.

”Djävligt kul att skjuta dom”

.

Under fyra vidrigt långa år rasade det Första världskriget.

Under minst lika många smärtsamma år ska kriget i Afghanistan fortsätta. Det krig som också blivit vårt och som redan plågat landet i snart tio år…

Mer precist hoppas våra krigsherrar att man i slutet av år 2014 ska kunna lämna över säkerhetsansvaret till ”afghanska styrkor”. Hur de utländska truppreträtterna kommer att se ut är sedan en helt annan sak, som Carl Bildt mycket irriterat och skyndsamt påpekat till den media som trott något annat..

.

.

Nya amerikanska soldater på väg till Helmands upproriska provins

.

.

I sak är naturligtvis denna lösa utfästelse om 2014 bara ett sätt att försöka lugna alla krigströtta människor i de länder som strider under NATO:s flagg.

I verkligheten pågår en upptrappning av kriget. Barak Obamas berömda ”surge” eller ”svallvåg” av nya soldater slår just nu med full kraft in över Afghanistan. Lämnar vi nyspråket bakom oss är det beslutade truppförstärkningar som håller på att fullföljas.  Även Sverige, med stöd i riksdagen av socialdemokraterna och Miljöpartiet, har varit med om att bida till denna större truppinsats.

Fredspristagaren Barak Obama har samtidigt tvingats att ändra i sin militära kommandokedja. Trots att han var Carl Bildts och Fogh Rasmussens favorit som ansvarig för NATO/ISAF i Afghanistan, tvångspensionerades nyss general McChrystal utan vidare spisning efter en intervju där han och hans stab ifrågasatt Vita husets politiska auktoritet (patetiskt nog hade Bildt yrat något om att Obama vid chefsbytet borde rådslå med länder som Sverige). Som McChrystals efterträdare valde Obama general David Petraeus, republikanernas militäre Messias. George Bush`s militäre hök, den förre CIA-bossen Robert Gates, fortsätter samtidigt som Obamas försvarsminister. Ny länk mellan Gates och Petreaus blir däremot generalen för marinkåren James Mattis som nominerats till att överta Petraeus förra tjänst. Mattis blir alltså chef för USA:s Centrala militärkommando med ett övergripande ansvar för Afghanistan, Irak och Mellanöstern i stort. Obama lär inte heller hålla något rådslag med Bildt när det gäller denna utnämning. Trots att general Mattis blir överordnad chef för de svenska trupperna däruppe i Mazar al Sharif. Obamas militära treenighet fullbordas Bildt förutan.

.

.

Fredspristagaren Obama väljer sin väg…

.

.

När de gäller nyheter från omvärlden tycks de stora tidningarnas utrikesredaktioner ha bantats rejält. Bevakningen blir allt mer fattig och sporadisk och under högsommaren måste uppenbart redaktionslokalerna mest se ut som öde brandtomter och inte många rader har heller ägnats åt den nye chefen för våra soldater i Afghanistan. Det är mer än märkligt eftersom vi nu har att göra med en färgstark general som sprider massor med så kallade one-liners omkring sig. Mattis har feta meriter från både Mellanöstern och Central-Asien när det gällt specialuppdrag som gått ut på att döda upprorsmän. I april 2004 ledde han USA:s första anfall på staden Fallujah för att senare planera den belägring som ödelade staden. I fält har han haft flera smeknamn som ”Kaos”, ”Stridsmunken” och ”Mattis – Den galna hunden”. Mest uppmärksammad har han blivit för ett uttalande där han sagt att det är kul att döda. Hans dårprat videofilmades och har blivit en bestlooker på You Tube i hela den muslimska världen:

”Det är faktiskt kul att strida. Du vet det är ett helvetes liv och jag ska vara helt uppriktig. Jag tycker om skränet. Du går in i Afghanistan där du har killar som spöar kvinnor i fem år bara för att de inte burit slöja /…/ såna killar har hur som helst ingen manbarhet kvar. Så det är helvetes kul att skjuta dom.”

