Kris, kris och åter kris. K-ordet fyller spalterna sedan en tid tillbaka. Frågan som alla försöker besvara är: befinner sig USA redan i en lågkonjuntur, recession som det också heter. Den formella definitionen av en recession är att bruttonatinalprodukten sjunker under tre kvartal i rad. Det har den inte gjort ännu men statistiken hinner inte med i utvecklingen och när den så småningom korrigeras kanske vi får bekräftat att recessionen i USA startade med första kvartalet 2008. I tre månader i rad har i alla fall antalet arbetslösa ökat. Plus att det ännu är tiotusentals familjer som kommer att förlora sina hem när de inte längre kan betala av sina huslån. Därför kommer hushållens konsumtion att drabbas och i dagens åtstramning från bankerna kanske det för första gången på flera decennier blir stopp för handel på krita. Därför tror jag att det nu är helt klart att USA redan är inne i en lågkonjuntur, som dock ingen ännu kan bedömma djupet av.

Frågan som följer är naturligvis vilka effekter det får på världsekonomin. Gäller ännu det gamla ordspråket att ”när USA nyser får resten av världen influensa”? I finanspressen råder det delade meningar om detta. Det gäller inte längre säger de som pekar på Kinas och Indiens nya ekonomiska roll. De menar att ”tillvästekonomiernas” stora efterfrågan på råvaror kan hålla världsekonomin under armarna även om USA drabbas av en djup recession. Det är sant att Kina, Indien, Brasilien och en del andra länder står för en stor del av tillväxten i världsekonomin. Men det är inte samma sak som en stor del av den totala volymen. Olika länders andel av hushållens tototala konsumtion i världen visar att Kina och Indien fortfarande väger lätt i den totala världsekonomin. De amerikanska hushållens andel av världens konsumtion ligger kring 32 procent medan Kinas inte överstiger 5 procent. Indiens andel är knappt 2 procent. USA och EU står tillsammans för cirka 55 procent. Med det som bakgrund tror jag att det gamla ordspråket ännu står fast. En kraftig konjuntursvacka i USA kommer att dra med sig resten av världen i ett långsammare tempo, kanske en global recession. Först ut på plan blir troligen Storbritannien som också likt USA sitter fast i en omfattande spekulationsbubbla på bostadsmarknaden. Bear Stearns var troligen inte den enda storbank som bränt sina skepp med ”subprimes”. Vilket finansiellt flaggskepp som sjunker härnäst återstår att se. Enda säkra gissningen är att skattebetalarna får stå för fiolerna. De som redan ser ett ljus i tunnelns ände är optimister. Det kanske är ett framrusande tåg.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om USA, Recession, Kina, Indien, EU, Ekonomi, Politik, Samhälle