.
I dag granskar Svenska Dagbladet påpassligt våra opinionsinstitut. Vinstmaskiner som just nu lever bra på höstens val. Om Demoskop skriver tidningen att:
”Valrörelsens oupphörliga mätande jämförs i USA med hästkapplöpningar, och kritiseras för att flytta fokus från politikens innehåll till rena spekulationer. Samtidigt är det bevisat att mätningarna också påverkar väljarnas beteende.
En av centralgestalterna i svensk politisk lobbying är Peje Emilson, grundare av pr-imperiet Kreab. Han har rötterna i MUF, är ”du” med flertalet toppmoderater, och hade under en tid Carl Bildt som ordförande i sitt bolag. Samtidigt är Emilson huvudägare och styrelseordförande i Demoskop, ett av Sveriges stora opinionsinstitut.”
Då är det kanske inte så konstigt att Expressen, ett av den borgerliga alliansens mest pålitliga husorgan , med hjälp av just Demoskop i dag hyllar Reinfeldt som den stora vinnaren i gårdagens TV-debatt:
.
”DEBATTSUCCÉ. Fredrik Reinfeldt lämnar SVT-huset efter gårdagens debatt. Utanför väntade hängivna anhängare och Reinfeldt svarade på hyllningen med att höja armarna mot skyn. Foto: Anders Wiklund / Scanpix
.
”Tittarna: Reinfeldt var bäst i debatten
Storslam igen, Reinfeldt!
När tv-tittarna sagt sitt – efter duellen mellan statsministerkandidaterna Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin – stod det klart att han vunnit bland männen, kvinnorna, ungdomarna, pensionärerna, i storstäderna – och på landsbygden.”
När tv-tittarna sagt sitt – efter duellen mellan statsministerkandidaterna Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin – stod det klart att han vunnit bland männen, kvinnorna, ungdomarna, pensionärerna, i storstäderna – och på landsbygden.”
.
Storslam? Trots att de de flesta som såg på meningsutbytet, när det gäller retorik och annat som rörde ytan, nog uppfattade det hela som både en jämn och en tråkig historia. Vare sig Reinfeldt eller Sahlin har haft vanliga jobb. De har varit politiker sedan barnsben. ”De låter som maskiner som pratar och inte människor. Det hela blir så opersonligt”, säger exempelvis Miljöpartiets tungviktare i Göteborg, Kia Andreasson, i dagens GP. Ändå vinklar alltså kvällsblaskan sin recension av gårdagens utslätade föreställning till att det hela blev en storseger för Reinfeldt…
Mer finstilt skrivs längre in i materialet att Reinfeldt fick ett snittbetyg på 3.57 jämfört med Sahlins 3,33 och Demoskops egen analytiker kunde konstatera att Sahlin klarat sig ”förhållandevis väl” mot bakgrund av den negativa bild som finns av henne. ”Mona” blev uppenbart inte ”mosad”…
Men helt uppenbart jobbar nästan alla de stora mediaföretagen i Sverige för en borgerlig valseger. Opinionsinstitutets otaliga undersökningar, ofta med statistiskt osäkra underlag och med lätt manipulerade frågeställningar duggar tätt som i ett hällregn och det som spolas bort blir den politiska diskussionen. Uppenbart vill de få oss att ”spela på en vinnare”.
Men Reinfeldt är ingen Zlatan och Sahlin kommer uppenbart inte att vinna ”Idol”.
Valdebatterna inga schlagerfestivaler.
Vad än Expressen försöker tuta i sina läsare.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Reinfeldt, Sahlin, den borgerliga alliansen, de rödgröna
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,AB1,Expr1.GP1,GP2,GP3,GP4,GP5,Expr2,GP6,GP7,AB2,AB3,AB4,AB5,
Det är bara att gilla läget och börja lära sig alliansens Luciasånger redan nu. Eller finns det fortfarande hopp?
Typisk sosse”journalistik”
Varför inte ta upp och undersöka de sossefierade opinionsinstituten ?
– ”Demokrati på våra villkor, annars ska du skjutas!”
mer enkelspåriga hjärnor är det svårt att hitta.
Alla partier försöker ställa frågorna så att deras svar blir det naturliga. Opinionsinstituten, hur många de nu är, verkar fråga bara 1000 pers åt gången, bara ett lite ickerepresentativ urval borde vrida resultatet med så få samples.
Mona har mosat sig själv med sin allians med dödgrävarna i (mp), ingen kunde göra henne större skada en den hon själv tillfogat SAP. Hon kan vara hur trevlig och inkännande som helst, ännu en bensinskattehöjning och en ”kompromiss” med (mp) om ett ytterligare nedlagt kärnkraftverk får tillräckligt många att gå sin väg. Snart är det vinter, då ska man betala 7000 i månaden för värme igen…
Okej,
Vilken bra bild av marknadsdiktaturens Sverige eller av borgerlig demokrati om ni så vill.
