Obama bombar inte Afghanistan

av demokratisk omtanke

.

Jan Guillou är en skarpsint och oftast alldeles utmärkt moralist.

.

Synd bara att han inte är marxist.

.

Synd att han inte är marxist…

.

I sin söndagskrönika för Aftonbladet argumenterar han på ett bra sätt för varför det för honom är viktigare att kritisera USA:s utrikespolitik än talibaner, den fundamentalistiska regimen i Iran eller den galna diktaturen i Nordkorea. Varför lägga ner begränsad tid på att kritisera något där i stort sett alla som läser svenska är överens? Bättre att lägga ner sin tid på en viktig fråga där det finns skilda uppfattningar, menar han. Det är bara att hålla med. Självklart är det så.

.

Det går bra utan att dela hans underliggande analys:

.

”Men om demokratin skall segra måste dess starkaste företrädare, USA, bli bättre på att tillämpa demokrati, särskilt i sin utrikespolitik. De metoder som USA valt för att lansera vårt politiska system runt om i världen har inte varit framgångsrika. Mest beroende på att det inte går att bomba barbarerna till demokrati eller att med våld övertyga dem om att kvinnor måste klä sig oanständigt.”

.

Guillous grunduppfattning är att USA – och vi svenskar – ingår i ”världens demokratiska gemenskap”. Därför blir det en plikt ”en tvingande nödvändighet att kritisera USA för alla dem som vill kalla sig demokrater”. Men med det sättet att beskriva världen arbetar vi med idealistiska begrepp när det gäller att beskriva verkligheten och historiens förlopp. Vi förleds att tänka i banor som att det är idéer, moral och allehanda dygder som är drivkrafterna bakom förändringar. Den värsta avarten av denna historieskola i dag är Herman Lindqvist som blivit hovkrönikör på ålderns höst och än en gång försöker få oss att tro att ”Sverjes historia är dess konungars”. När man läser dagens Guillou kan man förledas till att tro att det är svåra misstag som ligger bakom USA:s försök att bomba talibanerna till demokrati. Administrationen i Vita huset vill egentligen fred och demokrati, men har valt fel sätt. På samma sätt med ockupationen av Irak. Det var goda syften. Men det mesta gick snett.

.

Nu arbetar inte President Barak Obama och Hillary Clinton för att utöka ”den demokratiska värdegemenskapen i världen”.  Vita Huset i Washington arbetar åt Wall Street och vapenindustrin. Krigen i Somalia, Jemen, Irak, Afghanistan och Pakistan handlar om olja, naturgas och militärkontroll. Inte om demokrati. Det är därför man bombar innan psalmerna ska sjungas. Visst finns det mycket värdefulla demokratiska rättigheter både i Sverige och USA. Men de finns oftast trots den ”förtryckande nationen” i våra länder: borgerligheten eller borgarklassen. Det är rättigheter ”som den förtryckta nationen” erövrat. Dessutom rättigheter som ständigt hotas.

.

Jag vill inte vara småknusslig när det gäller Jan Guillou. Han har ett charmant handlag i det skrivna och han är oftast rätt ute. Men jag måste varna för bakomliggande analys. Med den kan han i ett verkligt skarpt läge komma att trampa helt galet. Det är synd att han inte är marxist.

.

.Omslag till Kommunistiska Manifestets originalutgåva 1848

.

Som en jämförelse två längre, fortfarande mycket läsvärda bitar från ”Det Kommunistiska Manifestet” , 1848, av Friedrich Engels och Karl Marx:

.

.

”Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp.

Fri och slav, patricier och plebej, baron och livegen, mästare och gesäll, kort sagt: förtryckare och förtryckta stod i ständig motsättning till varandra, förde en oavbruten, än dold, än öppen kamp, en kamp, som varje gång slutade med en revolutionär omgestaltning av hela samhället eller med de kämpande klassernas gemensamma undergång.

.

I historiens tidigare epoker finner vi nästan överallt en fullständig uppdelning av samhället i olika stånd, en mångfaldig gradering av de sociala ställningarna. I det gamla Rom har vi patricier, riddare, plebejer, slavar; under medeltiden feodalherrar, vasaller, mästare, gesäller, livegna och dessutom inom nästan alla dessa klasser återigen särskilda graderingar.

Det ur det feodala samhällets undergång utgångna moderna borgerliga samhället har icke upphävt klassmotsatserna. Det har blott satt nya klasser, nya betingelser för undertryckandet, nya former för kampen i de gamlas ställe.

.

Vår epok, bourgeoisins epok, utmärker sig dock därigenom, att den har förenklat klassmotsättningarna. Hela samhället delar sig alltmer i två stora fientliga läger, i två stora, varandra direkt motsatta klasser, bourgeoisi och proletariat”

.

”Behovet av en ständigt ökad avsättning för sina produkter jagar bourgeoisin över hela jordklotet. Överallt måste den innästla sig, överallt slå sig ned, överallt skaffa sig förbindelser.

.

Bourgeoisin har genom sin exploatering av världsmarknaden givit alla länders produktion och konsumtion kosmopolitisk gestalt. Den har till reaktionens stora sorg undanryckt industrin dess nationella grund. De urgamla nationella industrierna har förintats och förintas alltjämt dagligen. De utträngs av nya industrier, vilkas införande blir en livsfråga för alla civiliserade nationer, industrier, som icke längre bearbetar inhemska råämnen, utan råvaror från de avlägsnaste områden och vilkas fabrikat förbrukas icke blott i det egna landet utan i alla världsdelar. I stället för de gamla behoven, som kunde tillfredsställas genom landets egna resurser, träder nya, vilka behöver produkter från de mest avlägsna länder och klimat för att bli tillfredsställda.”

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, talibaner, Jan Guillo, Carl Bildt, Barak Obama, USA, demokrati

.
I pressen: AB1,AB2,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,Svensson,