om att sälja det franska stridsflygplanet Rafale till emiren Hamad Ben Khalifa Al-Thanis groteskt överdimensionerade försvarsmakt. Sitter man på en av världens största källor av naturgas finns det pengar att spendera. Gaspengarna lockar så det är förståeligt att Hollande reste tillsammans med 40 chefer för större franska bolag. Liksom sina ”socialistiska” kollegor i Europa värnar Hollande om kapitalets intressen. Skit detsamma om det handlar om sälja kanonbåtar och stridsflyg.

Relationen mellan Qatars gasmiljardärer och den franska finansen har inte alltid varit friktionsfri men det har inte hindrat Frankrikes vapenindustri att bli den främste vapenleverantören till Qatar. De senaste fem åren har Qatar å sin sida investerat kring 12 miljarder euro i Frankrike framför allt i köp av lyxbyggnader i Paris samt vissa investeringar i fransk industri som Total och Veolia. Här hemma tänker vi dock först på emirens köp av PSG och Zlatan.

Sarkozy har ett mycket intimt förhållande till emirens familj som han gästat ett otal gånger , senast fem dagar innan Hollandes statsbesök. Det är inte omöjligt att Doha stöttar Sarkozys planer på en come-back.

Den franska byggjätten Bouygues leder å sin sida det gigantiska bygget i Doha av nio skyskrapor i en båge. Enorma kapital är i rörelse och krisen sätter ramarna för de diplomatiska relationerna.

-Vi befinner oss inte i en situation där vi kan säga nej till utländska investeringar, säger en talesperson för  Hollande. Nej sitter man i knäna på finansen och har till uppgift att tjäna marknaden då är vägen utstakad.

Självfallet spelar den folkliga resningen i Syrien en roll i Hollandes resa till Doha. Det gemensamma målet för Paris och Doha är dubbelt. Dels se till att Assad faller men utan att revolutionen segrar på sina egna villkor. Hollande vill diktera vapenhjälpen till miliserna. Emiren vill säkra två målsättningar: att det Muslimska brödraskapet intar en framskjuten plats i efter-Assad och samtidigt avleda upproren i arabvärlden in i religiöst sekteristiska banor där shia ställs mot sunni, i stället för att fattiga och förtryckta står mot diktatur och despoti.  

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Doha, Qatar, Hollande