I helgen, 28-29 juni, håller det Nya Antikapitalistiska Partiet, i vardande, sin första större nationella samling för att diskutera vad som återstår att göra innan en konstituerande kongress kan hållas vid årets slut. Målet att göra ett kvalitativt språng framåt verkar ligga inom räckhåll. Det finns redan 300 arbetsgrupper i landet med cirka 8 000 deltagare , vilket Alain Krivine i dagens Le Monde säger är över förväntan. LCR som är den franska sektionen av Fjärde Internationalen kommer att upplösa sig självt i det nya partiet när en kongress förklarar bildat. Då är förhoppningsvis 10 000 – 12 000 medlemmar i ett parti som på allvar kan ta upp kampen mot den franska högerregeringens anti-sociala « reformer ». Ett parti som också vägrar att kompromissa med det franska socialistpartiet som alltmer anammar en ljum social-liberalism. 
Samtidigt som NAP formas kliver LCRs presidentkandidat Olivier Besancenot fram i opinionsundersökningarna som den främste motståndaren till Sarkozys högerpolitik. I dag lördag den 29 juni har den största franska dagstidningen Le Monde en första sida med huvudrubriken : Olivier Besancenot skakar om vänstern. Med det menar Le Monde att socialistpartiet är skakat. Partiledningen har redan tillsatt en arbetsgrupp för att lägga upp en strategi och taktik för hur socialisterna ska bemöta hotet från vänster. I den senaste opinionsundersökningen från 19 juni publicerad av Le Figaro, fransk högertidning, anser en majoritet av de tillfrågade att Besancenot är den främste motståndaren till Sarkozy politik. En tankesmedja som arbetar för Socialistpartiet oroar sig för den plats som NPA kan få till vänster om sossarna.
-Medan PS debatterar sin allianspolitik och om behovet att anamma vissa nyliberala idéer öppnas nya perspektiv för den strömning som Besancenot representerar, skriver Jean Jaurès-fondationen.
Det blir ett spännande halvår fram till NPAs födelse, som vi kommer att följa regelbundet.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Frankrike, LCR, Besancenot, Nytt Antikapitalistiskt Parti, Le Monde, Le Figaro
Pingback: Den europeiska fascismen 2 | Svensson