Men var finns kritiken av den manliga arbetarklass som återigen låter sig reduceras till objekt och faktiskt attackerar Sahlin från höger genom att välja Reinfeldt eller SD. Ohly finns inte ens på deras karta. Detta är
exakt samma agerande som när manliga arbetare våren 2008 villigt deltog i den borgerliga hetsen mot strejkande sjuksköterskor i den offentliga sektorn och talade om medelklasstrejk. Men hallå…
Att Reinfeldt 2006 fullständigt lurade upp den manliga arbetarklassen är en sak att han lyckas även 2010 något helt annt. Överklassen måste gapskratta på sina verandor, tala om ”nyttiga idioter”. Valet står mellan makt eller vanmakt oavsett om vi talar Stockholm eller Madrid.
”Reinfeldt fick ett snittbetyg på 3.57 jämfört med Sahlins 3,33”
Det är ju inte ovanligt att dessa institut gör sitt bästa för att leverera det resultat som beställarna vill ha. En lätt vinkling av urvalet och konstruktionen av frågorna. Det får förstås ske med en viss finess, så det inte blir alltför uppenbart.
Hej Lotta Continua
Härlig signatur. ”Kampen fortsätter” på italienska. För dem som inte var med på sjuttiotalet var det då också ett stark, om än lite diffus politik organisation på vänsterkanten. Med en inflytelserik dagstidning med samma namn.
Nu tror jag inte att det är så meningsfullt att kritisera arbetarna som klass. Däremot att alla socialister efter förmåga anlägger moteld mot såväl (s) som (v) när det deras katastrofala opposition. Klasskampen är som naturen. Mitt i vintern kan kan man luras till att tro att det aldig mer ska bli grönt.
Det är nu vi ser till att så många socialistiska idéer och marxistiska begrepp som möjligt kan överleva både höst och vinter!
Hälsar Göte
Problemet för SAP är att Sahlin/Östros konstellationen till etthundraprocent representerar de 12 åren med Personregimer, en tid av mycket hög konstant arbetslöshet, mager tillväxt i hemmaekonomin och än mindre i offentlig service, de senaste 18 åren har bara handlat om att samhället ska lägga sig platt för att skapa rekordstora meningslösa exportöverskott, till priset av mycket hög arbetslöshet. Något som ingen verkar vilja ta i tu med på allvar.
Detta har haft klart negativa effekter på det svenska samhället och det kan folk se även om de kanske inte har tid, möjlighet eller förmåga att göra en klar analys av orsak och verkan.
Självkart är inte Reinfeldt svaret på dessa problem, men vem är då svaret? Sunt förnuft säger att förstahandsvalet inte kan vara de som ställt till det och som inte visar minsta tecken på att man förstått problematiken. Vad återstår då? Reinfeldt adresserade åtminstone problemet 2006, SAP har hela tiden låtsats som om det egentligen inte finns.
När kommunal strejkade 2004(?) vände SAP och LO eliten dem unisont ryggen, man visste inte hur man skulle vända sig för att inte synas. Hur mycket stöd fick den stridbare handelsordföranden Kent Pettersson när han tog strid för alla lågavlönade kvinnor där?
Valet mellan Sahlin och Reinfeldt är som att välja mellan PEST eller KOLERA.
Båda var rörande överens om att de ska fortsätta med den vansinninga massinvandringen till Sverige.
För mig är valet lätt. SD till riksdagen!
Maximus,
SE UPP. I ditt desperata försök att undvika pest eller kolera sväljer du skedvis av arsenik. Det lär inte vara bra för hjärnfunktionerna.
Om det nu skulle bli som det verkar får det stora konsekvenser för SAP. Vanligen brukar riksdagsvalet i stort avspeglas i Kommun och landstingsvalen det kan bli stort ”manfall” även där för S.
Den stora eftervalsfrågan blir, kommer SAP att ägna sig åt självkritik, omprövning och förnyelse? Eller kommer valanalysen att konstatera ”vi fick inte ut budskapet, elak mosa Mona kampanj och de enfaldiga väljarna kunde inte se igenom detta”. Vi byter ut Mona som pga mosakampanjn är en belastning, VU förblir intakt och vi kör vidare i samma spår och försöker få ut ”budskapet” bättre nästa gång.
Pingback: Jinge.se » Uppgivenheten tar över
Det är märkligt hur sossarnas tillbakagång refereras som vore det en svensk företeelse. Men det är likadant i hela i-världen.
En kraft som byggde på en militant arbetarrörelse tvingas under förra krisen 1930 ta ansvar för samhället för att det inte alldeles ska barka åt helvete. I ”ansvaret”, dvs kompromissen, låg att man måste avmobilisera den kraft som fört en till framgång.
Sen kan man förvisso beskriva en parabelbana, men förr eller senare tar det slut. Socialdemokratin slutade ”leverera” ungefär 1980. Vilket är helt naturligt. De hade inte längre några kort i form av militant arbetarrörelse att spela ut mot kapitalet. Dvs ingenting att lova att tämja i utbyte mot reformer.
