.
Efter gårdagens blogg om Lars Ohlys och Vänsterpartiets syn på föräldrarförsäkringen fick jag två kommentarer med flera viktiga frågeställningar. Eftersom dessa och debatten i stort är viktiga väljer jag att lyfta upp dessa och mitt svar till en blogg. De av bloggens läsare som inte är intresserade av ämnet eller inte hinner att läsa så mycket text får hoppa över denna post:
.
Kommentar från Kristina:
Fast nu tycker jag du missar lite på målet Göte. De flesta är hemma längre med sina barn än 6-7 månader. Delar föräldrar föräldrapennignen rätt av båda två har de 240 dagar var, dvs 8 månader. Du har inte räknat med lägstanivådagarna när du skriver 6-7 månader. Dessutom tar många ut färre än alla dagar i veckan och kan därmed vara hemma ännu längre. Visst finns det ekonomiska argument, att fattiga familjer inte skulle ha råd att ta ut lägstanivådagarna eller färre dagar i veckan, men 6,5 månader är ett absolut minimun och de flesta är hemma längre.Oavsett vilket så är det få barn som helammas efter ett halvår och inte klarar av att äta annan mat när mamma är på jobbet. Så egentligen är ”problemet” med bröstpump ett icke-problem. I alla fall i relation till de konsekvenser det ojämlika uttaget av föräldrapenningen får för kvinnor, inte minst på arbetsmarknaden.
Det är heller ingen som tvingar en mamma till jobbet efter 6,5 månader, föräldraförsäkringen är en rättighet och ingen skyldighet (här argumenterar jag mest mot konservativa debattörers argument).
Jag håller dock med om att föräldraförsäkringen borde utökas och förändras så att den inte slår ekonomiskt mot arbetarklassfamiljer vid en individualisering.
”Egentligen handlar debatten om en kvinnas möjlighet till fysisk närhet med sitt barn. Inte i första hand om det näringsinnehåll som barnet måste ha.”
Här är du faktiskt ute och flummar. Det går nämligen inte att tolka dig annorlunda än att en bebis och dess mamma skulle må bättre av att krama varandra än vad en bebis och dess pappa gör. Då är du ute på djupt vatten. Ta gärna fram den forskning som kan bevisa detta. Jag har varit i debatten förr och mina motståndare har aldrig lyckats konkretisera detta på förfrågan, det handlar helt enkelt om tyckande att mammor trots allt är lite bättre lämpade att ta hand om (och krama) spädbarn.
Du gör kvinnor en björntjänst genom att sprida ogenomtänkta föreställningar om kvinnligt och manligt som argument mot en individualiserad föräldraförsäkring. En individualisering är mycket bra (orkar inte dra alla argument nu) och bör istället genomföras tillsammans med andra reformer i föräldraförsäkringen som säkrar en god inkomst för fattiga familjer. Annars blir bara resultatet att du offrar kvinnan för klassen och det kan jag absolut inte acceptera.
Argumentet att staten inte ska lägga sig i är ohållbart i denna fråga för en socialist som är förmögen att analysera strukturella samhällsförhållanden. Det finns stora strukturella vinster med en individualisering.
Här kommer argument för:
– Det skulle bli lika ”riskabelt” att anställa en man och en kvinna vilket skulle motverka diskriminering av barnafödande kvinnor på arbetsmarknaden, vilket idag är ett återkommande problem.
– Forskning visar att de föräldrar som delar lika från när barnet är litet fortsätter göra det under lång tid framöver ang ex hushållsarbete och tvärtom, de gånger kvinnor stannar hemma mycket längre än männen cementeras en ojämlik fördelning av hushållsarbetet och ansvaret över barnen för lång tid.
– Föräldraförsäkringen ska ses som en möjlighet och skattepengar ska inte gå till att uppmuntra ej jämställda (samhälls)förhållanden, vilket de enligt all statistik gör idag. Att just föräldraförsäkringen, till skillnad från andra förmåner, inte är individualiserad är unikt. Det beror sannolikt på att det är djupt förankrat i samhället att kvinnor anses vara bäst lämpade att ta hand om barn.
