Hösten kryper sakta närmare i Indalsälvens omnejd. Vattnet orkar inte ens krusa sig när vindmätaren står på noll sekundmeter. Havsdimman fuktar trädens toppar. Men höstens brandgula färger syns inte än på björkarna som gömmer sig i granskogen. Älven verkar ligga stilla i sitt lopp trots att kubikmetrarna rinner under broarna.

I deltats utlopp speglar sig träden och de sista öarna i det blanka vattnet. Det ser ut som glasyren på Sveas holländare, som en liten vink till bara de införstådda.

Hav och horisont blir till ett när himlen speglar sig i vattnet. Endast skelettet av en gammal krokodil finns kvar på stranden. Barnen är i skolan. Sommarens sista dopp  är redan över.

Endast det sista lilla trädets färg bryter av mot omgivningens tunga blygråhet.

I Fagerviks småbåtshamn väntar alla båtar otåligt på att läggas upp på land i trygghet inför den is som snart kommer att krama bryggor och bojar.

Läs även andra bloggares åsikter om Indalsälven, Höst, Sensommar, Timrå