När ska vi sluta hoppas på jultomten och börja organisera oss?
Det är lätt att hålla med om en del av kommentarerna. I synnerhet att sammanbrottet för arbetarrörelsen ytterst inte avgörs av den eller den personen eller tillfälliga utspel. Det handlar om en nedåtgående spiral i hela västvärlden.
Vi har skrivit om detta mängder med gånger och vi återkommer. Men varje land har ändå sina säregenheter. Att förstå dessa bättre är ett bra sätt att organisera det nya som ska komma.
Men det hindrar inte att borgerlig media och borgerliga partier i detta val gör allt för att ”mosa Mona”. Se exempelvis en värdefull artikel på aftonbladet kultur i dag.
Pingback: Sanningen om samhället – 2010-09-13 EM
Appropå statistiken så finns det längst ner i nästan alla undersökningarna en brasklapp; resultatet inom felmarginalen. Jag tror det betyder för litet urval för att förändringarna ska ligga utom tre standardavvikelser, alltså kan det vara slumpen. Slumpen hela tiden i samma riktning talar dock sitt tydliga språk. Sammansvärjning mindre trolig, de bedriver affärer och vill sälja nya små billiga undersökningar så ofta som möjligt. Förlorar alliansen blir det ett helvete med förbifart Stockholm, alla undersökningsinstituten kan sälja den undersökningen 150 gånger också, just de skulle tjäna på rödgrön trafikröra.
Hej Göte!
Va kul att du känner igen lotta continua och jo det stämmer att jag har erfarenhet av den italienska yttersta vänstern 1979 resp. på 90-talet.
Nu till texten/ Vad jag menar är att det revolutionära ledarskapet/ Fjärde Internationalen inte får blunda för eller förtiga när delar av den manliga arbetarklassen spelar en objekivt kontrarevolutionär roll. Här måste vår analys och strategiska slutsats vara 100% glasklar och kompromisslös då det ytterst handlar om vår faktiska legitimitet som revolutionärer och ledarskap.
I övrigt är vi överens och som sagt detta gäller oavsett om vi lever i Stockholm eller typ. Rom.
Hej igen Lotta Continua
Nu som förr i världen är jag rädd för begreppet ”objektivt kontrarevolutionär roll”. Då användes det för att döma ut allt annat än den egna gruppens eller det egna partiets åsikter. Det är så vagt att det går att tänja hur som helst. Framförallt om du ska zooma in en hel klass. Varje klass består av individer, grupper, skikt eller vad man nu ser och både de och klassen är ständigt i rörelse.
Jag tror att man vinner på konkreta analyser av konkreta skeenden.
Men vi är säkert överens om att arbetarklassen i Europa i dagsläget vare sig är en klass för sig eller för ett samhälle där man kan befria sig från sina bojor.
Hälsar Göte
”delar av den manliga arbetarklassen spelar en objekivt kontrarevolutionär roll”
På grund av att de röstar på Borg/Reinfeldt i stället för Sahlin/Östros?
Skillnaden mellan Borg/Reinfeldt och Sahlin/Östros i ekonomiska grundsyner på hur ekonomin ska fungera här i landet är hårfin.
På längre sikt är Sahlin/Östros ett större hinder för en radikal förändring än vad Borg/Reinfeldt är eftersom de invaggar de som skulle behöva vakna i föreställningen att de är något radikalt annorlunda än Borg/Reinfeldt.
Hur många gånger kan man ljuga och bedra folk innan de tappar förtroendet. 1982 gick S till val på vänsterpolitik som alternativ till borgarna, vad fick folk? Ett decennium med sänkta reallöner och en exempellös överföring av vällstånd från de många till de få. 1994 utlovades väl inte speciellt mycket vänsterpolitik som alternativ till borgarna men i alla fall att politiken skulle föras i de mångas och svagas intresse. Vad fick man? Permanentad hög arbetslöshet och ännu mer överföring av välstånd från de många till de få. Varför skulle någon tro att det bli annorlunda med Sahlin/Östros och Mp som dominerande stödparti?
Hur många gånger kan man lura, bedra och föra dem man säger sig företräda bakom ljuset innan folk inser att det är taskspeleri?
Termen ”spelar en objektivt kontrarevolutionär roll” borde slopas ur ordlistan speciellt om det handlar om att beskriva vad delar av eller hela arbetarklassen gör eller tänker. Om det bara handlar om att rösta borgerligt blir det rent av löjligt att använda begreppet. Jag kan gå med på att använda det för att beskriva hur delar av arbetarklassen aktivt deltog i inbördeskrig mot de röda i Tyskland och Finland. Men det är allt. Att kalla majoriteten av dagens svenska arbetarklass för passiviserad och ideologiskt förledd kan jag gå med på. Men det är allt. Spara ”objektivt kontrarevolutionärt” till situationer då det verkligen är sant.