”Sida vid sida

tillsammans hjälps de åt…”

I dagens Göteborgsposten kommer AB Volvos Leif Johansson med ett alldeles eget krisrecept:

Om ett par tre år kommer vi att behöva ta in den här personalen igen. Vi har i Sverige ett system som innebär att vi varslar, skiljs från personalen och sedan tar in dem igen. Tyskar, belgare och fransmän har ett system som innebär att man kan fortsätta hålla folk anställda men köra halvtid eller till och med ner till en femtedels tid, säger Leif Johansson.

Företaget och arbetsmarknadsåtgärder delar då på kostnaden. Den anställde får upp till 80 procent av lönen och skillnaden mellan arbetstid och full tid kan arbetsgivaren exempelvis fylla med vidareutbildning för de anställda.

Det skapar ett sätt att slippa skiljas från folk och sedan ta in dem igen.
I Tyskland har man just nu, i den djupa krisen, utökat tiden detta system kan användas från, 12 till 18 månader.

Och det pratas om att öka det till två år, säger Leif Johansson.
Det här är inte så dumt som arbetsmarknadsåtgärd just i ett sådant här scenario.

Smakar inte alls så dumt. Staten och kapitalet i samma båt, som det heter i Leif Nyléns klassiska rocklåt. Sida vid sida, tillsammans hjälps de åt. Så kan man fiffla en smula med den järnhårda lönelagen…

Enligt GT var Leif Johansson mycket stolt när han, med benäget stöd

av Verkstadsklubbens styrelse sålde av PV till amerikanska Ford för tio år sedan…

Men eftersmaken gör att det härsknar i halsen. Det går inte att svälja. Det Johansson kallar för ”arbetsmarknadsåtgärder” är statliga pengar. Pengar som dras in via skattsedeln från ”dom som ror, ror så att svetten lackar”. Alltså inget recept som vi ”roddare” bara kan kopiera. Självklart ska staten kunna gå in med pengar i ett förlustföretag. Men inte utan vidare. För det första ska all bokföring, alla ”röda siffror” granskas in i detalj. Vad är sant och vad är båg. För det andra ska alla anställda på ett självständigt och demokratiskt sätt, kanske genom fackföreningen om denna inte är alltför nergången, kunna se över och utöva makt över investeringar och produktion. När det gäller Volvo Personvagnar handlar det exempelvis definitivt om att byta spår. Bort med de perversa stadsjeeparna. Huvudspåret måste vara säkra, enkla och koldioxidfria personbilar. Dessutom måste flera sidospår prövas när det gäller den stora industriella satsningen på ett systemskifte för vår energianvändning.

Här på AB Volvos huvudkontor beslöt man så sent som i maj att hinka iväg tjugo

miljarder till aktieägarna…

När det gäller företag som hämtar hem vinster, men samtidigt hävdar att man inte har råd att ha kvar folk, är det självklart samma prövning som gäller. ”Kostnaderna för oss är så stora att om vi skall producera på halvtakt och inte lyckas sänka kostnaderna, då kör vi koncernen i drickat. Vi har inget val utom att varsla.”

Fan tro´t sa Rellingen! Leif Johanssons koncern för kommersiella fordon, AB Volvo, mår så väl att man så sent som i våras kunde belöna sina aktieägare med tjugo miljarder kronor i utdelning. Jämför detta väldiga belopp med den ”jättesatsning” regeringen i veckan annonserade på ett statligt bolag för forskning och utveckling när det gäller våra transportsystem . Här var grundplåten ”bara” tre miljarder. Leif Johannson bär också ansvaret för att företagsledningen vid fabriken i Umeå blankt vägrat att ens förhandla om det alternativ till varsel som där lagts fram av verkstadsklubben.

Nej, här går både hut och skam på torra land.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, ekonomi, Volvo, AB Volvo, Volvo Lastvagnar, Volvo Personvagnar, bilkrisen, bilpaketet, Volvo Verkstadsklubb

I pressen:DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,AB2,AB3,SDS1,

Andra bloggare: RödaMalmö,Loke,Svensson,