– Tror rent allmänt det skulle vara bra för många män att vara hemma med barnen och att barnen skulle må bättre av båda (alla) sina föräldrar.
– Eftersläpningseffekter för kvinnor, ex mindre pension, lägre lön pga föräldraledighet och liknande skulle minska.
Samtidigt som vi driver kravet för en individualisering bör vi även höja golvet i föräldraförsäkringen. Den som inte uppfyller kraven för sjukpenninggrundande inkomst får idag bara ca 5000 kr före skatt i föräldrapenning, vilket är helt orimligt lågt.
Det bör även finnas någon form av utjämningseffekt så att det inte slår ekonomiskt mot familjen om föräldrarna har väldigt olika hög inkomst. Det ekonomiska argumentet brukar dock överdrivas i debatten. De som räknar på den faktiska skillnaden mellan föräldern med hög och låg inkomst brukar finna att skillnaden inte är så stor som debattens vågor. Detta visade en handläggare på Försäkringskassan mig med konkreta exempel när jag var på deras utbildning häromveckan.
Arbeta för att förbättra kvinnors arbetsförhållanden generellt. En individualiserad föräldraförsäkring är dock förmodligen en förbättring i sig som jag visat ovan vilken gör att kraven ska föras parallellt, inte först det ena och sen det andra.
Det krävs alltså en politik som utgår från flera olika aspekter samtidigt, inte minst arbetarklassens kvinnor, men som inte cementerar något som får så stora negativa effekter för jämställdheten som ett bevarande av status quo i frågan om föräldraförsäkringen.
Bara för att det finns nackdelar med en individualisering betyder inte det att fördelarna överväger. Allting har baksidor men debatten tenderar att bara handla om nackdelarna vilket gör hela diskussionen oärlig eftersom detta används som argument mot förändring.
Så för att tala ur skägget- jag är för tvång i denna fråga med tanke på att de positiva effekterna väger över. Frågan om vem som tar hand om barnen är fundamental att lösa för att komma till rätta med samhällets jämställdhetsproblematik.
.
kvinnan ha bestämmanderätt? Nu måste jag protestera. Det är nog inte det det handlar om för det mesta utan om att pappa tjänar mer och då blir det mamma som får stanna hemma – idag som förr. Och pappa tjänar mer bl.a. för att han inte stannar hemma med barnen.
.
Mitt svar:
Kristina väljer att hissa stormsegel:
Jag håller med om det mesta som Kristina och Kerstin skriver. Det handlar om en reell konflikt. Eller snarare flera konflikter.
”Argumentet att staten inte ska lägga sig i är ohållbart i denna fråga för en socialist som är förmögen att analysera strukturella samhällsförhållanden. Det finns stora strukturella vinster med en individualisering… Så för att tala ur skägget – jag är för tvång i denna fråga med tanke på att de positiva effekterna väger över. Frågan om vem som tar hand om barnen är fundamental att lösa för att komma till rätta med samhällets jämställdhetsproblematik.”
Nåväl. Jag är socialist och tror mig om att till en del kunna ”analysera strukturella samhällsförhållanden”. Det är därför jag ser att det här handlar om en verklig konflikt. För mig handlar det om var man drar gränsen. I dag finns det 60 dagars ”pappaledighet” som inte kan tas över av mamman. Ett statligt tvång som jag bejakar. Det har massor med positiva effekter. Inte minst tvingar det många män att lära sig att ta ansvar för blöjbyten, sagostunder, matlagning och disk mm.
Ytterligare individualisering, ”tvångskvotering”, måste ske genom en utökad föräldrarförsäkring. Skälet till att inte Lars Ohly och med honom Vänsterpartiet driver denna fråga är att man lagt sig på rygg för SAP:s och MP:s krav på budgetdisciplin. I stället väljer man en att rulla tillbaka den reform som redan finns. En kontrareform.
