Tranorna är här! Handels varslar…

.

Än har inte snödropparna vågat sig upp hos oss. Men snart smyger de fram ur snökristallerna. Nästan oförskämt trotsiga.

.

.

Likt de två tranor som i går landade i snömodd och lersörja ute på åkrarna. Med långa skränande fanfarer annonserade de ut att våren minsann är här. Symboliskt nog samtidigt som jag på TV såg hur årets skidtävlingar avslutades i en våldsam snöyra uppe i Falun. Trots att tranan är Västergötlands landskapsdjur är det först det senaste tiotalet år som den häckar i våra trakter. Ett par har i flera år haft fälten, åbrinkarna och dikesrenarna runt om oss som skafferi.

.

Nere vid våtmarkerna runt ån trivs tranorna.

.

Förmodligen är det detta par som kom i går. Det gäller att vara först på plats och hävda revir. Om någon vecka eller två kan det vara ett hundratal tranor som mellanlandar på sin färd vidare norrut och då ska nykomlingarna snabbt kunna få klart för sig att här redan är upptaget. När värmen tränger på blir det sedan kiv om årets första grodor och maskar med de kanadagäss och sångsvanar som också häckar här. Under den månad som paret sedan ruvar är det försynt och mer tystlåtet för att efter någon månad dyka upp med två ungar. Halvmeterhöga, med tunna ben och smal hals samt skrudade i vitt dun ser ungarna på håll komiska ut . Som två stora vita bollar som sakta rör sig över vallarna.
.

.
Annars handlar våren ännu så länge inte om snödroppar, tussilago, lövsprickning och fågelsång utan mest om slask, modd, lerpölar och dimma. Så här ser en av våra vägar ut. Just nu skulle det inte vara så dumt att låna en av alla de stadsjeepar som rullar  runt på cruising i Göteborgs innerstad…

. ..

.

I bilvägen upp till byn har tjälen pucklat ut luftspalter som nu säckar ihop och bildar väldiga hålor. Vår labrador Freja, som är en fin sökhund, nosar funderande…

,

.

,.

…för att sedan gräva sig ner och utforska dessa nya fantastiska skrymslen.

.

.

Man vet aldrig. Där kan finnas någon övervintrad mask som kvicknat till. Eller en förskrämd skogsmus.

.

.

Nja. Bara rutten tjäle och gammalt grus. Men vågar sig en mördarsnigel hit är den dödens!

.

.

Här är det Christer, en av mina svärsöner, som pustar ut i skogsbacken
Annars är det hos oss bråda dagar med att gallra och fälla, kvista och kapa, klyva och hugga, för att få in veden för nästa vinter. Den djupa lössnön i skogen har inneburit att jobbet släpar.
En sådan här sträng kyla har för oss som för många andra haft ett högt pris. Veden har tagit slut eller så har man tvingats att helt och hållet lita till el. Elräkningarna har de senaste månaderna dubblats eller tredubblats. I tidningarna kan man läsa att de tre eljättarna ska vara ”mjuka” mot sina kunder och tillåta avbetalningsplaner. Räntan på de försenade pengarna blir 8 procent. Jag kallar det hellre för det ocker som det handlar om.
Annars blir det gott om politisk melankoli i dessa dagar. I morgon är det trettio år sedan folkomröstningen om kärnkraft och samtidigt lägger regeringen sin proposition i riksdagen om att tillåta laddningen av tio nya kärnreaktorer. I frukost-TV intervjuade KG Bergström Maria Wetterstrand och han kunde sammanfatta sin utfrågning med att Miljöpartiet nu sviker sitt eget program om ”en omedelbar avveckling av kärnkraften”. Wetterstrand kunde lova industrin energi men inte att avvecklingen ens skulle inledas under ett styre med en rödgrön regering. ”Miljöpartiet står nu för det som var Linje 2 för trettio år sedan”, menade Bergström…
Ska man i längden – med en iskall vinter i minne – argumentera för både fossil- och kärnkraftfria lösningar när det gäller vårt och världens energibehov då krävs åtminstone stommen till en plan som innefattar de väsentliga delarna av vår produktion, vårt boende och vår konsumtion i stort, liksom de transportlösningar som krävs för att klara detta. Det ”privata ägandet” eller ”marknaden” kommer inte att klara vare sig biffen, värmen eller en bra social standard för alla människor. Miljöpartiet, är inte längre asfaltens maskrosbarn utan har de senaste åren fått alltmer fast mark under fötterna som ett marknadsliberalt borgerligt parti främst för städernas högutbildade medelklass. Dess talrör kan peka på en del bra åtgärder och vurma för en lite bättre mer modern livsstil – för de egna väljarna. Men lika lite som den gamla arbetarrörelsens förolyckade partier har man ens en tanke på den sociala revolution som krävs om vi ska få ett samhälle där det är den sociala och ekologiska nyttan som bestämmer vad och hur vi ska producera.

—————————-

.

Här en bild av Martin Fredriksson från Jobbupprorets
demonstration i lördags till Svenskt näringsliv.

.

För övrigt är avtalsrörelsen inne i det som kanske måste kallas för ”stormens öga”. Alltså stiltje.  Handels varsel kan betyda ”kulingvarning”. Men friska vindar har redan blåst från Jobbupproret.se där även nu Svenska Hamnarbetarförbundet ställt sig bakom:

.

Hamnarbetarförbundet stöder Jobbupproret

Hej kamrater!
Svenska Hamnarbetarförbundet har på sitt styrelsemöte den 11 mars beslutat ställa sig bakom jobbupproret. Vi tycker att det är helt riktiga krav som ställs och den nyliberala utvecklingen av arbetsmarknaden som nu stoppas.
Med fackliga hälsningar
SVENSKA HAMNARBETARFÖRBUNDET
Björn A.Borg
Förbundsordförande

.

I går gästade min gamle vän och fackligt politiska vapebroder under många år Tomas Johansson Agenda. Hans skarpa omdömen om våra chefers bonusar kan du lyssna till här: SVT 2 Agenda.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I pressen: AB1,AB2,SVD1,SVD2,AB1,AB2,GP1,GP2,GP3.AB4,

3 svar på ”Tranorna är här! Handels varslar…

  1. Pingback: Palavras Ao Vento – Cássia Eller | Abraço - abraços e beijos

  2. Så du menar att labradorer är bra ”medel” mot mördarsniglar? Synd att mina collies inte har minsta anlag åt det hållet. Hr du rätt så får jag skaffa mig en labbe nästa gång 🙂

  3. Nej. I sanningens namn är hon bara hotfull. Mot allt som rör sig nära gården ( inte människor ). Dessvärre ledde det i fjol till att hon blev huggormsbiten och höll på att avlida.

    Sen har inte mördarsniglarna nått fram ända till oss. De finns några kilometer härifrån. Själv tror jag att de bromsas av det vimmel av koltrastar som finns . De rafsar runt överallt som kanske äter upp deras ägg?

Lämna ett svar