Vem ska leda
det « mjuka «
arbetarpartiet ?
Skrivet av Benny Åsman
-Mellan oss och kommunistpartiet finns det ingenting, sa general De Gaulle en gång när han beklagade sig över att det saknades ett ”mjukare” arbetarparti i oppositionen.
-Vi vill inte ha en situation där det inte finns någonting mellan oss och monsieur Besancenot”, sa i går Nices borgmästare i ett snackprogram på den franska TV-kanalen Antenne 2.
Gamla visdomsord från general de Gaulle – än en gång till heders
Borgmästarens svar kom på journalistens fråga om regeringspartiet UMP gladdes över det pågående hundslagsmålet i det franska Socialistpartiet. Det är ytligt sett ett mycket märkligt uttalande. Det vore väl inte så tokigt om socialispartiet splittras upp till en spillra och att den enda verkliga motståndaren blir Olivier Besancenots Nya Anti-kapitalistiska Parti? Vore det inte lättare för borgarpartierna att vinna alla val i ett sådant läge? Men Nices borgmästare, Christian Estrosi, gav själv svaret på frågan:
.-Vi behöver en ansvarsfull opposition, svarade han reportern.
-Vi behöver nyttiga idioter, vore en bra översättning…
De borgerliga partierna kan inte kanalisera de strömningar bland de arbetande i samhället som börjar ifrågasätta hur den kapitalistiska marknaden hunsar vanligt folk, att banker och rika går skadefria ur kriserna medan de arbetande får betala krisen två gånger, först via skatter och sedan med arbetslöshet. För att fånga in upproriska stämningar behövs det en ”ansvarsfull socialistisk opposition”. Det är den rollen som Socialistpartiet ska spela. I kväll röstar medlemmarna om vem som ska bli partiordförande och efterträda François Holland. Partiet har ett lite märkligt sätt att utse partiledare. Det sker genom en allmän medlemsomröstning. Partistyrelsen sätts samman av kongressen och speglar representativt olika tendenser i partiet, medan partiledaren utses av medlemmarna i direktval och blir därmed också omöjlig att avsätta annat än av kongressen. I kväll står valet mellan Ségolène Royal och Martine Aubry.
Martine Aubry och Ségolène Royal
Båda kandidaterna står för en ”ansvarsfull” linje. Båda vill bilda en regering vars uppgift blir att vårda kapitalismen i kris, inte att ersätta den med ett nytt samhälle där de arbetandes väl går före det privata vinstintresset. Men de är oense om metoderna. Ségolène Royal vill släppa alla band till den traditionella arbetarrörelsen och skapa ett parti i Tony Blairs smak, medan Martin Aubry har mer band till partiets ”socialistiska traditioner”. Det var Aubry som under Lionel Jospin införde lagen om 35 timmarsvecka.
Men oavsett utgången av kvällens val så blir patiledarens roll den som De Gaulle ville se- en nyttig idiot.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Besancenot, Sociialistpartiet, Frankrike