Historisk malström

Publicerat av

.

NÄR ROSORNA VISSNAT…

.

.

.

”Ja, visst gör det ont när knoppar brister …
vad är det för nytt, som tär och spränger?”
I natt fick vi, med en lätt omskrivning av Karin Boyes berömda rader, känna att det också gör ont när rosor bryts – och vissnar ner.
Bakslagen i natt innebär att den traditionella arbetarrörelsens bägge partier i Sverige definitivt är med i den malström som fått tag i och dragit ner Europas gamla arbetarpartier i djupet. I ett land som Italien är de inte ens representerade i parlamentet.
Var det då ”Mona” som mosade ”rörelsen”?
Naturligtvis inte. I själva verket är det rörelsen som stannat av. Vare sig en Pär Nuder, en Thomas Bodström eller en Thomas Östros hade förmått att ens bromsa denna process. Med John Cleese i Monty Pythons berömda sketch om ”Den döda papegojan” är det lätt att konstatera:
’E’s not pinin’! ’E’s passed on! This parrot is no more! He has ceased to be! ’E’s expired and gone to meet ’is maker!
Jag ser i en anteckning av Kjell Östberg, professor i historia, och välkänd inte minst för sin fantastiska biografi över Olof Palme, några siffror som belyser utvecklingen:
Under 1970-talet  uppgav man själva att man hade 100 000 arbetsplatsombud. Under kollektivanslutningens tid hade partiet 1,2 miljoner medlemmar, i början av 90-talet en kvarts miljon, idag under 100 000. SSU har minskat från 50 000 medlemmar på 70-talet (visst, med , mycket luft,  men ändå) till  2 500 dag. Kvinnoförbundet har på samma tid minskat från 35 000 till 6 000, A-pressen ligger i spillror, organisationsgraden i LO har minskat från över 90 till under 70% osv.
Gårdagens valnederlag skedde mot en fond där vi nyss sett den största ekonomiska krisen för kapitalismen sedan 1930-talets svåra depressionsår. Djupa sår revs upp. Sår som fortfarande är infekterade och när som helst kan förvärras.
Men – framförallt i Sverige – är det ingen  politisk kris för kapitalismen som produktionssätt, för varor och tjänster De flesta arbetande människor, många med lån på villor eller bostadsrätter, har valt ”att sitta still i båten”. Ensamma i en bräcklig farkost.  De ser sig inte  som en ”klass för sig” utan som enskilda löntagare – och låntagare – i ”Sverige”.  Till och med Lars Ohly talar om  det stora ansvaret för ”Sverige”. Mer sällan om ansvaret för arbetarklassen. Därför håller man andan: ”Kanske bäst så. Rör man sig för mycket kan vi dras med i malströmmen. Räntorna skjuta i höjden och jobb försvinna. Den där Borg är nog ändå inte så dum”.
Vänstern i dess breda mening har helt enkelt ingen ny trovärdig vision om vad skulle kunna bli ”möjligheternas land” och ”möjligheternas Europa.
Den slutsatsen gäller naturligtvis också för oss som håller fast vid en marxistisk syn på värld. Efter stalinismens fullständiga sammanbrott 1989 är det fortfarande uppenbart att den stora massan av människor ännu sätter likhetstecken mellan kollapsen för dessa stater med en kollaps för socialismen som idé.
Det enda sättet att vända denna utveckling är att åter demokratisera och aktivera gamla folkrörelser – där detta går. Framförallt lokala fackliga strukturer. Kan man inte se möjligheter hos de egna organisationerna kan man inte heller se det ”möjligheternas land” där arbetande människor kan ta över styret för sina egna liv. Men självklart måste också det nya födas. Även om det gör ont. Nya folkrörelser i nya former.
Men också ett nytt brett, kämpande, demokratiskt och ekosocialistiskt arbetarparti.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,Expr1,GP1,GP2,GP3,SVD4,GP4,SVD4,SVD5,SVD6,GP4,Expr2,GP5,GP6,GP7,

SVD7,Expr3,AB3,AB4,SVD8,GP8,DN4,VG1,SVT1,GP9,DN4,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,JonasSjöstedt,

2 svar på ”Historisk malström”

  1. Hoppas bara nu inte socialdemokraterna och miljöpartiet kommer ge efter för moderaternas krav på kapitulation för sina egna åsikter bara för att hindra SD från vågmästarroll.

    Otroligt tråkigt. Hoppades innerligt för sossarna ända in i slutet.

  2. När facket främjade sig från de som stog i produktionen på70 80 talet så lade man grunden till detta. Du jag o Dick var ju på på den tiden väl medvetna om att det kommer en tid då sossarna på grund av sitt bugande o samarbete med kapitalet kommer att slå tillbaka. Det har det nu gjort med besked. Ock jag tror inte att man kommer tillbaka förrän facket åter tagit sin roll att slåss för att förbättra villkoren för de som arbetar i hop kapitalet.
    Kent Lunby

Lämna ett svar