Fara å färde!
Får vi en rödgrön regering efter valet nästa år kommer socialdemokraterna att bestämma var den svenska militärens vapenskåp ska stå. Mycket kan hända under det år som är kvar fram till en möjlig regeringsbildning. Men om inte frontlinjerna i Afghanistan/Pakistan ritats om på ett radikalt sätt och om den svenska truppen på plats i Norra alliansens Afghanistan ännu inte drabbats av några större förluster i liv, då kommer Mona Sahlin och socialdemokratin vara en garant för att det svenska kompanjonskapet med USA och NATO hålls vid liv och kanske fördjupas. Miljarder av våra skattepengar kommer att fortsätta att försvinna i detta oändligt vackra men raggiga och vilda samt nästan outhärdligt fattiga och av krig plågade land. Det var Göran Persson som drev igenom att Sverige skulle gå med i detta krig och Mona Sahlin har inte en endaste tanke på att riva upp hans beslut. Den svenska krigsinsatsen kommer att fortsätta. Vapenskåpen kan i värsta fall bli ännu fler i den svensk-finska militärbasen ”Camp Northern Lights”. Med en genomskinligt förevändning om att! Sverige inte ska svika sina åtaganden gentemot FN…”.
Vänsterpartiet måste helt enkelt backa. Svika sitt motstånd mot den svenska krigsinsatsen. Annars blir det inget av med ”ministersocialismen”. Vi är många som grubblat över hur Vänsterpartiet ska göra för att klara denna politiska reträtt. Hur ska det politiska kamouflaget se ut? Hur ska sveket döljas?
Ska svenska soldater hjälpa till. När NATO kör fast?
Nu kanske vi har fått svaret. I en blogg skriven av Jonas Sjöstedt, under många år energisk och drivande EU-parlamentariker för de svenska vänsterpartisterna, ”provar” han ett tänkbart kamouflage. Sjöstedt har i dag sin bas i New York och där har han ett medlemskap i det politiskt brokiga Socialist Party. Men samtidig har han en fot kvar i Västerbotten. Han sägs vara nominerad till distriktets riksdagslista inför valet nästa år och säger själv, lite blygsamt, att han ställer upp om medlemmarna vill ha honom. Han kan också tänka sig att bli minister i en kommande rödgrön regering. Sjöstedt är ett osynat kort i svensk politik. En joker. Han har en intensiv social värme och ett medmänskligt patos. Han har ett redligt och omutligt förflutet, som det brukar heta. Med en bakgrund helt utan politiska plumpar. Han har jobbat som metallarbetare på Volvo Lastvagnar i Umeå. Med dess radikala fackliga miljö och har aldrig svärmat för stalinism eller maoism.
Jonas Sjöstedt i New York. En joker i svensk politik?
När han nu går in i den svenska politiska debatten och skissar hur Vänsterpartiets reträtt skulle kunna se ut är det en viktig markering som görs. Är det det så här reträtten ska täckas:
”Det svåraste nöten som är kvar att knäcka är frågan om Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan. Såväl utvecklingen i landet som debatten i Sverige har stärkt Vänsterpartiets krav på en avvecklingsplan för vår militära närvaro för att istället satsa på civilt bistånd och en politisk lösning. Nu ligger bollen hos Socialdemokraterna, det är en öppen fråga om partiet kommer att ompröva sin nuvarande hållning och närma sig Vänsterpartiets position. Om/när det sker så är en gemensam rödgrön politik på området helt klart inom räckhåll.”
”Avvecklingsplan för vår militära närvaro” ? Visst kan Mona Sahlin hantera ett sådant krav. Ja, det kan t o m kunna bli till nytta om den svenska opinionen mot kriget ökar och radikala krönikörer som Olle Svenning kan då ges ett politiskt utrymme för at skriva ihop en sväng om att ”vi nu är på väg att avveckla vår miltära närvaro i Afghanistan”…
Kamouflage på omslagspappret. Visst kan det gå hem och för tillfället lugna de egna medlems- och väljargrupperna. Sjösteds förslag har dessutom varit i säck innan det kom i påse. Systerpartiet, Sosialistisk Venstre i Norge, som fick en rejäl kalldusch i valet till Stortinget och fick en bra mycket mindre sits i de regeringsförhandlingar som är i gång med storebror, socialdemokratiska Arbeiderpartiet, säger nu att man ”kräver en strategisk plan” för hur Norges truppinsats i Afghanistan ska avvecklas.” I Tyskland ökade befolkningens motstånd mot den egna truppnärvaron i Afghanistan lavinartat, när den tyske officeren George Klein begärde amerikanskt flygangrepp mot två kidnappade tankbilar. Resultatet blev en massaker på många civila och sju tyskar av tio vill nu ta hem de tyska soldaterna för gott. Det socialdemokratiska vänsterpartiet Die Linke kräver i sitt valprogram inför söndagens val ”Ett omedelbart hemdragande av de tyska trupperna” och detta har fått stort genomslag i de senaste opinionsmätningarna, där man fått en bra skjuts framåt.
Men, även Die Linke, i ett frieri till den kylige och ovillige, men drömda samarbetsparten SPD ( som nu samregerar med Angela Merkels kristdemokrater i en stor koalition ), har de senaste dagarna sagt sig vara villigt att släppa sitt krav. Till tidningen Tagezeitung har Die Linkes partisekreterare, Dietmar Bartsch nyss bekräftat att ”När vi säger ’Ut ur Afghanistan’ menar vi inte att vi ska ut i övermorgon”. Partiets portalfigur LaFontaine säger samtidigt till tidningen Sächsische Zeitung att med ordvalet ”med en gång menar vi inte ut i övermorgon”. Han tillade sedan att det kan ta över ett år att genomföra ett sådant beslut. Signalen till SPD är självklart att man är beredd att släppa sitt krav. Efter valet. Då är det hur enkelt som helst att prata runt alltihop med att hänvisa till ”att det försämrade säkerhetsläget för de civila insatserna, för bland annat Afghanistan utsatta kvinnor, gör att avvecklingen tar lite längre tid än beräknat…”.
”Ut ur Afghanistan” säger Die Linke. Men öppnar för att backa.
Hur ska det bli i Sverige? Ja, faran för samma reträtt som i Norge och Tyskland är uppenbar. Sjösteds blogg är en ilsken varningssignal för alla krigsmotståndare i Vänsterpartiet. Lars Ohly har dessutom, som vanligt med ett skratt, försäkrat att jobbet i den arbetsgrupp som behandlar utrikespolitiken går mycket bättre än väntat…
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiet, Lars Ohly, Mona Sahlin, Den rödgröna alliansen, Afghanistan, svnek militär
Andra bloggar: JonasSjöstedt,
Pingback: Bok och Bibliotek at Jonas Sjöstedt
Pingback: Kildén & Åsman » Bloggarkiv » Finemang Jonas! Jag tar det som ett löfte!