Detta därför att jag är för kvinnans bestämmanderätt under den första spädbarnstiden. Kristina menar då att denna ståndpunkt bara kan tolkas som ”flum”:
”Här är du faktiskt ute och flummar. Det går nämligen inte att tolka dig annorlunda än att en bebis och dess mamma skulle må bättre av att krama varandra än vad en bebis och dess pappa gör. Då är du ute på djupt vatten. Ta gärna fram den forskning som kan bevisa detta. Jag har varit i debatten förr och mina motståndare har aldrig lyckats konkretisera detta på förfrågan, det handlar helt enkelt om tyckande att mammor trots allt är lite bättre lämpade att ta hand om (och krama) spädbarn.”
Nej, Kristina. Min inställning har ingenting att göra med vilket kön som är bäst spädbarnskramare. För en kvinna är en graviditet och en förlossning en fysisk och mental revolution. Jag lutar mig inte heller åt särskilt mycket forskning. Det är mest mina egna erfarenheter med fyra barn och tre döttrar som fått egna barn, samt umgänge och diskussioner med andra kvinnor som blivit mammor, som ligger till grund för vad jag tycker. För mig är detta den gränsdragning som våra politiska val handlar om. Inte om vem som kramar bäst. Kvinnans bestämmanderätt över en stor del av föräldrarförsäkringen är för mig, till en del, en form av demokratisk ”efterbörd” till hennes graviditet och förlossning. En rätt att själv kunna avgöra hur mycket tid man behöver för att komma in i normala gängor. Min åsikt bottnar inte främst i analysen av våra ”strukturella samhällsförhållanden”.
När det däremot gäller diskussionen om hur dessa förhållanden diskriminerar kvinnan, menar jag att frågan om rätten till vård av sjukt barn är ett större hinder än den befintliga föräldrarförsäkringen. För arbetsgivarna är det inte så svårt att lång tid i förväg planera för en längre föräldrarledighet. Ledighet för vård av sjukt barn kan däremot tas ut spontant, utan karensdag. Ett förhållande som i sak är svårt och dyrt att svara på . Arbetsgivarna vet sedan att det som regel är kvinnan som tar de flesta av dessa lediga dagar för vård av sjukt barn och har därför en inbyggd spärr mot att anställa kvinnor med ett eller flera småbarn. Inget parti har trots detta rest ett krav på att vårdnadshavarna ska varva detta ansvar. Förmodligen därför att de flesta människor inser att det inte går att lagstiftningsvägen planera för hur vårdnadshavare till småbarn i detalj ska hantera sin vardag.
Till sist en fråga:
Hur ställer sig du, Kristina, till frågan om Jan Björklunds och sverigedemokraternas krav på burkaförbud? Vi vet bägge två att de är ute och fiskar i ett grumligt vatten. Men i sak är för mig varje form av slöja i sista hand ett uttryck för ett patriarkalt förtryck. Även om det motiveras med religiösa förtecken. ”Skyddet av kvinnan” har sin bakgrund i jordbrukssamhället. Egentligen handlar det om att en familj eller klan skyddar sin mark, sina landområden.
De kvinnor i Sverige som väljer att bära slöjor har uppenbart svårt att ta sig ut på den svenska arbetsmarknaden. Framförallt det fåtal som tvingats att bära burka har ingen chans alls. Ska vi då hålla med Björklund och sverigedemokraterna och verka för att skiten förbjuds?
Mitt svar är nej. I praktiken får ändå ingen kvinna med burka ett jobb där man måste visa sitt ansikte för andra människor. Ett statligt förbud tvingar bara in dessa kvinnor i ännu större förnedring. De får hålla sig hemma för gott. Vi måste i stället på alla sätt verka för att de på ett frivilligt sätt ska kunna frigöra sig från sina beslöjade patriarkala bojor.
Vad tycker du i denna fråga? Att jag reser den har naturligtvis med att göra med att den principiellt handlar om samma svåra val som v i har när det gäller föräldrarförsäkringen.
Hälsar Göte
,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Lars Ohly, Vänsterpartiet, föräldrarförsäkringen, burka, sverigedemokraterna
I pressen: GP1,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,AB1,
”I dag finns det 60 dagars ”pappaledighet” som inte kan tas över av mamman. Ett statligt tvång som jag bejakar. Det har massor med positiva effekter. Inte minst tvingar det många män att lära sig att ta ansvar för blöjbyten, sagostunder, matlagning och disk mm.
