Dimman borde

ha lättat…

Gästskribent: Tomas Johansson, gruppordförande i IF Metall

Volvo Lastvagnars fabrik i Tuve/Göteborg

I helgen som gick samlades det socialdemokratiska förtroenderådet. En utvald skara av partiets makthavare och på dagordningen fanns flera punkter. En av de viktigaste var att spika valsedeln inför det kommande EU-parlamentsvalet. Redan tidigare hade det läckt ut uppgifter om att listan skulle toppas av den tidigare partisekreteraren Marita Ulvskog och som andranamn återfanns ordföranden sedan många år i styrelsen för den största lokala fackföreningen i hela Norden Olle Ludvigsson.

Vi är många fackligt aktiva på Volvo som kliar oss i huvudet över att det socialdemokratiska partiet kan lansera Olle Ludvigsson som andranamn på sin valsedel. En förundran som inte bottnar i avundsjuka mot att den gamle klubbordföranden kan avsluta sitt yrkesliv med ett välbetalt parlamentsjobb, utan mer i att man lanserar en person som under alla de år som gått inte haft en enda självständig tanke i EU-frågorna, utan bara mekaniskt upprepat vad partiledningen fört ut i sin propaganda. Men egentligen är det signifikativ för det socialdemokratiska partiet att lansera välkammade och lojala människor på sina valsedlar. Vad gäller Marita Ulvskog lanseras hon fortfarande som EU-kritiker, men i takt med att hon alltmer hamnat i den socialdemokratiska makteliten har hennes EU-kritik tystnat.

Som en röd tråd alltsedan folkomröstningen om EU för 14 år sedan och till dags dato har LO-ledningen och flertalet av LO-förbunden ljugit svenska folket rätt upp i ögonen om att den svenska arbetsrätten i allmänhet och den svenska kollektivavtalsmodellen i synnerhet skulle vara garanterade även efter anslutningen till unionen. Trots att Lavaldomen/Vaxholmsdomen på ett övertydligt sätt svepte undan den fackliga byråkratins dimridåer om de svenska ”undantagen”, så fortsätter LO-ledningen att sprida sin desinformation. I en debattartikel i LO-tidningen skriver Wanja Lundby-Wedin och Erland Olausson om de taskiga juristerna i Luxemburg, som ” inte brytt sig om det undantag för den svenska arbetsrätten som Sverige förhandlade fram i anslutningsfördraget”. Men något sådant anslutningsfördrag finns inte och har aldrig funnits, ändå fortsätter LO-ledningen att skjuta från höften och hoppas att deras skriverier aldrig skall granskas.

Ett antal socialdemokratiska riksdagsmän har på sistone försökt att skjuta upp den svenska ratificeringen av Lissabonfördraget för att den så kallade Stråthutredningen skulle hinna bli färdig innan detta avgörande ställningstagande. En utredning som i svart på vitt ska klargöra om svenska kollektivavtal gäller för utländska företag i Sverige. Men icke sa Nicke och Mona Sahlin deklarerade i stället den 3 oktober att partiet skulle rösta ja i riksdagen i morgon alldeles oavsett om Stråthutredningen var klar med sin utredning eller inte.

Det finns fackföreningar som Byggnads som protesterat mot hela upplägget och också krävt att det först skall avgöras om de svenska kollektivavtalen är garanterade innan Lissabonfördraget ställs till omröstning i riksdagen. Byggnads fick igenom denna uppfattning på senaste LO-kongressen. Problemet är bara att LO-ledningen struntat i att ta strid om detta kongressbeslut utan yrar i stället om ”undantag för den svenska arbetsrätten”. Vad Olle Ludvigsson från Volvo tycker i dessa frågor är nog inte så svårt att lista ut, trist bara att än en gång konstatera att ledningen för den svenska fackföreningsrörelsen utan att blinka säger ja till ett fördrag som innebär att EU tar ytterligare ett steg mot en nyliberal europeisk stormakt och att man inte bryr sig om våra kollektivavtal.

Tomas Johansson på fiske i det EU-fria Norge…

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Lissabonnfördraget, EU, Nej till EU, LO,

I pressen: DN1,SVD1,SDS1,AB1,AB2,AB3,AB4,

Andra bloggare: Jinge,RödaMalmö,Svensson,