Obama har utsett en militär treenighet av republikanska hökar till att leda sin offensiv i Afghanistan, men lever samtidigt med sitt löfte om att börja dra tillbaka trupper i juli 2011 och är nog plågsamt medveten om att krigets smått ofattbara kostnader blir allt svårare att hantera när nerskärningar i den offentliga sektorn och kontrareformer på det sociala fältet står högst upp på agendan i de flesta av de krigförande länderna. Den danska tidningen Politiken har i dagarna räknat ut att kriget bara för Danmark, Tyskland, Storbritannien och USA har kostat 2 450 miljarder svenska kronor när det gäller militära hårdvaror. Slutsumman för de fyrtio länder som deltar i kriget ligger säkert på häpnadsväckande 3 000 miljarder eller tre biljoner koronor.

Mer än tio gånger så mycket som hela världen betalat för den civila återuppbyggnaden av landet.

.

.

Vad händer  när ”svallvågen” sjunker tillbaka?

Här plågas amerikanska soldater av en sandstorm.

.

.

Den militära ”svallvågen” sägs ska sjunka tillbaka nästa år. Men har den då spolat bort ”talibanerna”? Knappast. Fler soldater på bägge sidor och ännu fler civila kommer att ha dött. Mer infrastruktur kommer att ha förstörts. Men ingen kommer att ha segrat i det som under ytan inte alls handlar om ”ett krig mot terrorismen” utan om ett nationellt motstånd mot en utländsk ockupation och en fortsättning på tidigare inbördeskrig. I en färsk opinionsundersökning gjord av en amerikansk tankesmedja har Bildt och de andra deltagarna i Kabulkonferensen fått budskapet att ISAF/NATO har misslyckats med att få ett förtroende i södra Afghanistan. En majoritet av befolkningen tycker att ISAF:s krig har förvärrat situationen och en stor majoritet är emot den planerade offensiven i Kandahar. Om general Mattis väljer att göra Kandahar till Afghanistans Falluja lär inte opinionen vridas över till ISAF:s fördel.

Sanningen är att kriget inte går att vinna. Det är missmodet och pessimismen som härskar i Kabul. ”Jag ser inte ett enda skäl till att dö för Afghanistan”, hette det i gårdagens brittiska tidning Guardian som citerade en europeisk toppdiplomat i Kabul för att visa på verkliga stämningen i det europeiska följe som finns kring den korrupte presidenten Karzai. Tidningen läcker också ut nyheten att USA bakom ryggen på sina utfästelser om förväntade segrar gett både Karzai liksom Pakistan och Saudiarabien större friheter när det gäller en uppgörelse, en politisk kompromiss med ”talibanerna”. Ökända krigsherrar som Gulbuddin Hekmatyar och Jalaluddin Haqqani finns med i diskussionerna.

Mycket litet talar för sådana uppgörelser. Varför skulle ”talibanerna” gå med på fred om de tror att de är i färd med att vinna? Dessutom är det politiskt möjligt att ”vinna” genom att ge exempelvis en nerblodad krigsherre som Hektamatyar en roll som makthavare. Han som USA fortfarande efterlyser som en ”global terrorist”? I bakgrunden finns dessutom hur som haver den dominante ledaren, mullah Omar, som lär ha passat på att offentliggöra en egen ”dödslista” inför Kabulkonferensen. En lista med namnen på alla ledande personer i Karzais regeringskabinett…

.

.

Bildt lär komma med några karska uttalandet efter givarträffen. Framförallt som han säkert känner sig lite ärrad  och stolt efter raketbeskjutningen av Kabuls flygfält. Han kan nödlanda på en amerikansk  bas men verkligheten kan han aldrig flyga ifrån…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Carl Bildt, Kabul,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,AB1,GP1,DN3,SVD5,DN4,AB2,AB3,

Bloggare: JonasSjöstedt,Jinge,RödaMalmö,

.