Ytterligare individualisering, ”tvångskvotering”, måste ske genom en utökad föräldrarförsäkring.”
Med din matematik ovan så har kvinnan 14 månaders föräldraledighet att ta ut och du kan inte tänka dig att en enda dag till tvångsindividualiseras till pappan? Kan du inte ens tänka dig att en tredjedel går till vardera föräldern och en tredjedel är frivillig då? Nog kan jag även med din logik tänka mig att tvinga hem papporna i mer än 2 månader med nuvarande system.
”För en kvinna är en graviditet och en förlossning en fysisk och mental revolution (…) Kvinnans bestämmanderätt över en stor del av föräldrarförsäkringen är för mig, till en del, en form av demokratisk ”efterbörd” till hennes graviditet och förlossning. En rätt att själv kunna avgöra hur mycket tid man behöver för att komma in i normala gängor.”
Jag håller med om att graviditet och förlossning är omvälvande grejer. Men nu har vi ju också konstaterat att kvinnor i dagens system har minst 8 månader på sig för vila även med individualiserad föräldraförsäkring. Detta anser inte jag är orimligt lite, även om vi är överens om att perioden borde förlängas.
Ditt problem är att du bara talar om kvinnor, kvinnor, kvinnor. Generellt i debatten så upphöjer du det du förknippar med kvinnlighet så mycket att det slår tillbaka på kvinnorna (och männen) som konstrueras in i två separata och åtskilda fack. Genom att du inte talar om männen blir Kvinnan den som lyfts fram som Modern. Du glömmer bland mycket annat att småbarnspappor tillhör en av de kategorier som arbetar mest i samhället. Är detta bra för jämställdheten? För individen, barnet eller samhället?
Ang. VAB. Ja, jag håller med om problemet du målar upp. Det är dock inget argument mot individualiserad föräldraförsäkring. Går det att lösa ett av två problem så är det väl bra? Nu verkar du mena att eftersom ett stort problem inte går att lösa ska vi inte lösa det andra mindre heller…
(Jag skulle dock gärna sitta och spåna på lösningar med VAB-problemet också men det får bli en annan dag).
Ang. burka så är jag såklart mot ett förbud. Användandet av burka är marginellt i relation till de problem som en icke-individualiserad föräldraförsäkring medför. Det tar ärligt talat emot att nämna de båda i samma mening och jag förstår inte riktigt varför du tar upp frågan heller. Diskussionen kring burka måste förstås i sin egen kontext av islamofobi och populism och kan inte maskinellt överföras på en annan debatt.
Ytterligare en aspekt:
Du skriver: ”…de flesta människor inser att det inte går att lagstiftningsvägen planera för hur vårdnadshavare till småbarn i detalj ska hantera sin vardag.”
Nu handlar inte en individualisering om detaljstyrning. Det går fortfarande alldeles utmärkt att bestämma vilken förälder som tar ut föräldrapenning när. Båda kan jobba halvtid och vara föräldralediga halvtid. Det går faktisktäven att ta ut föräldrapenning per timme, du kan ta ut 1/8 dag, 1/4, 1/2 osv. Det är väldigt flexibelt. Föräldraförsäkringen är extremt flexibel i sin nuvarande karaktär jämfört med andra bidragssystem vi har. Att det skulle handla om detaljstyrning är på gränsen till oärligt eftersom föräldrarna fortfarande efter en individualisering skulle ha långtgående möjligheter att planera när de ska ta ut sina respektive timmar, dagar eller månader.
Intressant fråga!
Pingback: Föräldraförsäkring och det personliga valet | Svensson
Andelen kvinnor som börjar högre utbildning är drygt 3 /5, och något högre när det gäller att ta examen. Ungefär det motsatta mot på 50 och 60-talet. Det är samma i t.ex. USA där också unga kvinnor tjänar mer än männen, speciellt i storstäder.
Mina döttrar tjänar bättre än sina makar/sambos. I den typen av dagens välutbildade familjer tror jag inte det är några större problem med att man delar på både detta och annat.
Tycker att denna rättighet borde tillhöra barnet, det är primärt det lilla barnet som behöver sina föräldrar inte tvärt om.
Det väsäntliga är så mycket så möjligt av ekonomiskt oberoende inte primärt löneslavande, det finns ett helt liv av tillfällen till detta. Barnens uppväxttid är försvinnande kort och inget som kan göras om, man får bara en chans är man inte där då har tåget gått.
Det största problemet för ökad jämställdhet är att vi lever under vår produktiva förmåga och tillgängliga resurser och den alltmer ökande andel av de resurser som finns går till ett fåtal. En bättre nyttjande av resurserna och vi skulle kunna ta hand om våra barn bättre.
Nä Göte. Den här gången har du nog hoppat i galen tunna. Jag tycker att Kristina Martinsson alldeles utmärkt argumenterar för varför samhället bör se på föräldrarna som individer istället för som familjeenhet. När samma föräldrar skall beskattas är ju det individuella perspektivet numera självklart. Individuell föräldraförsäkring skulle nog gynna jämställdheten i en rad hänseenden. Om reformen sker i steg så finns ju möjlighet till revidering och eventuell omprövning.
Och ditt försök till stickspår via burkadiskussion blev nästan lite tarvlig.
Jag kan dock se en positiv aspekt på ett burkaförbud det vore att kravallpoliserna skulle få ompröva sin klädsel. För övrigt finns det ju tusentals skäl till varför individer väljer att skyla sig med kläder alternativt blotta sig.
Först till Kristina. Det måste väl vara sju månader? Delar man dagens 14 månader i två lika individuella delar hamnar man på sju. Har man råd kan man givetvis öka på genom att hoppa över ersättningar för lördag/söndag.
Vad det handlar om är nog i grunden var vi lägger fokus. Jag lägger fokus på kvinnans bestämmanderätt. Jag menar att graviditeten och förlossningen ger henne denna rätt. Dessutom är det uppenbart att en uppdelning enligt v:s modell framförallt slår mot familjer ( och barn ) där kvinnan lön är lägre än mannens. Lasses bild av lönestrukturen när det gäller män/kvinnor kanske blir av i morgon. Men den gäller inte i dag.
För mig har skilda värderingar i denna fråga inte ett dyft att göra med att man exempelvis skulle ”vara mer socialist” bara för att man vill dela nuvarande föräldrarledighet rakt av. Inte minst därför att Lars Ohly och Vänsterpartiet inte ens berör frågan om ett uppbrott från kapitalismen i sitt valprogram.
Det objektiva problemet är att det är kvinnan som föder barn samt att de flesta av oss arbetar som löneslavar på en marknad.
Högre kvinnolöner skulle säkert öka männens pappaledigheter rejält.
Mitt ”stickspår” till burkadiskussionen var kanske lite abrupt. Men avsikten var inte alls att vara tarvlig. Vad skulle det vara för mening med det? För mig är denna fråga, liten i verkligheten men stor i politiken, lika konfliktfylld som den som gäller föräldrarförsäkringen. I vissa arga stunder skulle också jag vilja förbjuda eländet eftersom slöjorna i stort och heltäckande eller nästan heltäckande sådana i synnerhet handlar om ett patriarkaliskt förtryck. Men i mina klartänkta stunder inser jag att ett förbud är kontraproduktivt.
Vad bra skrivet, Lasse! Borde inte det lilla barnets rättigheter komma först? Och man skulle kunna använda resurserna bättre än bara till att ett fåtal ska få mer och mer!
Att amma och ge sitt barn bröstmjölk med tex flaska genom att använda bröstpump är inte samma sak! Dock kan flaskmaten ges på ett sätt som ger barnet närhet och allt som amningen innebär. Att det sedan inte fungerar för många kvinnor att använda bröstpump kanske Lars eller Kerstin inte visste om?
Någon som kanske skulle kunna bidra mycket bra till debatten är de män som känner att de får FÖR LITE tid med sina barn. Det är inte alls ovanligt att män känner att mamman och barnet växer samman och att man som man hamnar utanför.
Ibland verkar det som om bara mamman är det som är värt att diskutera (och som Kristina också påpekar). Det är även männen som drabbas av dagens samhälles förutfattade meningar om hur man och kvinna är. Det vore mycket märkligt och ologiskt om inte detta även påverkar debatten. Dvs. att debatten – inte helt olikt den antirasistiska i USA innan de svartas självorganisering och intåg i den politiska debatten – förvrängs av debattörerna själva.
Göte: Det är 480 dagar per barn varav 60 är vikta åt vardera föräldern. Delar man rakt av blir det 240/30=8 månader per förälder. Av dessa månader är 1,5 månad per förälder med lägstanivån. Läs själv på Försäkringskassans hemsida om du inte tror mig: http://www.forsakringskassan.se/privatpers/foralder/barnet_fott/foraldrapenning
För en familj med små inkomster betyder det i praktiken att man bara har 6.5 månader. Eller?
Ja, Göte, det stämmer. Som sagt är det bara sketna 5000/månaden som är lägstanivån (och som inte minst unga föräldrar får). Vad gäller den ekonomiska biten finns det i frågan s.k. ”jämställdhetsbonus” som faktiskt är något så pass ovanligt som ett bra borgerligt framlagt system. Det innebär att ju mer man delar på ledighten, ju mer i ”bonus” får man. 13,500kr är maxgränsen, vilket är en rätt rejäl summa. Detta baseras (som tur är!) inte på de 90 dagar av lägsta nivå man får (om man vill).
Öht måste jag säga att det nuvarande föräldraförsäkringssytemet är riktigt bra, och förmodligen en av de sista bra saker som kommer försämras. Det skulle ju se snyggt ut om högern angrep barn och föräldrar. Smartare än så är nog Borg och Reinfeldt.
Dock borde ersättningen höjas från strax under 80% till 90%. Men på det hela taget blev jag positivt överraskad när jag satte in mig i det.
Ja så kan man se det. Detta är också ett problem som jag tagit upp i debatten, att det krävs vissa kringåtgärder för att stärka de ekonomiskt svagaste familjerna. Själv borde jag dock som fd deltidsanställd inom vården räknas som låginkomsttagare men kommer ändå att klara av att trixa mig runt det för att vara hemma längre (uppemot 9 månader tror jag det blir, delat på hälften). Lägstanivådagarna sprider du ut över en stor del av perioden och därför blir smällen inte så stor.
Jämställdhet ska på något mystiskt sätt framtvingas med politiskt mikromanagement av medborgarnas familjeliv. Ett parti som förespråkar detta lär inte vinna några bredare opinioner. Vad är det för fel med att ändra attityder med klassisk folkuppfostran, dvs upplysning, information, propaganda eller vad man vill kalla det. Det har fungerat förr, det är mycket som har ändrats i folks attityder med sådant. Men det har vi väll inte råd med nu när vi har överskottsmål och budgettak att tänka på. Inte ens lovvärd lagstiftning mot misshandel av barn hade fått sådan framgång utan attitydframgång med folkuppfostran, förmodligen var lagstiftningen sekundär i förhållande till aktiv upplysningsverksamhet.
Samma Ohly som vill ägna sig åt politiskt mikromanagement av medborgarnas familjeliv kan utanvidare ge upp verkligt viktiga saker för ökad jämställdhet här i landet. Han svär utan at blinka sin trohet till fiktiva nyliberala dogmer som budgettak, överskottsmål och en sk självständig riksbank med lagstiftning i enlighet med euroanslutning. Saker som gör mer för att förhindra jämställdhet här i landet än det mesta annat. Det omöjliggör verklig bekämpning av arbetslöshet, det håller nere offentliga löner, något som inte minst drabbar kvinnor. Ett regelpaket som ytterst har bara ett enda syfte att hålla de mångas potentiella makt i schack så den inte hotar kapitalets makt över arbetsmarknaden.
Jag inbillar mig att detta inte är något större problem hos unga välutbildade familjer med hyggligt välbetalda jobb. Jag har två döttrar, de är bägge de som tjänar bäst i sina familjer. Den äldsta har ett barn och de delade på tiden. Nu ska den yngsta snart ha barn, skulle tro att de gör likadant. Men ingen av dem gillar att bli tillsagda vad och hur de ska gör saker och ting, sådant här politiskt mikromanagement av deras privatliv blir de bara förbannad på.